I egenskap av konstnär kan jag inte säga annat än att jag har en publik. Inte så liten heller vilket har framkommit genom ett antal artiklar i nyhetsmedier under det senaste dygnet. Nimis har under många år varit ett turistobjekt men den här sommarens speciella förutsättningar har medfört en mycket kraftfull besöksinvasion. Länsstyrelsen är inte förtjust men någon entusiasm från det hållet har inte kunnat noteras under de 40 år som Nimis har existerat. Men, som det oundvikligen måste understrykas, en irriterad och borttagningslysten länsstyrelse är konstnärligt långt mer värdefull än en förnöjsam.
Jimena Castillo från länsstyrelsen kommer med det man har upprepat under några år: ”Det finns inget underhåll på konstverket, det är lite farligt att gå ner dit. Vi har inte haft några incidenter i år men det händer varje år.” (Expressen)
Jag var där senast igår och arbetade med underhållet. Att det är farligt att gå ner gäller för stora delar av Kullaberg. Ytterst få olyckor sker under nedstigningen. De incidenter som inträffar har visat sig koncentrerade till den steniga stranden. Ett steg från en sten till en annan slutar ibland med en fraktur. Men det låter inte bra att framhålla en sådan sak när länsstyrelsen skall svartmåla Nimis.
Nimis är ett av de vackraste konstverk jag någonsin beskådat. Verkligen skönt för ögat. Tillkommer massor av andra effekter det frammanar. Var mycket givande att studera hur folk betedde sig i dess närhet, t ex. Alla vi såg var glada och verkade få massor av energi från verket. Vore intressant med en konstsociologisk uppsats om hur publiken agerar. Symbolvärdet i att se vad en människa kan skapa med hjälp av fantasi. Tja, och hammare. Jag gillar dessutom skarpt alla jättestora spikar som sticker ut i byggnaden och hotar, när man rör sig i den. Verkligen starkt berörd av Nimis.
Farligt? Min sambo föll under nedstigning. Mest för att hon var ivrig. Förstörde sina finbyxor. Det var det värt! En konstupplevelse för resten av livet, som en aning också påverkar hur man själv sedan ser på livet.
Det er meget godt klaret, at Nimis kommer i så mange medier uden at navnet Lars Vilks er nævnt en eneste gang. Hvad skal vi mon lægge i det ? https://www.svt.se/nyheter/lokalt/helsingborg/raddningstjansten-rakna-med-dubbelt-sa-lang-insatstid-vid-nimis
Jag kan hålla med om att man blir starkt berörd. Att farligheten och att det är lite mystiskt, utan skyltning, höjer hela känslan. En extra dimension till hela upplevelsen är också att konstnären är omstridd. Då jag var där, för två år sedan, frågade jag en kvinna vid parkeringen, om det var rätt parkering och om vägen till Nimis. Ja det visade sig vara rätt parkering. Hon gav mig en vägbeskrivning men muttrade också om att något var annorlunda innan konstnären gjort, jag minns inte hur hon uttryckte det, – kontroversiella saker. Något hon inte verkade helt glad över. Då, i juli 2018, låg en del förkolnade trästumpar mellan stenarna på stranden, som påminde om branden.
Många som kommer dit är nog inte beredda på den branta nedstigningen mot stranden. Jag såg ingen ramla, men jag såg en person som klättrade ner med flip-flops på fötterna!
När vi lämnade parkeringen möttes vi av en ambulans på vägen genom fältet. Jag vet inte vad det kan ha handlat om eller om det var relaterat till Nimis.
Det är på många sätt ett storslaget, unikt, konstverk, som bör beskådas på plats. Farligheten är naturlig, d v s det finns alltid en viss fara av att färdas i kraftigt kuperad terräng samt på ojämnt underlag.
Det jag upptäckte när jag besökte Nimis, var faran av att gå på den steniga stranden (som Vilks påpekar). På grund av att man har svårt att slita blicken från det imponerande konstverket så är det lätt att glömma bort det osäkra underlaget – det gäller att koncentrera sig. Mitt råd är att rikta blicken på stenarna när man förflyttar sig. Sedan, när man står stadigt på nåt ställe, kan man stilla sig och njuta av den konst som breder ut sig.
Men kom ihåg – att jumpa mellan stora stenar är i sig en utmaning som alltid innehåller ett visst mått av risktagande. Samma sak med nedstigning och uppstigning via brant bergssida.
Hej Lars Vilks!
Det är många människor som besöker Nimis i dessa dagar och det måste glädja dig. Det glädjer mig också.
Dagligen passerar jag förbi parkeringsplatserna som skötes av sommararbetande skolungdomar. När det är fullt på parkeringsplatserna så får man vända och återkomma en annan dag eller försöka parkera på Björkerödsparkeringen och ta sig en lite längre promenad än planerat. Folk kommer trots regn. Barnfamiljer ibland med hundar. Stämningen är god, folk förefaller nöjda.
Så läser man SVT – ”Larm”, ”kaos”. Hur fjärran från verkligheten är inte det. Strapatsrik promenad, potentiellt farlig men folk som kommer är försiktiga och ta vara på sig själva. Inga fallande barn eller föräldrar ännu. Och det är inte bara av en händelse – gemene man är försiktig och kan ta vara på sig själva. Livet innehåller många faror och det vet man.
Tyvärr , ser jag bara en förklaring till detta överdrivna inslag på SVT – de vill skapa opinion för att Nimis skall försvinna för gott. Varför det? Jo politiker, tjänstemän, vissa muslimer med politiskt inflytande vill tysta Dig. Du är en nagel i ögat på dem, Du hotar deras politiska, politiskt/religiösa agenda.
Det underbara är att de inte har något stort folkligt stöd eftersom de är så många som är intresserade av att bese Nimis.
Men snart kommer etablissemangets stormtrupper ( AFA, Antifa, BLM ) och attackerar. Tyvärr. ”Det mörknar över Nimis”
Bästa hälsningar
Mikael Donnér