Rasmus skrev igår i en kommentar att han hade sett Gob Squad i Göteborg och att han var imponerad. På dans- och teaterfestivalen framförde de Kitchen, en av deras verkliga succéer från 2007. Gob Squad är ett intressant inslag. Man får nog säga att gruppen är tämligen välkänd men att de, och det är nog så märkligt, inte hamnat på någon biennal – och att de inte ens har någon placering på Artfacts.
Ändå är Kitchen ett projekt som borde vara en önskedröm för varje biennalcurator. Referensen är till 60-talet, till Warhols filmer, främst Kitchen från 1965, den är interaktiv, behandlar en mångfacetterad verklighet och bär med sig en nostalgisk ironisk gest från 60-talet. På den tiden fanns det mycket alternativ och underground.
Alla tycks vara förtjusta i Kitchen. Se två recensioner, SvD och Alba. Och titta även på vad The Guardian skrivit.
Och ta en titt på Kitchen i YouTube.
Min ”take” är att Gob Squad hittills sållats som enbart teater. Trots att medlemmarna kommer från konsthållet och framförallt trots att det finns väldigt mycket som inte kommer fram i en teaterkontext – i en teaterläsning (mycket som jag skulle kunna tänka mig att lyfta fram, helt seriöst) och man kan heller inte bortförklara det med att de enbart gör komik av det hela.. Det blir inte enbart en ironisk gest.
Synd att man inte har nån biennal (och pengar att göra det ordentligt) att curatera just nu…
Instämmer med min namne, i att det inte är så konstigt att Gob Squad klassas som performance/teater (snarare än performance/konst).
Vilket leder till en fråga: Är inte just gränslanden mellan teater och performancekonst – eller för den delen mellan musik och ljudkonst – en oundkomlig svaghet i Artfacts bedömningssystem? Här har vi en massa konstnärliga aktiviteter som överlappar olika institutionella sfärer, och inhämtar ”poäng” från olika håll, poäng som kanske inte är jämförbara med varandra, inte i samma grad som Artfacts framgångsrikt har visat på den slående jämförbarheten inom DIS?
För övrigt så ordnas det workshops med både Gob Squad och andra från Giessen på DI i Stockholm nästa vecka. Lite senare kommer Heiner Goebbels – som både är en fenomenal kompositör (ofta gränsande till ljudkonst) och förgrundsgestalt inom postdramatisk teater (ofta gränsande till performancekonst).
Jodå, Heiner Goebbels finns på Artfacts men tycks närmast ha hamnat där av en slump, felstavad och med endast en utställning. Nog är hans status i DIS högre än så?
Fodbold på Snaphanen:
”Patrik Manzila, Väsby United og 60 mio. danske kroner – 75.2 mio svenske
En 28-årig, svensk fodboldspiller i pengegæld er blandt de fængslede, som sættes i forbindelse med millionrøveriet fra Dansk Værdihåndtering
Den første fremstilling i rækken af de anholdte fra gårsdagens politiaktion på Hotel Scandic viste sig at være en svensk fodboldspiller, som formentlig også nu kan skrive ‘røver’ på sit spillerblad. Det drejer sig om den 28-årige Patrik Manzila, der spiller i den svenske 1. divisionsklub Väsby United, der ligger nord for Stockholm.
– Jeg fatter ingenting, nåede svenskeren at udbryde i retten, inden dommer Katja Høegh på anklagerens opfordring lukkede dørene af hensyn til efterforskningen.Manzila, der stammer fra Den Demokratiske Republik Congo, måtte under retsmødet have en svensk tolk til at oversætte for sig. Svensk fodboldspiller sigtet for røveri, Flere anholdelser på vej -Røvere kan stå bag flere kup Politiet har tidligere vurderet, at ca. 20 gerningsmænd deltog i røveriet sidste weekend
Læs alt om de fem sigtede i Ekstra Bladet i morgen, skriver EB og det vil jeg gøre. Manzilla er ikke beskyttet af navneforbud. Kun i Sverige, hvor man konsekvent skriver : –” Jag fattar ingenting, sa en 28-årig svensk från Stockholm när anklagelserna lästes upp.””
http://snaphanen.dk/2008/08/17/patrik-manzila-vasby-united-og-60-mio-danske-kroner/
Rasmus F. Artfacts tar aldrig fel (men kan naturligtvis begå misstag genom att inte få med alla utställningar etc). Redovisningen handlar om status i konstvärlden. Den som har status i teatervärlden har inte samma status i konstvärlden. I teatervärlden finns en annan uppfattning om vad som gäller än i konstvärlden. Man kan naturligtvis hoppa runt mellan olika världar men det är mycket sällsynt att någon håller sig på topp i mer än en.
Däremot är det en intressant tanke att fundera på ”allmän kulturstatus”. Giorgio Agamben och Alfred Hitchcock har t ex hög referensstatus i konstvärlden men passar inte in i artfacts.
En annan medverkande på dans- och teaterfestivalen, Stefan Kaegi – har en del projekt som för några år sedan hade kunnat vara helt sensationella som relationell estetik.. Det är dock rätt klart att det han gör är teater och inte konst, så det blir kanske inte mycket att diskutera så, mer som en möjlig anekdot om man är intresserad. F.ö. är det rätt mycket teater som rör runt i de farvatten som konsten rörde sig i på 90-talet och i början av 00 – men från en helt annan utgångspunkt – vilket kan vara intressant att fundera på. I gob squads fall så finns där en klar potential genom att plocka in dem i konstsammanhanget.. vilket jag kan återkomma till vid ett senare tillfälle.
Lars: Visst, jag är med dig i stort. Samtidigt går det väl knappast att förneka att t.ex. status inom teatervärlden kan räknas som en pluspoäng när det gäller att bli inbjuden till t.ex. biennaler. Om inte annat finns det curatorer som gillar att visa på hur de överbryggar olika estetiska domäner. Systemen är inte helt slutna, även om man av praktiska skäl oftast gör bäst i att förutsätta att de är det.
För övrigt har jag en känsla av att barriärerna mellan t.ex. konstvärld och teatervärld är lägre på den tysktalande kontinenten än vad den är i Skandinavien eller i Anglosaxien. En gradskillnad som förvisso inte motsäger den allmänna bilden av relativt slutna system.
http://www.youtube.com/watch?v=DqmDwMTj7zY
Snaphanen afdækker svensk censur:
”»Sverige exporterar rånare «
En klædelig indrømmelse. Her er også forklaringen på, at gerningsmænd til et avanceret gennemført røveri, optræder amatøragtigt bagefter. Og der filosoferes lidt: “Hvorfor har vi alle de grove forbrydere i Sverige ?” Ja, hvorfor mon ?
Gigantrøverne kan vara kriminella legosoldater. Inhyrda för en del av en större operation, men med liten eller ingen kontakt med övriga inblandade. – Marknaden är mer mättad i Sverige. De är mer påpassade här, säger han som förklaring till att svenska rån nu ”exporteras”.Flera svenska kända kriminella åkte till exempel fast i vintras för värdetransportrån i Finland. Även i Norge har svenska rånare gripits.
– Det är egentligen märkligt att de inte har några egna kriminella att tala om i våra grannländer. Det är något jag har undrat över i alla år. Jag tror att svenska gangsters är mer företagsamma, säger Nils Ekegerd. Svenskarna som nu sitter häktade i Danmark är alla från Stockholms förorter – Farsta, Hägersten och Enskede. ”Eliten från Mälardalen”, säger en polisman. Sydsvenskan . Nedenfor Expressens løbeseddel, hvor Patrik Manzila ikke skal frygte at blive genkendt – som her på dette foto.”
http://snaphanen.dk/2008/08/18/%c2%bbjeg-kan-mildest-talt-ikke-fordrage-mit-eget-land%c2%ab/
Mere om røveriet som svensk presse ikke dækker fyldestgørende:
http://jp.dk/indland/krimi/article1413235.ece
Ang gob squad.
Att Gob Squad inte finns högt rankat på artfacts kan till stor del handla om vilka lokaler de kan arbeta med. Deras produktioner kanske inte helt och hållet går att genomföra på konstinstitutioner, utan de blir hänvisade till tillfälliga lokaler och teaterlokaler, som t ex Volksbühne i Berlin, där flera produktioner satts upp. De har dock varit med på Documenta 1997 om jag minns rätt. Att de inte finns med på biennaler oftare handlar om att det är dyra produktioner.
De har stundtals försökt att göra videos som går att skicka till utställningar, jag ställde själv ut en sådan inom M Art In(n) som jag drev för några år sedan, men det fungerar inte så bra. Deras styrka ligger i välregissesrade genomtänkta produktioner.
Deras arbete är väl värda att studera, en liten text om deras arbete finns ”hur man blir samtidskonstnär på tre dagar”.
Martin Schibli