3285: Och till råga på allt kom det en enhörning till Malmö

I Malmö finns det nu ett större objekt uppställt. Objektet visar en enhörning och regnbågsfärger. Inte gratis, den har kostat kommunen 900 000. Syftet är entydigt, den är gjord för Pridefestivalen och skall visa att kommunen är inkluderande. Vad som intresserar mig är om det här objektet är ett konstverk. Någon konstnär har inte presenterats men det är inte nödvändigt. Kommunalrådet Andreas Schönström jämför objektet, i samband med kritik från Stockholmsmoderater, medparkbänkar och blomstersmyckningar (Aftonbladet). Dock är det högst rimligt att det går att se det som konst. Som jag ofta påpekar är kraven för en sådan klassificering minimala. Kvaliteten är en annan historia och där lär den inte inhösta några uppmuntrande recensioner. Den kunde ha platsat i 1980-talets postmoderna kitsch även om, med all sannolikhet, ironin saknas. Det är väl det värsta med det här schabraket: Hela historien är på djupaste allvar.

Lars Anders Johansson skriver om enhörningen i Kompass. Glädjande nog diskuterar han lite konstteori och kommer t o m in på den institutionella konstteorin. Han skriver om denna teori: ”Den går ut på att det är konstvärldens institutioner i form av museer, gallerier, biennaler och konstteoretiker som definierar vad som är konst. Någon objektiv definition finns inte enligt denna teori.”

Konstvärldens institutioner är huvudsakligen intresserade av att definiera konstnärlig kvalitet. Vad som skall klassificeras som konst avgörs främst genom ett beteende som de flesta i västvärlden har lärt sig, åtminstone grunderna och det är fullt tillräckligt – och tämligen ointressant. Med detta kan man tala om att det faktiskt finns en objektiv definition.