Konsten har blivit tråkig. Den slutsatsen drar Therese Bohman efter att ha läst Maria Linds bok ”Konstringar” (Expressen). Helt säkert är att samtidskonsten till stor del har blivit förutsägbar och utmynnat i ett alltmer nivellerande spår. En del av konstens strävanden under de senaste 100 åren har brottats med några grundläggande problem: Vad är estetiskt möjligt? Svaret visade sig vara enkelt: Allting. Därmed blev frågan: Vad är möjligt som konst? Svaret var lika enkelt: Allting. Nästa steg blev då: Vad är kvalitet i konsten? Svaret på detta var inte heller särskilt komplicerat: Det som konstvärldens elitstyrkor betraktar som kvalitet. Denna kvalitet har gått från att lite löst sammanfattas som ”social kritik” till att bli inriktad på det postkolonia/dekoloniserande kompletterat med genusideologier, etnicitet, identitet, ursprungsfolk, vissa marginella folkgrupper, klimat. Problemet med att bearbeta dessa ”angelägna” spörsmål hamnar snabbt i en eller annan form av aktivism eftersom värdegrunden är fastslagen. Därmed har samtidskonstens credo drabbats av en urholkning vilket ger utrymme åt att lite av varje kan dyka upp på den tidigare heterogena samtidsscenen. Och vad som är kvalitet lutar allt starkare mot svaret: Allting.
Det är hög tid för att finna några nya utvägar. Kanske det inte skulle vara så dumt att börja med lite basal konstteori.
Dan Parks alster visade sig inte vara möjliga som konst, utan fälldes i domstol som ickekonst. Även estetiken underkänns, framförallt av den självutnämnda ”eliten” av PK-konstnärer som livnär sig på att kreera brukskonst åt kommunerna. Därmed faller även den sista biten, den om kvalitet, som man inte förknippar med Parks tematiska affischer.
Men tråkig kan man inte anklaga den för att vara!
En domstol avgör inte vad som är konst. Givetvis är Parks alster konst vilket lätt kan konstateras. Problemet ligger i kvaliteten. Konstvärlden ger inget högt betyg åt Park.
Media är fortfarande tysta om vilka det var som försökte kasta Yussupha Sallah från bron i kroksbäck. En ledtråd så god som någon. Dan Park närmade sig ämnet med satir; vilka är de egentliga afrofoberna i det svenska samhället idag? Och vips dömde svenska rättssamhället – med Expressens, Aftonbladets, DNs och Public Services goda minne – Dan Park till fängelse.
Ingenting får ifrågasätta den heliga importen av antisemitism och afrofobi.
Samtidigt som DN säljer helsidor till kinesiska statsapparaten.
Ronald Reagen skrev: ”Om fascismen någonsin kommer till Amerika så kommer den i liberalismens namn”. Vi är väl där nu, både i USA och i Europa.
Hongkong är inte den kinesiska staten, på samma sätt som Göteborg inte är den svenska staten. Och varför skulle städer, regioner och nationer inte få annonsera? Jävla dumheter.
https://www.svt.se/kultur/kinesiska-staten-annonserar-om-hongkong-i-dagens-nyheter
Svära kan du, men inte läsa.
Men Hongkong är alltså inte den kinesiska staten, alldeles oavsett vad statstelevisionen skriver om saken. Jag finner att Hongkong SAR har lika mycket rätt att yttra sig och annonsera i medier som Grabbarna Grus.
Du har fått det hela om bakfoten. DN har sålt en helsidesannons till den kinesiska statsapparaten, i vilken kina ger sin sminkade propagandaversion av hur man hanterar (läs de facto krossar) Hong Kongs relativa självständighet.
DN befinner sig alltså på fel sida om historien i detta; men pengar luktar inte. Därav den utbredda kritiken mot DN, vilken Wolodarski lättvindigt viftar bort.
Men Hongkongs självständighet är alltså inte hotad. Jag finner det forfarande relevant att varje part i en tvist äger rätt att uttrycka sin åsikt, i det här fallet Hongkong SAR, särskilt om man är utsatt för ett journalistiskt drev av den sort som statstelevisionen och DN står för. Där har du den verkliga propagandan, uselt underbyggd agendajournalistik utan att objektivt redogöra för motpartens ståndpunkter.
Var och en kan ju läsa SCMP och andra tidningar i HK, och omedelbart inse att retoriken skiljer sig en hel del från det djupt okunniga dravel som emanerar från DN och statstelevisionen.
Hong Kongs självständighet är inte hotad, enligt dig?
”tvist”?