Kommer människornas sinnelag att förändras om denna vår tids påminnelse om livets förgänglighet? I SvD uttlar sig den norske filosofen Thomas Hylland Eriksen. Artikeln är låst men som det framgår av norska publiceringar torde denna sammanfattning gälla: ”håper Thomas Hylland Eriksen har rett når han sier at han tror at vi etter dette vil begynne å snakke mer om trygghet og nærhet og litt mindre om økonomisk vekst og forbruk. Hele verden står overfor store utfordringer, og blir kanskje aldri den samme.”
Jag minns Eriksen väl från min tid i Norge. Han är ett välkänt namn. Efter hand kom han att bli en företrädare för en extrem politisk korrekthet och det kan man avläsa i hans uttalande. Det kommer naturligtvis inte att bli någon större affär om tryggheten, närheten och långsamheten (som han också förespråkar). Det är möjligt att, om det uppstår liknande situationer, man agerar snabbare vilket skulle ha varit svårt i den situation Europa nu har hamnat i. Ponera att man hade stängt ner Europa i ett tidigt stadium och man därigenom hade undvikit katastrofläget. Då skulle det gnisslas om att faran hade överdrivits och skapat svåra problem för både näringsidkare och andra. Ungefär som i Josph Conrads novell Typhoon. Kaptenen läser av barometern och den visar att en mycket stark storm är i antågande. Styrmannen föreslår att man skall göra en omväg men kaptenen svarar: “But suppose I went swinging off my course and came in two days late, and they asked me: ’Where have you been all that time, Captain?’ What could I say to that? ’Went around to dodge the bad weather,’ I would say. ’It must’ve been dam’ bad,’ they would say. ’Don’t know,’ I would have to say; ’I’ve dodged clear of it.’”
Skräcken kan sitta i en tid men lär avdunsta tämligen raskt.
Vi är dock inte där utan väntar nu om prognosen om ett större utbrott i Skåne kommer att bli verklighet.
Vi kan lugnt luta oss tillbaka för hur utfallet än blir så är det – the will of Allah.