Robert Rauschenberg nämnde 1959 i ett ofta citerat uttalande att han ville verka i gapet mellan konst och liv: “Painting relates to both art and life. Neither can be made (I try to act in the gap between the two)”.
Modernismen drev frågan om hur motsättningen skulle överbryggas. Konsten, fiktiv och distanserad står gentemot det oreflekterat verkliga, upplevelser och erfarenheter som är direkt autentiska och inte en del av ett sofistikerat spel. Det är dock möjligt att med viss ansträngning vända på saken: Verkligheten som fiktiv och distanserad (en postmodern specialitet) och konsten som verkligheten (steget in i den ideala världen). Men det håller inte eftersom verkligheten i båda fallen gör sig påmind. Tämligen omgående och brutalt.
Emellertid är tankegången synnerligen levande i samtidskonsten. I en lång rad konstprojekt iscensätts verklighet genom t ex politisk aktivism. ”Verklighetskravet” kan variera. Det kan vara fullt ut när konstnärerna är ute i angelägna frågor och politiska övertygelser. I andra sammanhang kan tillåta sig att ta ut svängarna med motiveringen att det trots allt är konst eller att verklighetsbilden är något som betraktaren fritt kan skapa.
De flesta konstnärliga anslag i den här verksamheten är interna eller högst tillfälliga. I den relationella estetiken på 1990-talet serverade konstnärerna mat och dryck eller arrangerade en barkväll med dryck och fritt samkväm. Det kan påminna om en vernissage som sällan betraktas som en del av den konst som visas.
För att det skall bli något intressant får verkligheten bli tillräckligt påträngande för att skapa en osäkerhet om man befinner sig i konsten eller i verkligheten. 1996 deltog den ryske konstnären Oleg Kulik i en utställning på Färgfabriken i Stockholm. Han agerade hund och uppträdde hotfullt. När han attackerade och bet en åskådare tillkallades polis som grep honom. Man kan här också nämna Anna Odell och hennes agerande som föregivet psyksjuk. Det slags aktiviteter som kan vara protester mot ett eller annat finns det en del exempel på. Att jag påtagligt har bidragit till denna genre torde vara välkänt.
Skall man summera denna typ av konstaktivitet handlar det om att distansen alltid måste bevaras även om den innehåller moment där sådan helt saknas. Det måste i efterhand reflekteras som ett konstverk och bli föremål för konstvärldens bedömning. Om det skall bli något av det.
Hur togs fåret med bildäcket runt magen emot på sin tid, och varför?
Geten är det, dvs ”Monogram”. Jo, Rauschenberg var kontroversiell men det var inget hinder för honom att ställa ut på stora museer. Monogram visades 1962 på Moderna men också på andra platser i Europa. Redan 1964 fick han Guldlejonet på Venedigbiennalen. Receptionen är typisk för senmodernismen. En del kritiker var avvisande andra var entusiastiska. Det allmänna erkännandet kom tämligen snabbt.
Ordet monogram betyder att en bokstav symboliserar ett helt namn, men vilken är bokstaven – O?
Rauschenbergs initialer finns inlagda i verket.