Efter gårdagens artikel i UNT har Thomas Nydahl fortsatt diskussionen med en artikel på sin blogg Inre Exil.
Så har vi konsten: Aktionen i Köpenhamn har nått Kunstkritikk där Merete Jankowski gör en kritisk granskning av tilltaget med Fredrik V:s byst. Rimligtvis kan man, som Jankowski menar, inte komma med något riligt försvar.
Raseriet fortsätter att breda ut sig i kvantiteter. Någon distans eller självironi tycks inte existera. Så t ex en entreprenör i rasmassorna, Hanni Kamaly som även kostar på sig ett konstteoretiskt uttalande:
”De nordiska länderna har en romantiserad syn på konst som skild från samhället. Inom konsten bör vi – konstnärer och konstutövare – ta ansvar för den visuella kulturens historia. Det finns ingen neutralitet i konsten.” (Kunstkritikk)
Först vill jag säga att alla som är involverade i konsten har en romantiserad syn. Det går inte med mindre eftersom man aldrig kommer ifrån en våldsam överskattning och betydelse av det man gör. Oftast kan det – som t ex hos Kamaly – nå formidabla höjder. Om det finns neutralitet eller ej i konsten blir en fråga för alla inblandade som tillsammans skapar verket. Den allmänna frågan om det finns någon objektivitet är filosofisk. Jag skulle nog tro att Kamaly ser sin kritik av rasismen i Norden som ett objektivt ställningstagande.
Kamaly har problem med Stig Blombergs skulptur från 1964 ”Torgbrunn” eftersom hon ser menar att den ”innehåller en rasistisk karikatyr av en svart människa”. Det passar dock väl in i trenden. För att hålla igång maskinen krävs naturligtvis alltmer nordisk rasism, absolut inte mindre.
Svårtolkad staty.
Apor med gripsvans är en sydamerikansk företeelse. Huvudbonaden ser ut att vara en dubbelturban som i princip en företeelse från indiska subkontinenten. Pojken påminner om en ”punkawallah” (fritt översatt ”fläkt-pojke”) som skulle kunna stämma med den avsevärda islamska importen av afrikanska slavar till den indiska subkontinenten från 1100-talet och framåt, vilket jag misstänker knappast var det håll Kamaly avsåg rikta de rasistiska anklagelserna.
Oavsett så stämmer inte apan, och statyn verkar förvisso vara ett romantiserat mish-mash.
”Kamaly” är för övrigt främst ett islamskt efternamn med antingen persiskt eller arabiskt ursprung.
Får man lov att fråga hur Hanni Kamaly avser ställa sig inför sin kulturella arvsynd för den avsevärda islamska/arabiska slavhandeln med afrikaner?
Staty-pojken är långt mer sannolikt ett offer för Hani Kamalys förfäders slavhandel än den transatlantiska.