Sålunda gäller det för mig att tänka ut vad som möjligtvis kan vara i mitt intresse att göra. Vilka intressen kan jag försvara i akt och mening att övertyga personskyddsadministratörernas ledning om att det verkligen är något jag vill göra? Några fall var odiskutabelt bestämda som varande utanför mitt intresse. Ett sådant var hämtning av Maj på flygplats. Visserligen hade jag alltid gjort detta, långt före livvaktsskyddet och även under de första åtta åren med skyddet. Nu vankades dock andra bullar och ledningen lät kort meddela att de inte medverkade till något sådant.
Emellertid finns det ändå vissa möjligheter att åtminstone komma i närheten av min önskan. Om jag inte kunde hämta hem min käresta kunde jag kanske få ta emot henne vid ankomsten? Detta kunde inte nekas. Saken var något komplicerad eftersom flygplatsen låg i Danmark. Där är det danska PET:s livvakter som tar över ansvaret. Så måste dessa kallas in för en förvisso kortvarig aktivitet men självfallet full utryckning.
Så anlände Maj, mottogs och beledsagades till tåget. Som en generös gest erbjöds hon transport över bron för att sedan på andra sidan bestiga tåget. Så långt men inte längre sträckte sig mitt intresse. Vinsten var dock försumbar varför mötet slutade med avskedsvinkning. Och vi foro åt skilda håll.
