Under ett par dagar har bloggen inte serverat någon text. Skriftställaren befinner sig i Stockholm och har haft lite annat att syssla med. Coronasituationen sägs försämras i huvudstaden dock har jag inte kunnat observera något större intresse för ”håll avstånd”. Eller rättare sagt det svänger ordentligt, Ibland med stor gleshetsiver ibland fullt kaos.
Sven-Harrys Konstmuseum visar samisk konst. Knappast överraskande , det ligger starkt i tiden. Det samiska har dessutom blivit en konstnärlig kvalitet. Men det kunde ändå vara lite passande att inte ta i för mycket när det skall recenseras. Gunilla Brodrej har fått för sig att Britta Marakatt-Labba är ”en av världens främsta konstnärer” (Expressen). Även om Marakatt-Labba har blivit internationellt erkänd har hon långt kvar till en sådan position. Hon ligger ännu långt ifrån en plats bland världens 100 främsta kvinnliga konstnärer.
Upphetsning, hur vindarna blåser sin politik och okunnighet för med sig sådana omdömen.
Warhol och Picasso på första och andra plats har man ju hört talas om, men Richter och Beuys?? Nauman och Sherman?? Nä… våra tids främsta konstnärer arbetar nog med film och musik. Radio and video killed the painter.
Britta Marakatt-Labba är förmodligen “en av världens främsta konstnärer” inom textilkonst med norrland som tema.
Tvångsförflyttningar i samband med dammbyggen är inget unikt för samer. Men som allmängiltig kritik mot olika staters ingrepp i naturen så är det väl ett bra tema. Och man kanske skall glädjas åt att åtminstone några ursvenskar är stolta över sin kultur och sitt ursprung.
Richter är vår tids främste målare. Beuys var ägare till Nimis 1984 – 86.