Alternativscen i konsten, ja, den har försvunnit all världens väg. Ett gott exempel på hur det ser ut är Kembra Pfahler som står bakom den teatraliska rock- och performancegruppen The Voluptuous Horror of Karen Black. Man bör ta sig en titt på deras aktiviteter, se här.
Nå, det som är särskilt intressant är hur detta inte blir en vanlig rockgrupp utan en konstperformancegrupp. Hur går det till? Bekräftelse genom framträdande på hedervärda konstinstitutioner. Pfahler deltog t ex på Whitneybiennalen i år. Och så diskursskrivningen. Aktiviteterna kommer inom ramen för att fungera som konst att läsa socialkritiskt. Som Trinie Dalton skriver för Whitney: ”…demonstrated an ‘evolution beyond gender’ by showing works by women seeking to explode the dualism inherent to male/female opposition”.
Naturligtvis finns det inget orimligt i detta. Men det är ett exempel på betydelsen av hur något skall läsas och förstås.
Lite klös är det ändå i gruppen. Kunde man tänka sig att Moderna skulle bjuda in dem? Eller håller det bara med familjeföreställningar på den institutionen?
Snaphanen om krænkelser:
”Krænkelser en gros
“In a world in which everyone wants to be a victim even the grandchildren and great-grandchildren of the perpetrators want to stand on the right side of history. In the end even someone whose grandfather fell drunk from a watchtower will be able to claim he lost a relative in a concentration camp.” Henryk Broder
“Idag tävlar alla om att känna sig kränkta, vilket inte minst märks i språkbruket, där all form av kritik tenderar att patologiseras genom termer som islamofobi, homofobi och så vidare. I veckan som gått har vi kunnat notera hur även Tiina Rosenberg och kristna personer vill haka på fobi-trenden med nya begrepp som flatofobi och kristofobi.” Axess: Ny tids fobier”
http://snaphanen.dk/2008/10/30/plyndringer/
Pingback: Kembra
Pingback: Kembra