Det drar ihop sig till att önska alla mina bloggläsare gott nytt år. Med förhoppningar om fortsatta förbittrade meningsskiljaktigheter.
2019 har bjudit på några fenomen vilka har etablerat sig som en alltmer naturlig del av vardagen. En lång rad upplivande explosioner har t ex inträffat på diverse platser. Ett pittoreskt, men varken helt ofarligt eller i enlighet med lagen, inslag i gatubilderna är de mystiska grupperingar av ungdomar som understundom uppträder hotfullt och även verkställer sina talanger. Den knapphändiga informationen om dessa grupperingar talar om att de har uppstått av socio-ekonomiska orsaker pådrivna av brist på framtidstro. Botemedlet torde sålunda vara att åtgärda de socio-ekonomiska bristerna och återinföra framtidstron vilket säkert kan ske dymedelst välutbildade pedagoger, socialarbetare och statliga utredningar.
Det politiska livet i Sverige kan utan vidare sägas vara dynamiskt och engagerande. Störst framgångar har Sverigedemokraterna haft inte minst beroende på att deras motståndare envetet fortsätter de strategier som ständigt ger partiet vind i seglen.
Klimatet har tilldragit sig stort medialt intresse. Denna livliga uppmärksamhet har främst resulterat i en alltmer utbredd klimatångest som framför allt drabbar den yngre generationen. I sin tur skapar detta nya arbetstillfällen för landets psykologer. I viss mån har denna nya ångest mer eller mindre utraderat den traditionella existentiella ångesten (”Angst”). En i varje fall liten vinst för ett komplext samhälle.
2019 fick Sverige med överraskande hastighet en åldrande befolkning som äventyrar kommunernas ekonomi. Detta problem kan säkert lösas genom att de åldrande renoveras till en högre grad av ungdomlighet genom ungdomligare livsstil.
Statsministern nådde poetiska höjder sedan han ersatte sin utnötta kommentar ”Det är inte acceptabelt” mot det visionärt surrealistiska ”Vi såg det inte komma”.
Utan tvekan har det varit ett år fullt av omtvistade händelser enligt devisen ”Det måste hända något”.
Hola!
Läste nyss Stina Oscarssons intervju med Dig, den är faktiskt riktigt bra.
Hon nämnde i sin krönika i Svenskan häromdagen att någon inte ville deltaga på någon tillställning ifall Oscarsson skulle vara med eftersom hon hade pratat med någon. Det beskrevs väldigt luddigt och nästan obegripligt för utomstående. Jag kom genast att tänka på intervjun med Frick men det kanske var intervjun med Dig hon syftade på?
Ett annat inslag som väckte mitt intresse var en intervju med Lena Endre i radion i morse. Endre var otroligt indignerad över att illvilliga krafter vill lägga sig i vilken typ av konst som görs. Hon måste givetvis har tänkt på Muhammedteckningarna. Eller inte.
Låt oss hoppas att vi blickar mot ett nytt år utan skygglappar!
Gott Nytt År 2020.
Bästa hälsningar,
Sniff