Nå, vad har landshövdingen och moderaten Sven Lindgren gemensamt med debattören och aktivisten Andreas Malm? Båda har i positiv bemärkelse visat stort intresse för flykting- och miljöpolitik.
Men det stannar inte vid detta. En annan samlingspunkt som är mera entydig är att deras konstintresse sammanstrålar i ett engagemang för Vilks konstprojekt Dogs. Som vi redan vet har Sven Lindgren agerat i ärendet. Idag kan man läsa Andreas Malms något korthuggna konstrecension i Arbetaren:
”Efter visningen av filmen – den stump som kvarstår efter att Vilks musikal om rondellhundsaffären ratats för sin konstnärligt undermåliga kvalitet av alla tillfrågade instanser – följde ett panelsamtal som successivt urartade.”
Man kan beundra Malms förmåga att sammanfatta sin kritik. Där ser man tydligt skillnaden mellan traditionell konstkritik och när den formuleras av en journalist.
Konstvärlden uteblev från premiären av Dogs. Inget att förvånas över alldenstund konstnären har uppfört sig olämpligt i dessa kretsar. Men Malm infann sig och hans lapidariska kritik ger fullt stöd åt landshövdingens.
Jag har två kommentarer till hans inlägg. Musikalen har inte ratats av någon tillfrågad instans för brister i den konstnärliga kvaliteten. Den ratades med ett utbrott av f d konsthallschefen Bosse Nilsson på Charlottenborg i Köpenhamn med motivet att medierna hade blivit informerade om att långtgående förhandlingar pågick. I Dalby var det fastighetsägaren som plötsligt åberopade en påstådd förändring i uthyrningsrutinerna. Men Malms intressen brukar inte handla om att kontrollera fakta. Han brukar vara ute efter att debattera sina favoritåsikter.
Andreas Malm gör ingen egen bedömning av musikalen, hans intresse för konst är troligen starkt begränsat. Vad han inte heller tycks vara klar över är att musikalen sammanfattar en del av de tidigare händelserna men att den ingalunda är ”den stump som kvarstår”. Tvärtom blev visningen en ytterligare expansion av The Work, det större projektet Dogs som lär pågå länge än. Just i detta sammanhang tillkom några dramatiskt teatrala inslag då blod spilldes – och Malm nämner dessutom en utdelad örfil. Det fysiska våldet är för första gången konstaterat i projektet men då skadorna får bedömas som ringa kan de utan vidare låta sig estetiseras.
Mitt alldeles särskilda intresse dras till Andreas Malm själv. Liksom landshövdingen är han ett användbart konstnärligt material: Han kom, såg och blev själv till konst. För att Malm som Verk skall bli fullödigt krävs dock lite mera kringarbete. Vernissagen av Malm kommer inom kort. Skall Malm bli den stump som kvarstår av Dogs efter Vilks musikal? Njaa, det blir nog en hel del till.
Sammanställningen Lindgren/Malm visar att vår tid är ett virrvarr av intersektionalitet. En annan minst lika påtaglig sak är estetiseringen. Den konstintresserade som önskar en fördjupningsstund kan här avlyssna Boris Groys föreläsning om politik och estetisering i konstens perspektiv.
Groys diskuterar alltså den estetisering som fortlöpande äger rum i samhället och var konsten inte har någon stor roll, journalistik, reklam, design, självdesign har ett fullständigt övertag. Som de flesta i konstvärlden tycks inte Groys vara medveten om att konsten estetisering bär särdraget att dra med sig sin komplexa diskurs, förutsättningen för fördjupning och kontemplation. Svårigheten är att få dessa specifika möjligheter att fungera.
Blodvite eller ringa skada vid tumultet under uppförandet av Dogs. Kan estetiseras utan att moraliska problem uppstår. Händelsen inleddes med att den protesterande kvinnan skramlade nycklar enligt modell Nyköping mot nazister när jag skulle börja tala. Det var också nycklarna som användes som rispverktyg.
(Foto: Filip Björner)
??????????????????????????????????????????????……???
Hej Lars! Hur är läget?
Ett par frågor: ”Musikalen har inte ratats av någon tillfrågad instans för brister i den konstnärliga kvaliteten.” Okej, men den har heller inte omfamnats av någon framstående instans. Är inte det (enligt den institutionella kvalitetsteorin) ett bevis på brister i den konstnärliga kvaliteten?
”Andreas Malm gör ingen egen bedömning av musikalen.” Det behövs väl inte (enligt samma teori)?
FN beslut i måndags 24/11 2008
http://www.canada.com/topics/news/world/story.html?id=9b8e3a6d-795d-440f-a5de-6ff6e78c78d5
ännu på Fredagen 28/11 har det varit alldeles tyst om detta i Svenska medier.
Vad kan det komma sig ?? inte intressan ?? eller alldeles FÖR intressant ?
har någon här hört/läst/sett något i media som jag missat ?
Har Svenska regeringen, i stil med Canada och Danmark, kommit med någon protest ?
Hej Yngve, läget är utmärkt och tack för dina synpunkter.
Jag vill nog mena att det är lite för tidigt att tala om var den konstnärliga kvaliteten på Dogs hamnar. Den har t ex inte visats mer än i begränsade delar och det är väl rimligt att tala om att konstvärlden bojkottade föreställningen.
Ett smärre problem är att det knappast går att skilja ut musikalen från det övergripande projektet Dogs. Eftersom mitt etikettbrott är flagrant får jag räkna med att konstvärlden åtminstone ett stycke tid kommer att visa sig avvaktande.
Nej, Malm behöver inte göra någon egen bedömning. Jag nämner bara det eftersom han påstår att den avvisat på grund av bristande konstnärlig kvalitet. Var han har fått det ifrån vet jag inte, men det får nog tillskrivas hans önskan att det skulle vara så.
Stefan. Jo där ser man, tydligen inte intressant. Å andra sidan är det väl en rätt tandlös deklaration. Det behövs mer action. Allra bäst vore om man här i Sverige började fundera på att återinföra blasfemiparagrafen. Men då skulle man lugnt kunna räkna med bråk.
Hej Lars ,jag undrar om ett konstnärligt uttryckssätt eller vad man nu väljer att kalla det för, inte har en har en koppling till det fria ordet och att yttrandefrihet inte är det samma som det fria ordet. Kanske kan det vara så att det som var kunnandet i konsten rent tekniskt förr i tiden idag inte har samma prioritet , i dag gäller det det gemensamma som Hegel säger och med det menas ju det sociala Jag förstår då att de som jämför dig med Rembrandt då inte ser det aktuella i det nuvarande konstnärliga uttrycket. Med fascism menar jag den som ger sig själv legitimitet att bestämma för andra på grunden av något hon eller han menar är sanningen men som inte är begrundat i det gemensamma,alltså den som handlar ur sanningen det enda rätta och menar att det gäller för alla. Konstvärlden är ju det gemensamma och det jobbade ju redan Kandinsky för på sitt sätt, vad jag vet präglade han ordet konstvärlden och det är ju ett ord med elasticitet det kan fyllas med både det ena och andra. Det fria ordet är aldrig blasfemiskt men det tar hårt på facismen dom känner sig hotade i sina sanningar, sanningen är det Gemensamma allt på en gång!! liksom globalt och mysigt pluralistisk!
Anders Malm kan väl få ingå som en svanskupering, ”den kuperade svansen” (alltså den bortskurna stumpen) eftersom han tycks vara intresserad av ”den stump som kvarstår”.
”Nej, Malm behöver inte göra någon egen bedömning. Jag nämner bara det eftersom han påstår att den avvisat på grund av bristande konstnärlig kvalitet. Var han har fått det ifrån vet jag inte, men det får nog tillskrivas hans önskan att det skulle vara så.”
Det var precis det jag funderade på. Även om det inte är sannolikt att han gjort det medvetet, så skulle han ha kunnat praktisera institutionsteorin som grund för sin bedömning. Ingen gillar det = dåligt.
Jag menar inte detta som en kritik av musikalen, utan som en kritik av teorin. Samtidigt är jag otroligt nyfiken på vart allt detta kan tänkas ta vägen. Kommer det bara att bli en pinsam fotnot i konsthistorien? Eller ska det bli finkonst av det till slut? Vill du ens det? Något säger mig att du inte vet det själv.
Yngve. Av naturliga skäl är det svårt att tillämpa den inst teorin i pågående och kontroversiella projekt. Om man ändå skall försöka så får man nog säga att genom att mitt projekt uppfattas som inkorrekt i konstvärlden är dess konstnärliga värde svagt. Å andra sidan kan man framhålla att vid de båda censureringarna framhölls att man inte beaktade det konstnärliga värdet utan enbart hänvisade till säkerhetsskäl. Bosse Nilsson var till en början benägen att visa musikalen men blev sedan uppretad av att medierna fått nys om saken. Fastighetsägaren i Dalby som plötsligt ändrade sig befinner sig utanför konstvärlden.
En annan sak är att konstvärlden inte riktigt vet vad den skall bedöma. Eftersom mitt projekt består av deras bedömning blir saken komplicerad. Det är högst rimligt att säga att projektet ännu inte kunnat visas fram för en bedömning. Och än rasslar det i systemet. Malm är svår att använda i det här sammanhanget. Jag tror inte han är intresserad av konst.
Jag har funderat en del på hur man skall få tag på bedömningar från konstvärlden. Ser man på konstverksamheten är det bara en liten del som får någon bedömning. Det mesta får man avgöra genom konstnärens framgångar vad gäller möjligheter till nya utställningar och det intresse han kan väcka. Sådant är en form för godkännande.
Yngve, det här med vart det skall ta vägen. Det går nog, det som behövs är konsekvens och att skapa trovärdighet. Man kan inte komma undan att jag har fått en träff i vattenlinjen med hjälp av institutionell kritik och den här gången är det inte som det brukar, ett jubel över en sådan.
Dogs är inte olikt Nimis. Nimis har efterhand fått en status som hygglig kvalitet men det tog sin tid. Det kan säkert växa till sig ytterligare vad det lider.