Svenska Nyheter lyckades få till det. Det fanns någon form av gott humör men provokationen uteblev inte. Som representant för de Allvarliga och Anständiga framträder Petter Larsson i SDS. Hans stora oro är att detta program legitimerar och nivellerar, att det kan vara svårt att skilja på vad som i hans värld självklart är rätt och orätt. Även Ivar Arpi i SvD är betänksam. Han tackade nej att delta. Här är ett smakprov på Larsson indignation:
”Man låter konflikten utspelas på kulturkrigets slagfält och det innebär per automatik att radikalhögern har hemmaplan. Så länge de politiska konflikterna rör ”värderingsfrågor” som invandring, brottslighet och hbtq-rättigheter kan de vinna mark på sin konservatism. Om konflikterna istället hade rört ekonomi och fördelningsfrågor hade radikalhögern omvänt inte haft mycket att vinna.
Mittenvänstern får vidare representeras av mycket kvalificerade och erfarna publicister och opinionsbildare, som här jämställs med radikalhögerns sociala medier-provokatörer och rena propagandister. Anders Lindbergs Aftonbladet, Peter Wolodarskis DN och Jan Helins SVT blir samma sak som Chang Fricks propagandasajt Nyheter idag, Dick Erixons SD-organ Samtiden och Henrik Jönssons youtubetrams.”
Emellertid måste det finnas en och annan röst full av fasa om ett sådant utspel skall ha något större värde. Sakens kärna är väl den att den politiska retoriken har många avsikter: Samla röster, visa sin förträfflighet, framstå som en intressant kritiker och därmed skapa en identitet som är igenkännbar. När allt detta och mer därtill blandas till en kompott då är dags för den högst tillfälliga Karnevalen. I morgon är allt glömt och då fortsätter det oförsonliga debattkriget.
Man kan också eliminera den välgödda censurens tolkningsföreträde, då blir det annat ljud i skällan:
”Man låter konflikten utspelas på invandringspolitikens slagfält och det innebär per automatik att försiktighetsprincipen har hemmaplan. Så länge de politiska konflikterna rör säkerhetsfrågor som invandring och brottslighet kan de vinna mark på sin kritik. Om konflikterna istället hade rört ekonomi och fördelningsfrågor hade vänstern som vanligt kunnat lova att slarva bort andras pengar på något som ingen frivilligt skulle valt att lägga dem på.
Islamimportörerna får vidare representeras av etablerade åsiktsmaskiner vana att sortera allas nyheter efter eget tycke och smak, som här jämställs med enstaka sociala medier-protester ur folkdjupet. Anders Lindbergs svassande Aftonbladet, Björn Wimans ångestfyllda DN och Jan Helins politikerägda SVT blir samma sak som Chang Fricks lilla städgumma Nyheter idag, Dick Erixons kritiska Samtiden och Henrik Jönssons extremt grundliga analyskanal.”
Men ojsan, hur blev det nu? DN är helt oläslig om man inte hyser ett djupt intresse för Wimans anus, och har inte presenterat ett så gediget arbete som Henrik Jönsson gör varje lördagmorgon klockan åtta på decennier.