Måleriet uppmärksammas i dagens konst. Inte minst i Sverige. Jag har tidigare nämnt Rolf Hansson på Artipelag och Mamma Andersson på Louisiana. Kritiken är mycket positiv, kritikerna har på något sätt återtagit det skrivsätt som man annars förknippar med modernismen vilket kan ses på dessa två recensioner från Kunstkritikk: Rolf Hansson Mamma Andersson.
Men det finns ännu mer. Moderna vill också haka på denna trend med Lynette Yiadom-Boakye, en framgångsrik konstnär med bakgrund i Ghana och England. Valerie Kyeyune Backström i Expressen är lyrisk i sin framställning där konstnären benämns som en superstjärna. Ser man på måleriet är det oundvikligt att tänka på fauvismen och den tyska expressionismen men även 1980-talets måleri. Det är inget fel på det som visas, konstnären kan sin sak men särskilt originellt är det inte. Om man inte vänder sig till det som inte nämns, nämligen dagens trend, representationen inklusive att de avmålade gestalterna bryter vithetsnormen. Den trenden har fått ett starkt genomslag.
Inte så konstigt att Valerie Kyeyune Backström är lyrisk. Hon vill se konst som berör och som hon kan identifiera sig med.
Det är en snabbt växande skara människor som på nationalmuseum inte kan identifiera sig med människorna i motiven i de gamla tavlorna. De ser bara vita människor. Och speciellt i motiv från före 1900-talet, ser de förmodligen bara rasistiska förtryckare, såsom vita alltmer framställs i nyproducerade filmer med historiska teman.
Det är inte bara samtliga statyer som skall bort. Förmodligen skall i slutändan samtliga tavlor på nationalmuseum brännas i någon sopstation.
Och kanske ännu värre – de som har tavlor med vita på väggen hemma – är bevisligen rasister.
Ge samtidens dårkuckun ett årtionde till med gender fluid-critical race theory-pandemic climate meltdown, sen kommer Zorns kullor inte ens ställas ut med förklarande lappar med PK-kontexter längre, utan kommer helt enkelt förklaras som ”entartete Kunst”, endast tillgängliga som forskningsobjekt från en mörk tid i vår historia.
Är inte så säker på att Lynette Yiadom-Boakye verkligen kan sin sak: besynnerliga anatomiska proportioner och skevheter som knappast är avsedda. I ett av motiven verkar benen från knät och nedåt avkortade för att få in personen på duken. Balett-herrarna är också besynnerliga på flera olika sätt. Knappast stilistiska grepp; snarare valhänt och avsaknad av öga för proportioner. Men smaken är ju som baken, och mitt eget öga för konst mycket amatörmässigt.
Bäste von Graven – må solen skina även på dig amatör – men enligt en enig Lars Vilks & Konstvärlden så kan Lynette Yiadom-Boakye sin sak mycket väl…
https://www.culturetype.com/2017/11/19/auction-record-lynette-yiadom-boakye-painting-sells-for-more-than-1-5-million-at-sothebys-shattering-artists-previous-high-mark/