Igår kom beslutet att JO inte granskar rikspolischefens handläggning om mitt personskydd (SvT). Det spelar inte så stor roll. Hade granskningen ägt rum kan man vara säker på att den hade bemötts med ridåer som postulerar ”nödvändigt p g a hotbild” eller ”klassificerad sekretess av säkerhetsskäl”. Men i alla fall bör saken tas genom de olika instanserna för att processverket skall kunna blomma ut och de medverkande ingå i skulptursortimentet. Samtidigt som ett högst realistiskt drama utspelas. JO lämnar dessutom ett statement som givetvis förvandlas till ett metaverk, ”som om”:
Skyddspersoner skall ju ha en del rättigheter, faktiskt rätt mycket för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Det blir i mitt fall intressant att jämföra vad som erbjuds mig gentemot ett lite annat klientel vars väl och ve samhället bekymrar sig om. Något som Johan Westerholm har behandlat på Ledarsidorna.
Fortsättning följer.