Idag var det Leif Erikssons (1939-2019) begravning.
Jag och Leif samarbetade under många år. Vi gjorde utställningar och andra arrangemang tillsammans. Liksom jag blev Leif konceptkonstnär under senare delen av 1970-talet. Vid den tiden var konjunkturerna för konceptkonst inte de bästa men efter hand kom tiden i takt med oss båda. Leif blev känd genom sitt projekt om Max Walter Svanbergs fiffel med grafik. Hela den historien kan läsas här.
Hans specialitet var konstnärsböcker (”Artist’s Books”). Inte böcker om konstnärer utan böcker som i sig är egna och konceptuella konstverk. Hans förlag Wedgepress & Cheese gav ut både egna och andras böcker och ägde också en stor samling ”Artist’s Books”. En betydande del av denna finns numera på Ystads konstmuseum.
En av höjdpunkterna i hans konstproduktion var nytrycket av Sveriges mest berömda frimärken Tre Skilling Banco Gul (The Yellow Error). Presentationen av projektet skedde genom stora utskick av brev alla frankerade med endast Tre Skilling Banco Gul-frimärket. Det gick bra ett tag men postcentralerna upptäckte den ovanliga frankeringen. Dock inte samtidigt. Jag var behjälplig med att posta brev utanför Malmöområdet där det ännu en liten tid fungerade. Polisanmälan följde men förundersökningen lades ner sedan man konstaterat att det omöjligen kunde vara fråga om bedrägeri. En bedragare skulle knappast försöka lura postverket med en tre skilling banco gul…
Leif är borta från det fysiska livet men som konstnär kommer han att fortsätta att verka. Jag tror inte att han kommer att glömmas bort.
Beklagar sorgen.
Tre Skilling Banco-projektet är ju fascinerande!
Jag börjar nu förstå hur stor Rondellhunden kommer att bli i ett konsthistoriskt perspektiv.
För min del kan jag inte säga att jag kände Leif speciellt väl. Dock kommer jag ihåg honom från flera konserter med The Void Minimalistic Orchestra. Jag uppfattade att han var vän med Christer Persson, Conny Malmquist och Bengt Adlers, kanske också Johan Celander.
Tre Skilling Banco var fint. Det trycktes en andra upplaga någonstans ca 2004.
Leif lyckades frimärksstansa dessa på tryckerimuseet i Helsingborg om jag minns rätt.
Och visst fick du Lars, lite blanka ark som du målade akvareller på 2008… jag har hunden och de blå.
Leif hade också ett fint – kanske lite mer privat – projekt med stenar.
Blå, gula och gröna – i set om tre stenar alltså.
De blå och gula i varje set fick varsin vän, som för Leif på något sätt var förbundna i Leifs medvetande. Den gröna – blandningen – i varje set, behöll han själv.
Dessa stenar finns nog spridda lite överallt i världen. Ingen aning om det finns få eller många.