En salig blandning
Senaste numret av Paletten 262-263 ägnar sig åt frågan ”Vad är konst?”. Konstteorin behöver onekligen få ett litet uppsving. Men kommer man någonvart i detta tidskriftsnummer? Nej, det vill sig inte. Däremot bekräftas det som jag otaliga gånger påpekat. Konstvärlden – och Paletten är självfallet en del av den – accepterar den institutionella teorin som giltig men endast med villkoret att även den gamla essentialismen också gäller.
Kristoffer Arvidsson formulerar det utan omsvep: dagens globaliserade konstbegrepp är ett annat än antikens och renässansens, men det befinner sig i rakt nedstigande led från Vitruvius, Alberti, Leonardo och Vasari.
En liten reduktion är det ändå fråga om. Han nämner inte grottmålarna, inte heller Egypten eller Mesopotamien. Konsten börjar sålunda i antiken. I stora drag är det alltså fråga om det gamla vanliga. Jag skall inte dra kritiken av detta envisa fasthållande av den heliga konsthistorien, men man kan tillåta sig att ställa frågan: När började man konstruera konsthistorien från antiken till nutiden? Var det inte när man fått ihop ett modernt konstbegrepp? Att leta efter något annat konstbegrepp lönar sig inte. Om man ändå envisas kommer man att finna att praktiskt taget varje mänsklig verksamhet är en eller annan konst.
En liten intressant klurighet som Arvidsson uppehåller sig vid kan vara värd en granskning:
Fortfarande uppfattas konst som ”vidgar konstbegreppet” som per definition intressant. Det paradoxala är att det samtidigt påstås att allt idag kan bli konst. Den fråga som då inställer sig är hur man kan vidga ett begrepp som redan förmår innefatta allt.
Ja, det är inte så märkvärdigt. Allt kan bli konst, men ytterst lite av världen är det. Att vidga konstbegreppet är smärtsamt. Debatten kring Muhammedteckningarna är ett bra exempel. Inget problem att tilldela Muhammedteckningarna status som konst. Men konstnärerna gjorde det inte, eftersom detta uppfattades som en smärtsam gräns att överskrida. Enklare att följa samtidskonstens standardiserade rutiner för överskridande, eller åtminstone ”utmana vår syn på”. Och objekten är numera genomgående ”kön, klass, ras, hierarkier”.
Arvidsson skriver vidare: Situationen har blivit omvänd mot vad den var för lite er än ett århundrade sedan, då ett objekt gavs status som konst i den mån det följde traditionens koder, inte som idag, i den mån det bryter med dem.
Jag har svårt att följa det här. För lite mer än ett århundrade var ismerna redan igång och kravet på ett ständigt uppror mot den rådande normen var redan självklart. På den punkten har konsten inte förändrats. Vad som dock har förändrats är hastighet och volym. Eftersom konstens aktivitet är febril och vi praktiskt taget varje vecka skall ta ställning till en ny biennal är kravet på förnyelse långt förbi det möjliga. Det reder sig ändå, eftersom det, som sagt, finns standardiserade innovationer. Traditionen, som Arvidsson tycks efterlysa, är starkare än någonsin. Biennalerna har skapat sin egen biennaltradition och konstnärerna och curatorerna, liksom övriga aktörer, följer den utan alltför högljudda protester. Typisk biennalkonst, typisk teknik och framför allt typisk socialkritik.
Låt mig formulera saken så här: Allt är tillåtet men ingen gör det.
Ben Vautier under arbete med att göra allting till konst.
Ben Vautier har gjort tappra försök att göra allt till konst. Hans yttersta ansträngning torde vara när han utnämnde allt till konst: tout est art. Teoretiskt sett skulle konsten därmed vara avslutad. Ja, måhända skall man tillfoga en liten uppdatering: Allt som är nu är konst och därtill är också allting konst som tillkommer i framtiden därjämte allt som varit. På så sätt får den totala existens status som konst. Och det hjälper naturligtvis inte det minsta. Ingen konstnär kan hindra att allting, utöver att vara konst, också är allting annat. Fotboll är fotboll och en öl är en öl. Om det någon gång är så att konstaspekten i ett objekt blir stark, kan vi utgå ifrån att den snart försvagas.
Man skall se upp med uttrycket ”status som konst”. Status betyder inte någon som helst kvalitet utan enbart klassificering. Det vill säga om man menar att den institutionella konstteorin är giltig. I den gamla, essentiella teorin är ”status som konst” detsamma som kvalitet, något påstås äga ett påtagligt andligt värde. När konstvärlden envisas med att hålla sig med båda teorierna samtidigt får den vad den förtjänar: en salig blandning.
Om konstvärlden kräver essentialismen är väl den en del av konstvärldens kvalitetskriterier för tillfället, varför är det då preoblematiskt att Paletten erkänner både institutionsteorin och essentialismen? Det vore väl konstigare om dom inte krävde båda? Hoppas Lars kan förklara vad jag inte förstått…
Konstvärlden är ingen teoretisk instans utan en praktisk. Därför kan allting blandas eftersom man inte behöver kräva någon konsekvens eller överdriven logik. När en teoretiker skriver är det annorlunda. Om en teoretiker erkänner båda teorierna som rimliga, alltså essentialismen och den institutionella konstteorin, blir det mycket egendomligt: Konst har funnits alltid, men bara sedan omkring år 1800. Konst finns i sig i alla kulturer, men det gör den inte eftersom konst inte finns i sig i någon kultur.
Det är ungefär som att försöka kombinera teorin om att solen kretsar kring jorden med teorin om att jorden kretsar kring solen.
”Det är ungefär som att försöka kombinera teorin om att solen kretsar kring jorden med teorin om att jorden kretsar kring solen.”
Det går ju utmärkt att kombinera dessa två teorier, att de skulle två rotera runt varandra samtidigt likt i en dans skulle ju uppfattas presis likadant med blotta ögat som någon av teorierna var för sig.
I praktiken förhåller sig den inst.k.t. och essentialismen ungefär på sådant sätt till varandra, estetiken faller inte ur banan än hur det nu än kretsar och snurrar.
Gode Alfred Boman. Här är du ute och reser. Den geocentriska teorin utgår från att jorden alltid står stilla, den heliocentriska att jorden roterar kring solen. Därför kan man inte kombinera dem, antingen är jorden stilla eller ej.
Det som du talar om, att båda skulle rotera runt varandra samtidigt, får nog vara en personlig fantasi. Egentligen roterar inga kroppar runt varandra utan runt en gemensam gravitationspunkt. I relationen solen-jorden är jordens massa så obetydlig att effekten på solen blir mikroskopisk.
Och även om man skulle bortse från alla gravitations- och masseffekter skulle en gemensam pardans inte uppfattas som likadant för blotta ögat. Än skulle de båda roterande sfärerna båda förflytta sig i gemensam riktning och än i motsatt. Det innebär att solen ibland skulle gå snabbare, ibland långsamt, ibland skulle det verka som om den stod stilla, ibland skulle den avancera tillbaka.
Det som vi tidigare uppfattade som särskilda enheter sägs idag vara ett och detsamma:energi-ljus-massa. Detta öppnar upp för helt andra världsbilder än de vi är vana vid. Vetenskapsmän får i allt snabbare takt revidera sina resultat. Därför anser jag det vara vanskligt att tala i termerna av ”rätt eller fel”.
Om jag förstått den inst.k.t.rätt så är det upp till människorna i konstvärlden att faktiskt själva bestämma både vad som är konst och vad som är god konst osv. Konsekvensen av detta är att vad som är god konst går att ändra på alleftersom människans tänkande utveclklas,eller hur?! Jag anser att det ligger en stor frihet i detta! Vi skall bara förstå att dagens uppfattningar inte är cementerade!Vi kan bilda opinion för vad som helst. Varför inte för ”slow art”,eller olika teoriers uppgående i varandra osv?
Vetenskapliga teorier har olika syfte och nivåer. Det går utmärkt att påstå att ingenting finns. Och att människorna består av fält utan fast innehåll. Om man utgår från det torde det inte spela någon roll om man slår ihjäl någon. Där fanns ändå ingenting. Ibland måste man tänka rätt och fel i förhållande till vad man är ute efter.
Man kan ändra på vad som är god konst. Och självfallet ändrar sig konstvärlden. Fast vanligtvis med gravitetisk långsamhet. Bilda opinion, det är svårt om man inte sitter inne med ett förnämligt nätverk som dessutom är villigt att intressera sig för förslag till nyordning. ”Slow Art” är en gunstling i konstvärlden. Alla gillar Slow Art – och vi vet dessutom att ingen orkar intressera sig för den. Göteborsgsbiennalen kan nog kallas för Slow Art. Den somnade in.
Bäste Lars
På denna resa tänkte jag även bort rotationen kring den egna axeln. Efter litet experimenterande med flörtkulor, tråd och en bläckpenna har jag nu lyckats fått ihop en variant som jag inbillar mig skulle se ganska trevligt ut med blotta ögat. Teorin faller lite på övriga himlakroppars rörelsemönster men dessa kan jag med lätthet viftas bort med att allt bara är stjärnor liknande dem man sätter i julgranen alternativt att det är någon form av andar. Problemet med årstider har jag löst med att jordklotet wobblar. Andra brister i teorin kan förklaras med att guds vägar äro outgrundliga.
Självklart är detta bara en liten romantisk personlig fantasi, lika befriad från vetenskapens krav på logik som konstvärlden är.
När vi ändå är inne på ämnet, jag hörde att astronomer ganska nyligen lyckats se spår av vad man tror kan vara rökmolnet ifrån the big bang. Den vetenskapliga förklaringen på universums uppkomst skulle då vara ett ”poff!” följt av ett ”foff!”, känns det inte det hela lite plumpt?
Kära bröder!Det sägs att ett gott skratt förlänger livet så genom era utomordentligt hm…….ja… kommentarer ,har ni säkerligen förlängt mitt liv med tiotalet år! Säkert! Ja ,det måste betraktas som dagens scoutgärning, antinen ni vill det eller inte!
Tänkte faktiskt på detta att olika teorier har olika syften eller ligger på olika nivåer!Går det verkligen att på ett rättvist sätt jämföra den sk. essentialismen med den inst.k.t.?Om jag uppfattat det rätt hävdar essentialisterna att det finns ett ”konstens väsen”, som givits människorna ”utifrån”?Dvs man betonar, det mystiska och outgrundliga. Det andliga elementet är starkt förknippat med konstens sk. väsen här. I den inst.k.t. har man i princip skalat bort ”det mystiska väsendet ”från konsten och gjort teorin mer vetenskaplig/sekulariserad och inomvärdslig/inommänsklig!Man måste skilja ut/bort det andliga elementet för att det i modern tid skall betraktas som vetenskap/godkänd teori. Problem uppstår i möten med människor, där den ene talar om vetenskaplig teori medan den andre vill förfäkta det andligas existens!
Pingback: Buy p rcocet online.
Pingback: Ambien online shpp.