Rätt umgänge, inte minst om man är professionell. Inkorrekta möten är dock ofta så intressanta att de kan slå taktpinnen i nyhetsflödet. Så var det med s-politikern som tog en öl med sd-politikern. Det ledde till ett extra styrelsesammanträde med oroliga och förtvivlade ledamöter (SVT).
I konstvärlden är det ännu strängare. Så strängt att det knappast är tänkbart. Inte minst för att eventuella feltänkande kandidater är omsorgsfullt bortgallrade. I mera finstilta delar av konstvärlden handlar det om att vinna kvalitet. Inget märkligt, sådant förekommer inom alla branscher. Är man inställd på att klättra uppåt skall man söka sig till dem som redan är där eller åtminstone har kommit ett stycke. Jag är som bekant förtjust i artfacts emedan den ger oss en kvalitetsbild som är ofrånkomlig. Konsten och kulturen har en välkänd premiss om att konst inte kan mätas. Naturligtvis från början falsk. Relativiseringen att allting egentligen är lika bra bygger antingen på att man spelar dum eller att någon önskar överdriva en konstnärs position. När det gäller umgänge finns den faktorn också registrerad på artfacts. Umgänge i utställningar. Här handlar det om att registrera vilka andra konstnärer en viss konstnär har ställt ut tillsammans med. Ju högre utställningsumgänget är rankat, desto bättre.
Det tar dock tid innan denna suveräna mätmetod slår helt igenom. Konstvärlden är full av konservativ förnekelse (vilken den ser som radikal). För den välmenande pedagogen som t ex Lars Strannegård hamnar man lätt i ett magplask. Strannegård, Handelshögskolans konstentusiastiske rektor (som just har figurerat med en rad artiklar i SvD) skriver:
”Här finns en avgörande skillnad mellan kultur och vetenskap: Kvantifieringen av kulturen har inte gått så långt som inom vetenskapens värld. En forskare kan avläsa sin och andras ’kompetens’ svart på vitt, den går att mäta i webbtjänsten Google Scholar timme för timme. En epidemiolog kan jämföras med en etnolog med ett knapptryck. De flesta kulturutövare, däremot, har ingen aning om hur de står sig mot andra, och så bör det nog vara om vi vill ha en mångfacetterad kulturutövning. Kulturens värden är ju minst sagt svåra att mäta på ett meningsfullt sätt.”
Texten är ett utdrag ur Lars Strannegårds bok ”Kunskap som känns”.
Sic transit gloria mundi…
Helige fader, så förgås världens härlighet; när den okunnige svingar måttstocken om fin konst som likt en dräng använder tjurpiskan på pigan.