I den svenska pandemiutvecklingen har vi kommit fram till munskydden. Sålunda munskydd eller inte. Den svenska hållningen har varit avvisande men har nu mjuknat upp. Det är dock inte förbjudet och jag har observerat alltfler munskyddsbeväpnade i den offentliga allmänheten. Om det hjälper eller vad som hjälper är svårt att säga. Åtminstone kan man konstatera att Sverige avancerar på pandemilistan (Aftonbladet). Och i varje fall märks det i min egen omgivning. Flera bekanta har drabbats. Min egen smittomiljö är främst livvaktsstyrkan och även där har det konstaterats fall. Det rycker närmare men den orolige kan luta sig mot allvetaren Tegnell som försäkrar att det är farligare att gå över en gata. Liknelsen är kanske inte helt övertygande. Om vi hade en seriemördare i landet skulle det inte vara så farligt eftersom risken att råka ut för denne är minimal. Ja, det vore enklast och billigast att inte åtgärda saken eftersom det antal dödsfall som denne åstadkommer inte skulle påverka den statistiska dödligheten.
Munskydden ger möjligheter för konsten att göra ett litet inpass. Vermeer van Delft har anlitats:
