Regeringen vill ha särskilda befogenheter under åtminstone farsotens tid (Expressen). Men behövs det verkligen? På FB skriver Krister Thelin att det man kräver redan finns i smittskyddslagen: ”Regeringen får meddela särskilda föreskrifter om smittskyddet enligt denna lag, om det vid en fredstida kris som har betydande inverkan på möjligheterna att upprätthålla ett effektivt smittskydd finns behov av samordnade nationella åtgärder eller ur ett nationellt perspektiv av andra särskilda insatser inom smittskyddet.”
Det är lite svårt att förstå varför regeringen önskar ytterligare preciseringar – och därmed fördröjningar av eventuella åtgärder.
Konsten lever stillsamt i skuggan och kan endast iakttas på avstånd. Konstkritiken kan, åtminstone i viss mån, fortfarande göra sig hörd. Cecilia Edefalk ställer ut på Norrköpings konstmuseum. Hon är en svensk storhet vilket igen påvisar riktigheten i mitt hävdande av svensk konst. Utan ett sådant intresse skulle nästan all svensk konst vara försvunnen (och endast Öyvind Fahlström skulle vara kvar). Hennes bildserie ”En annan rörelse” från 1990 är ett landmärke i svensk konsthistoria.
Edefalk rör sig numera utanför trenderna och även om hon för till det ibland är jag tveksam till hennes förhållande till andar. Konstkritikern Anna Nittve (SvD) faller däremot helt i farstun när hon har saken helt bokstavligt: ”Cecilia Edefalk har mediala förmågor och kan samtala med både döda konstnärer och med naturen. I Norrköping finns en samling små stenar som hon har talat med. Hon har samlat stenarna, som har formen av öron, på stranden. Fragment av samtalen finns nedtecknade.”
Så näpet, kan man väl säga.
Så här reagerade stenarna på en av Edefalks gränsöverskridande vitsar:
https://wompampsupport.azureedge.net/fetchimage?siteId=7575&v=2&jpgQuality=100&width=700&url=https%3A%2F%2Fi.kym-cdn.com%2Fentries%2Ficons%2Ffacebook%2F000%2F032%2F691%2FOof_Stones_Banner.jpg
Väl funnet!