Peter Johansson har lyckats med att skapa en viss uppmärksamhet med sitt verk i Upplands-Bro. Verket, ”Pingpong”, en clownaktig figur med rullande ögon, ska placeras framför den nya sporthallen. Man kan, som Therese Bohman (Expressen) säga att den är ful. Eller ett plastiskt stycke popkonst. Lite irriterande genom verkets utpräglade antiestetik. Och det är också saken, fulheten (även den en estetisk kategori) förmår att engagera betraktaren. En mildrande faktor är att fulheten kombineras med humorn. Den är ganska lustig och då hamnar vi i ännu en estetisk kategori (det komiska) som är svårhanterlig. Inte ens Kant kunde klara av den.
Politiken tycks vara långt borta och vi har då ett verk som för en gångs skull inte väcker uppmärksamhet genom sitt politiska innehåll.
Den klimatpolitiserade Mariebergsdraken tar estetisk avstånd från den avpolitiserade jättesmurfen på ledarplats. När hela tidningen är ledare rakt igenom kan man kosta på sig sånt. Likt en gigantisk Macdonalds-leksak påminner den mig om vårt infantiliserade samhälle, med skäggbarn på mellanstadiet, elcyklar i sjön och dysfunktionell regering utan opposition.
Berätta mer om varför Kant inte kan hantera det komiska? I totalitära samhällen är folkhumorn ofta den enda ventilen.
Antagligen blev det alltför krångligt att få in skönhetsestetiken och det sublima under samma paraply som det komiska. Han avstod i alla fall.
Finns det verkligen någonting som är a-politiskt? Figuren är ett Statements, och såna tolkas politiskt. Vad kan den handla om?
Nationalsocialismen, för att genast dra kortet utan att använda det, hävdade en frisk själ i en sund kropp eller tvärtom. De vurmade för arisk fitness. Kan detta vara en politisk motsats – en indiskret utskrattning av manlighetens sport-tempel applicerad där endast den överordnade sportfientliga alternativa vänsterkasten tolkar den korrekt? Sporttemplets tillskyndare ser bara ett verk i nivå med GB-glassgubben. Finns där någon annan tolkning, är sport en konstfri zon, och verket ska inte tolkas? Det är kanske bara en ful gubbe beställd av en kommunaltjänsteman?
Om man så önskar kan allting bli politiskt. Liksom i konsten finns avgörandet hos betraktaren.
Va´mycket konst man skulle kunna skapa med en Glassgubbe! Glassclownen. Mycket intolkningar möjliga. Till att börja med har gubben ett white-face. En sån där plommonstophatt (Tuborgreklamen från a d), tillsammans med övervikten och lite andra utseendedetaljer, får mig att tänka på fyllgubbe från utsatt område. Blomman kan vara 68-hippie. Smilfinksattityden och den inställsamt falska gesten med att lyfta på hatten, vad kan man inte göra med den om man sedan lägger till några egna element. Som rörliga ögon som himlar, då den får höra inspelade politiska budskap. Färgerna på ränderna byts mot hbtq och i-färger. Ge gubben hattar av olika ideologiska slag att lyfta för symbolverkan. Gör ansiktet igenkännbart. Trump, Mohammed, Hitler, osv.
Detta kan knappast vara en unik idé. Här har nog inte yttrandefriheten någon stor chans emot Unilever. Eller vilka det är som nuförtiden äger GB.