Robert Stasinski har recenserat Warszawautställningen (Aftonbladet). En utmärkt recension. Han är övervägande negativ vilket är ett nödvändigt kriterium om den här utställningen skall fortsätta till nästa bedömningsnivå. Först och främst måste konsensusagenterna bli upprörda och övertygande kasta fram att det här var inte alls bra. Provocerad förstås. Om någonting i konsten äger ett värde är en förutsättning att standardkritikern reagerar. Det är en nödvändig men inte tillräcklig förutsättning. Utställningens möjligheter, som jag ser det, ligger i att den kan öppna en diskussion om vad politisk konst är för något, vilka som skall få vara med och om det i längden är bättre att betrakta det politiska som ett konstnärligt material trots det moraliska dilemma man kan hamna i.
Vare det som det vill, den här meningen av Stasinski är i min smak: ”När en nationellt sanktionerad konsthallschef utmålar sig själv som en underdog, med hjälp av konstnärer som anses sakna megafon och som beskrivs som en del av en politiskt utsatt minoritet skaver något rejält.”
Om han inte är alldeles förvirrad är det klart att konsthallschefen Piotr Bernatowicz är en underdog i konstvärlden. Och eftersom han inte kan åberopa mycket mer – han har ingen politisk position utanför konsten – är han just underdog. När han väljer konstnärer som inte är välkomna i samtidskonstens elitdivision är det fråga om en minoritet. Majoriteten följer den rekommenderade regelboken. Bernatowicz chanser att lyckas sätta sig upp mot samtidskonstens effektiva maktapparat är dock mycket små. Men möjligen kan den här utställningen bli intressant.
Stasinski menar om mitt bidrag: ”Lars Vilks fyller flera rum med sina uttjatade rondellhundar och några Nimisskulpturer”. Man kan tycka att rondellhundarna är uttjatade. Men om det är så då borde det vara möjligt att göra en utställning med dem i Sverige och det borde också vara möjligt att trycka dem i medierna. Tydligen finns det en del liv kvar i detta material som dock mest har varit en irritation för konstvärlden som helst vill bli av med problemet eftersom man kommer in på det för konstvärlden obehagliga ämnet Islam. Det jag vill sätta i verket är en utställning som visar det väldiga processverket Rondellhundens strövtåg och äventyr under 14 år. Vilken institution skulle våga det?
Jaså, Stasinski besökte utställningen själv? Det hade varit roligare om han gjort en ”Reepalu” och avfärdat verken som dålig konst utan att ha sett dem. Fast det är ju inte helt osannolikt att Stasinski skrev recensionen på vägen dit och att den redan låg i tryck när han strosade runt i lokalerna.
Det är inget fel på Stasinski. Jag hade ett långt samtal med honom och han gick genom utställningen. Det han skriver är vad man kan förvänta sig.
”Rondellhundens strövtåg” är bra, men förutsätter lite djupare förståelse av svenska som man numera inte kan förvänta sig, bla i Aftonbladet. ”Rondelhundens vandringar” är lättare att förstå. Skulle kunna visas på Moderna Muséet i en utställning om politisk konst, med olika politiska ståndpunkter sida vid sida. Otänkbart idag, vänsterfascismen dikterar villkoren, men kanske i framtiden?
Islam innehåller ett förbud mot avbildning som innebär ett hot mot alla människor. Lite anmärkningsvärt att talibanerna, imamerna och ayatollorna uppträder i tv-sändningar, strängt taget är det också avbildning, och därmed haram.
Det kanske är det som kan anses vara felet, att han bara skriver just det som hans uppdragsgivare och kulturkrets förväntar sig, oberoende om han var där eller inte…
För den intresserade så finns detta bidrag till processverket: https://www.youtube.com/watch?v=XYApxN1xDIk
Menlös recension där stasinkys kränkthet över att inte få se den vanliga PK-konsten lös igenom. Det enda han gillade var de skrikande motdemonstranterna. Mina verk som ställdes ut var tydligen ”hets mot folkgrupp”. Om han orkat göra en ordentlig research så hade det framgått att tavlorna och elskåpet är samma som var på galleri Rönnqvist i Malmö 2014 där polisen gjorde tillslag och beslagtog det som ansågs vara hets vilket sedan brändes, så allt som fanns i Polen är friat av svenskt rättsväsende. Eller menar han att det bedöms som Hets mot folkgrupp i Polen? Ja då borde ju Stasinsky ha ringt polisen där.
Det viktiga verkar inte vara vad som visas utan vem som gjort bilderna.
Om någon PK-konstnär gjort Joseph Fritzl ”Världens bästa pappa” farsdagsmugg så hade det setts som stark kritik mot den patriarkala heterosexuella kärnfamiljen. Breivik i Lacostetröja skulle anses vara en uppgörelse med konsumtionshetsen och ifrågasättande av märkesfixering och reklamens själsdödande propaganda.
Nu är det bara Dan Parks smaklösa hyllningar till Fritzl och Breivik.
Att kalla bilderna hyllningar är en högst medveten felskrivning. Förmodligen går folk på det.
Jag tror inte någon recensent kommer att kalla det kommande förintelsemuseet – en hyllning till adolf.
Jo, så måste det vara. Visserligen gjordes ett försök med ”författarens/konstnärens död” under postmodernismen – och betraktaren skulle bli skaparen av verket. Men det höll inte länge. Dt säger sig själv att om en målning av Picasso är intressantare än en som är rätt lik en sådan. En konstnär representerar något vilket är oerhört avgörande i identitetspolitikens tidevarv. Så om Dan Park skall bemötas på ett annat sätt än det vanliga får han byta identitet. Centerpartist kanske?
Stasinski är inte förtjust i Park. Det hjälper inte att jag vid ett flertal tillfällen försökt få honom ur sitt trauma. Han vill inte veta för han har redan bestämt sig. Å andra sidan är en emotionellt laddad kritiker användbar. Mer patos och hets än hos en stillsam analytiker.
Återigen: Den insatsen tackar jag för. Dt musikaliska skall också vara ett ledmotiv i projektet!
Att han ”redan bestämt sig” är uppenbarligen min poäng, resten är enbart ett stilistiskt grepp, vilket åtminstone en till tråden förstått. Men jag noterar att Stasinski är ofelbar och lovar att inte kritisera honom igen.
Mer ryggrad i Park…
Löken på laxen – Dan Park känner sig kränkt…!
Dan Park är den slutgiltigt kränkte, även om det inte riktigt var så du menade. mohammad.
Någon som kan tänka sig att Dan Park kysser Åsa Linderborg på handen?
Din kommentar om Stasinski väckte Stasinskis intresse. Han lade ut den för diskussion på Facebook. Utifrån det nedlåtande perspektivet men det kan man räkna med utifrån ditt djärva påstående om hur skrivningen skulle ha gått till.
Alltid trevligt att bidraga till debatten.
”polisen gjorde tillslag och beslagtog det som ansågs vara hets vilket sedan brändes”
Jag tror minsann det doftar entartete kunst här i lilla svedala, och det och dess kontext är ju intressant på sitt sätt.
”Man kan tycka att rondellhundarna är uttjatade.”
Det mest fascinerande verket i modern svensk konst som så enkelt satte fingret på samtidens ömma punkt. Som en del, men bara en del, av detta pågående performance kan inte konstetablissemangets brist på ryggrad och principer bli uttjatat.