2990: Vara först i konsten

Det har varit en del om Hilma af Klint och den första abstrakta bilden. Jag har en diskussion med signaturen ”Per” och jag återger hans senaste bidrag:

Varför skulle hon visa intresse för samtidskonsten när hon i själva verket låg före denna. Hon bröt ju ny mark med sitt bildspråk. Det fanns ingen som målade abstrakt i Sverige då 1906– Konstnären Lotten Rönnquist som var Hilmas vän ansåg ju att hennes måleri ”inte var lämpligt”, om jag minns formuleringen rätt.

Oavsett om hennes drivkraft mycket var från teosofin och ”andarna”. Men hon var även mycket insatt i de nya naturvetenskapliga upptäckterna! Hon låg före sin tid bland konstnärer helt enkelt. Ett annat särdrag i hennes verksamhet är att arbetade med serier, konsten som en ”undersökning”, vilket blir vanligt långt senare.?

Det här med att ”ligga före” är en välkänd formulering. Det är emellertid inte möjligt att ligga före utan att få ihop det med konst. Någon måste uppfatta det för att det skall komma in i konsten och då kan mycket väl ”ligga före sin tid” vara ett omdöme. Alltså att det är kontroversiellt eller något som bara blir ett sidospår utan större intresse.

Det mest berömda exemplet är Duchamps pissoar från 1917. Den tillkom som konst i en konstmiljö och blev kontroversiell. Visserligen var den inte helt unik eftersom dadaisterna presterade en del liknande verk. Duchamp hade dock en annan idé men det blev länge ett sidospår och det skulle dröja åtskilliga decennier inte det uppfattades som ett banbrytande verk och ledde till en helt ny syn på konsten.

Att vara tidigt ute räcker inte vilket följande verk av Victor Hugo visar. En helt abstrakt målning från 1860-talet. Det blev en kuriositet isolerad i tiden. Det hjälper inte med ett rejält försprång till Kandinsky (och Frantisek Kupka) i det tidiga 1900-talet.

En bokstavligen andlig släkting till af Klint, Georgiana Houghton ställde ut abstrakta målningar redan på 1870-talet. Hon var spiritistiskt inspirerad. Hennes utställning fick en nedgörande kritik. De kom alltså tidigt in i konstvärlden men blev ett bortglömt sidospår (numera har hon fått en del uppmärksamhet).

Angående konstnärlig forskning är detta en vidareutveckling av den konceptuella konsten. I modernismen som baserades på estetisk form och expressionism talade man om ”experimentell konst” och konstforskningen som sådan har en administrativ bakgrund. Som högskola skulle även de konstnärliga högskolorna bedriva forskning – och därmed erhålla särskilda ekonomiska tillskott. Man stegrade sig inför ”forskning” vilket är helt naturligt eftersom det fortfarande är synnerligen oklart vad ”konstnärlig forskning” handlar om. Den fick först benämningen ”konstnärligt utvecklingsarbete”. Det är naturligt vis något helt annat än af Klints intresse att skildra sin syn på människans andliga värld.