Det bådar gott för en väl kryddad valkampanj. Föredömligt och befriande uttrycker sig Kajsa Ekis Ekman med något, förutom ordvalet, kunde liknas vi Aischylos åska: ”Utan rasismen hade ni fortfarande varit arga på direktörernas fallskärmar – nu slickar ni deras rövar.” (ETC) Uttalandet syftar på högern som hon menar skor sig på rasismen. Hon tillägger också att rasismen har blivit högerns överideologi. Hon har säkert rätt i det men troligtvis gäller det för alla politiska spelare. Rasismen är en vinnande produkt som fyller ut alla tomrum som kan uppstå i politiken. Och dessutom i konsten.
Nu är frågan om man på ett så här tidigt stadium redan har nått invektivens klimax. Kanske det är möjligt att vi får se ännu några politiska poeter tävla med den högre litteraturen. Jag drar mig till minnes den kritikerrosade ”Äldreomsorgen i Övre Kågedalen” av Nikanor Teratologen. Ett brottstycke kan citeras som inspiration för vidare politisk debatt. Jag har valt ett tämligen stillsamt avsnitt utan rasism:
”en utmärkelse instiftad av en utbrytarfraktion från Pensionärernas Riksorganisation, PRO-
kuksugarna. Pekka Langers föredömliga brist på tänder har lett till att hans namn knutits
till medaljen i fråga, som tillfaller den kuksugande åldring som kan visa upp den fetaste
och mognaste rövbölden för en jury av ambulerande torrskinn.”
Här dyker också Pekka Langer upp och jag antar att det inte är många av läsarna som minns honom. I mina ungdomsår kände alla till denne personlighet inom radio och TV.
En konservativ blåbrun regering skulle förvisso vara en katastrof för Sverige, men jag vet inte ifall en tvångsknipsande swerf-regering skulle vara så mycket bättre.
Anledningen till att rövslickare och visst annat folk ogillar kapitalism är, att de gärna lånar pengar som det saknas täckning för, men inte vill betala när systemet kraschar. Som kapitalist hoppas jag på, att staten inte ”räddar” någon vid nästa finanskris, utan att alla som förtjänar det hamnar i ekonomisk ruin.
Man ska inte ha för höga förhoppningar på en blå-”brun” regering. Ingenting antyder att m önskar något annat än stöd för sin politik. Mantrat är bara en fortsättning på Palmes hittepåhöger från 70talet, dvs en vänsterfantasi för internt bruk.
Vad har den stackars Pekka Langer gjort för ont för att smutskastas på det här viset? En oförarglig människa som gladde många. Det rycker fortfarande i mungiporna när man hör hans namn.
Pekka, Sune Mangs och Putte Kokk.
Olle Björklund
Vit makt-ikonen Beppe, ej att förglömma.