Nuförtiden kostar citronen 4 kr men vi har EM i fotboll. Den svenska glädjen grusades något idag när den spanska räven rev i nätmaskorna, men ohöljt väller fortfarande en konsekvent nationalism. Denna, annars så djupt nedtryckta och politiskt inkorrekta, svenskhet äger vid sådana tillfällen en helt okomplicerad och övertygande identitet; plötsligt finns det typiskt svenska. Och knappast någon bråkar om den saken.
Nationalism är naturligtvis något som stiger fram med hjälp av den institutionella nationalitetsteorin: Det som medborgarna kallar för nationalitet är nationalitet, i det här fallet, det som svenskarna kallar för svenskt är svenskt. Så enkel är den saken.
Konsten har hittills saknat verkliga tävlingar. De stora biennalerna brukar emellanåt kallas för VM eller olympiad i konst men någon verklig tävling har det aldrig varit. Faktiskt skulle man kunna ändra på den saken. Den geniala uppfinningen artfacts bereder vägen för att sådana mästerskap skall kunna anordnas.
Så här kan det gå till: Varje deltagande nation väljer ett lag med låt oss säga, 11 spelare. Deras placering på artfacts läggs samman och den lägsta sammantagna siffran vinner. En väsentlig skillnad är att mästerskap går mycket långsammare i konsten än i sporten. Man får nog tänka sig att det behövs ett år för att några väsentliga resultat som skiljer sig från utgångsläget skall kunna åstadkommas.
Men det är alltså möjligt med lagtävlingar i konst.
Får känslan av att ni varit inne på écolective.org och läst arenaperfomance skrivet av mig! För den icken invigde påbörjade jag en rankning av fotbollspelare (enbart baserad på lön) och ställde mot just artfacts.net toplista. Min idé gick dock ut på att få konstnärerna att i realtid utföra någon slags performance på plan inför fullsatta läktare. Mer kan man läsa på http://ecolective.org/blog/?p=120
/J
Artfacts kan väl betraktas som en lyckad interaktiv konstinstallation i egen rätt? Isåfall, vilken placering får den?
J. Du vill ha snabb konst men jag tror det är omöjligt eftersom kvaliteten i konsten kommer fram först genom konstvärldens bedömning. Och den kan man aldrig få tag på omedelbart, det är något som skall nå många aktörer och begrundas innan bekräftelsen blir mätbar.
PerOla, Artfacts är inte någon konstinstallation – konstvärlden betraktar inte den som något konstverk.
Det må vara sant. Men när jag formulerade ”arenaperformance” och förvisso gjorde det med en rejäl dos torr humor så var jag ändå inne på ett spår jag fortfarande inte lämnat. Performance må vara mindre vanligt som uttrycksmedel bland konstnärerna som toppar listan artfacts tagit fram. Men jag vill ändå hävda att den som konstform har sitt att bidra till konstvärlden. En konstnär hävdar ofta behovet av att kunna skapa förutsättningslöst och privat utan inblick utifrån i processen som leder fram till det färdiga konstverket. Det som publiken men främst då konstvärlden har att granska. Men processen kan vara minst lika intressant eller kanske till och med ännu mer så än den färdiga produkten / det färdiga resultatet. Jag förstår förvisso det omöjliga att i slutänden bedöma två(?) utförda konstverk av vardera 11 konstnärer. Att hitta en vinnare går antagligen inte alls. Men underhållningen den direkta, om du bortser från konstvärldens bedömning och därmed också bortser från konstverkens framtida betydelse i konstvärlden, skulle kunna bli lika spännande som en fotbollsmatch. Om man tycker att fotboll är spännande eller ej får vi anse spelar mindre roll i detta sammanhang.
http://ecolective.org/blog/?p=151
Ang. Artfacts.net: Vetenskapen kanske vill tala om statistiskt säkerställda resultat? Dessa är hela tiden i förändring och siffrorna bygger på att inga museer, konsthallar eller gallerier lämnas utanför. Växjö konsthall vet jag t.ex. ansågs för obetydlig. Jag har själv lagt till någon utställning därifrån! (Ett litet exempel). Lars, du som är skolad, kan du estimera var gränsen går? Vad jag ville ha sagt var helt enkelt att ett mått som skulle kunna placera artfacts på en lista är kanske betydelsen av dess resultat. Används resultaten i andra sammanhang så som i konstvetenskapen torde också rankningen bli hög för arfacts.
J. Klart att man kan ordna en kul varieté med konstnärer som gör snabba framträdande. Å andra sidan är det en redan etablerad idé. Jag skrev t ex om projektet som Obrist stod bakom i fjor i Manchester: 15 minuter för varje konstnär.
Performancekonstnärer har ingen dålig ranking. Matthew Barney t ex.
Men vi talade om möjligheterna att verkligen skapa en tävling och inte bara att visa fram lite grejer och händelser.
Jag förstår inte riktigt din fråga om artfacts. Växjö konsthall är med på artfacts. Däremot vore det orimligt att ta med alla utställningsplatser. De som lämnas utanför är genomgående ointressanta.
Artfacts kan efter hand vinna status. Den har redan det i praxis men inte i teorin eftersom konstvärlden inte uppskattar att den kan mätas.
Man har tävlat i konst förut. I Olympiska Spelen i Los Andeles år 1932, vann den svenske bildkonstnären David Wallin olympisk guldmedalj i måleri. En fantastisk prestation !!!
Joel. Det har inte varit några tävlingar på allvar. I olympiska sammanhang har det aldrig förekommit några konstnärer av verklig rang.
Varken Picasso, Matisse, Miro eller Leger ställde upp i OS, 1932.