Det är bara att konstatera: Konsten står mer eller mindre stilla, åtminstone i dess tongivande delar. Att det är så hänger naturligtvis samman med att större utställningar är inställda, de trendsättande biennalerna är suspenderade. Som tröst idag får den konstintresserade nöja sig med att en Botticellimålning såldes för 765 miljoner (SR) eller $92 miljoner. Inget generellt rekord, den hamnar först på 86:e plats i listan på dyraste målningar.
Som ersättning för konsten har vi svensk inrikespolitik. Det spetsar till sig. Ett stalltips är att Annie Lööf kan ta över statsministerposten (GP). Alternativt styra på samma sätt som hon gör för närvarande. Det finns några intressanta frågetecken. Kommer Liberalerna att klara sig? Att Sabuni för närvarande skramlar om extraval verkar dock vara en skramla som har ljudit många gånger. Den brukar ge någon utdelning genom den store förhandlaren.
Johanna Frändén är missnöjd med partiernas omskrivning av historien (Aftonbladet). Hennes urval av revisionerna får nog uppfattas som ett mera bestämt politiskt ställningstagande men att vara en av Aftonbladets kolumnister förpliktigar. Jämnt skägg för kålsuparna: Går det så går det. Väljarna glömmer fort.
Det kan hävdas att s har två principer, resten kan säljas, faktiskt också partiets grundvalar i fackföreningsrörelsen. Princip Ett; att äga regeringsmakten. Maktpartiet försörjer sig på utnämningsmakten. Princip Två; S stöder inte en annan regering, och det beror på att man inte kan försörja sin makthungriga figuranter utan utnämningsmakten. Politiken kläs i ideologisk dräkt, men det handlar om makt och pengar. S kommer inte att låta Lööf bli statsminister, s utan utnämningsmakten och köttgrytorna är per definition i opposition. Om s inte får statsministerposten kommer partiet att låta talmannen fråga någon annan, men inte stödja talmannens val. Lööf vill säkert bli statsminister, men får inte.
Kristerssons operation med SD har hittills lyckats, bara att riva bort ett plåster så här långt. Det återstår att se hur många moderater som vandrar till centern om det formeras ett regeringsalternativ av M och KD med SD-stöd. Kristersson vill inte ha SD inne i regeringen, utan bara som stöd med hjälp av ett lagomstort köttben. Om SD definitivt blir störst uppstår en pinsamhet. M kan hantera det på två sätt. Antingen fortsätta som förr och göra SD ännu större med mer invandringspolitik, eller göra SD mindre, tex med stopp för anhöriginvandring. M kommer inte att sitta i regering under Åkesson, oavsett partistorlek.
I Stockholms stadshus formerades ett styre ingen föreställt efter senaste valet. Alliansen och mp tog över sossarnas självklara rätt att styra, genom att ge trafikborgarrådsplatsen till Helldén. Sossarna blev riktigt sura, de hade alienerat många väljare genom att låta Helldén leva rövare med trafiken, och trodde sig ha ett samarbete. Istället fick Helldén fick bara fortsätta sabotageverksamheten med nya sängvänner. Risken för kombinationen alliansen med mp-stöd verkar större än risken för Lööf som statsminister. De var så den stora invandringskatastrofen drabbade Sverige. Reinfeldt köpte de otrogna miljöpartisterna för en dag, priset var tryggheten på gatorna och miljardhål i budgetar över hela landet.
Med ”konsten” menas förstås bildkonsten, konst för ögat. Det finns också konst för örat, den har drabbats av en våg av genuspolitiskt korrekt gangsterrap på sistone. Ibland är det gangstervurmande wannabes, ibland riktiga gangsters med som extraknäcker som rappare. En riktig gangster blev frälst för några år sen och drar nu fulla frikyrkohus. Snyggare tjejer utan ring i näsan och ärligt förtjänta pengar, han lär inte ångra sig. En annan sitter häktad sen jul, hens advokat och några till klagar i Expressen. Man kan se riktlinjerna för skadeståndskravet dras upp när domstolen inte vill döma, trots all bevisning.
Det står alltså inte still i musiken, rivningsfirmorna jobbar dygnet runt. Däremot minskar musikens betydelse, det är matlagning som ger status bland innerstadens laptop-jobbare.
Jag tycker det är fantastiskt att det finns möjlighet att frälsas och lämna ett destruktivt liv. Undrar om han var döpt i barndomen. Om inte hur går det till?Känner alla som gör fel att de fel de gör är fel fel?
Nja…det handlar väl mer om att göra rätt – inte fel…
Det kommer förhoppningsvis alltid att finnas enstaka människor som påminner om de ofödda barnens rättigheter på en moralisk grund. Abort innebär att man avslutar ett liv innan det kommit ur livmodern, och ställer till med kemiskt kaos i kvinnan.
Det kommer säkerligen alltid att finnas en kvinnlig majoritet i egenintresse för abort, men historien lär oss att sånt kan kullkastas, av ayatollor och liknande. Kristdemokraterna bildades ur frikyrkan i opposition mot socialdemokraternas familjepolitik, men har förvandlats till ett av fyra borgerliga partier. Inget av de sju partier som storimporterar bidragstagare, godtar islam och blandar bort korten om klimatet kommer att hindra fri abort, och inte heller det åttonde partiet har en avvikande åsikt.
Sveriges pinsammaste parti, som fortfarande sitter i riksdagen, skyllde andra världskriget på England och kallade Hitlertysklands angrepp på Polen för ”fredspolitik”. Ni gissade förstås på Vänsterpartiet? Rött är alltid rätt. Där har vi dvärgarna som kommit undan med precis vad som helst, inget annat parti har varit i närheten.
Mohammad, det du försöker göra rätt kan vara fel för andra än dig själv. Som alla konstiga politiska aktivister tex. Så man får nog säga att man gör fel rätt hela tiden.
Exempel på tvivelaktiga rätt.
Sex personliga assistenter jobbar heltid med en utvecklingsstörd onåbar person. Denna person kanske bestämmer om saker i nån värld bortom våran som är så svåra att en ”normal” människa inte skulle kunna hantera det utan att bli tokig. Valen som görs påverkar oss i positiv eller negativ riktning. Om person blir bra behandlad så blir världen bättre. Eller så finns det ingenting i ”grönsaken”. Sex människors jobb är bara till för att ”det” ska fortsätta andas. Utan att ”det” vill någonting.