En huvudnyhet som har mottagits med stor entusiasm är män som mördar kvinnor vilket under senaste veckan har skett i fem fall. Det hävdas tämligen bestämt att det är alla mäns fel eftersom de fostras till våld. Det finns en manlig våldskultur som tydligen är en tickande bomb. En något mindre upphetsad hållning skulle vara att se lite närmre på de fem männen. Om det möjligtvis finns individuella förklaringar. Men då blir det svårare att skriva raka debattartiklar.
GP påminner om den målande apan som väckte konstkritikernas entusiasm. En kupp och historia som återkommer med jämna mellanrum. Apan gavs namnet Pierre Brassau och kritikern skrev:
”Pierre Brassau breder på med kraftiga tag men också med klar beräkning, man skulle vilja säga att hans penseldrag vrider sig med en vildsint kräsenhet på duken.”
Vad lär vi oss av det. Det är i alla fall inte så enkelt som det först kan verka. Apor kan göra intressanta målningar och dessutom är det de omgivande kuppmakarna som väljer ut sådant som ser bra ut. Vi påminns också om att det endast i begränsad utsträckning är verket i sig som skänker kvalitet. Presentationen och referenser spelar en avgörande roll. Och stilmässigt passade Monsieur Brassau in i tidens spontanistmåleri.
Män som grupp är enkel och tacksam att peka ut, men där stannar analysen i mainstream media. Att 4 av 5 misstänkta gärningsmän i april har rötter i hederskulturer är inget vi behöver veta eller bry oss om.
I sammanhanget kom jag plötsligt på en självklar invändning mot idén att män skall straffas hårdare för samma brott som kvinnor kan begå.
Det skulle bli ett tydligt avsteg från principen om likhet inför lagen. Jag skrev nyss om det på FB. Vet dock inte om du får mina FB-inlägg.