I dessa dagar kan man inte undgå att fascineras av begreppet ”värdegrund”. Skolan arbetar med sin och polisen med sin. Och ingen kommer undan. En fängslande fråga är vilken värdegrund som konstvärlden står för. Självklart är konstvärldens värdegrund av sådan karaktär att i den ingår inte ”värdegrund”. Sådant står den över, dock ej dess statligt ansvariga institutioner.
Jag tror att det ändå kunde vara upplysande att skissera hur konstens värdegrund ter sig. Så här vackert skulle man kunna inleda en formulering:
Konstvärlden är ödmjuk och förstående inför de svaga grupperna, utmanar de makthavande och är aktiv för att skapa en rättvisare värld.
Navigeringen i ett sådant schema är inte alldeles enkel eftersom ett utfall mot makthavare med definitionsrätt kan föra med sig att någon ur en svag grupp blir lidande eller skulle kunna bli lidande. Om två eller flera svaga grupper ryker ihop i någon oenighet är det besvärligt för konstvärlden att ta ställning.
Värdegrund som gäller rökning, sprit och droger är av lättförståeliga skäl mindre intressant för konstvärlden. Däremot har den efter hand blivit alltmer miljömedveten.
Kulturminister Adelsohn Liljeroth blev igår djupt upprörd över en video om ett graffitiprojekt. Hon har inte förstått konstvärldens värdegrund. Graffitimålarna är en svag grupp och bör mötas med förståelse dock utan överdrift. När det enbart handlar om att visa bilder av lagstridiga handlingar är man långt ifrån både brott och värdegrundsbrott. Konstvärlden är och måste vara kluven i frågan. Ett helhjärtat stöd kan man inte ge eftersom graffitins skadegörelse drabbar den enkle medborgaren som genomsnittligt tillhör en relativt svag grupp.
Polisens värdegrund är annorlunda än konstvärldens. Vi skall komma ihåg att konstvärldens värdegrund bygger på högdiskurs vilket innebär ett stort mått av medvetenhet. Polisen är en lågdiskursinstitution som har stora svårigheter att formulera en fungerande värdegrund.
Konstvärlden är på många sätt en föregångare och en förebild för det övriga samhället. Se t ex Nicolas Bourriaud och hans Altermodern (som jag har skrivit om tidigare, Tate Triennial). Bourriaud har insett att accepterandet av mångkultur är ett tecken på diskriminering eftersom olikheten betonas och formuleras från den starkare positionen. Därför deklarerar han att mångkulturen är förbi i konsten och ersatt av den fullständigt jämlike och globale konstnären.
Polisen kan lära sig mycket av konstvärlden och även från den ambitiösare delen av musikbranschen kan den hämta stoff till kommande seminarier om hur t ex begreppet ”neger” skall hanteras. Sjung, polisen, sjung i kör:
Rock N Roll Nigger
Baby was a black sheep. Baby was a whore.
Baby got big and baby get bigger.
Baby get something. Baby get more.
Baby, baby, baby was a rock-and-roll nigger.
Oh, look around you, all around you,
riding on a copper wave.
Do you like the world around you?
Are you ready to behave?
Outside of society, they’re waitin’ for me.
Outside of society, that’s where I want to be.
(Lenny!)
Baby was a black sheep. Baby was a whore.
You know she got big. Well, she’s gonna get bigger.
Baby got a hand; got a finger on the trigger.
Baby, baby, baby is a rock-and-roll nigger.
Outside of society, that’s where I want to be.
Outside of society, they’re waitin’ for me.
(those who have suffered, understand suffering,
and thereby extend their hand
the storm that brings harm
also makes fertile
blessed is the grass
and herb and the true thorn and light)
I was lost in a valley of pleasure.
I was lost in the infinite sea.
I was lost, and measure for measure,
love spewed from the heart of me.
I was lost, and the cost,
and the cost didn’t matter to me.
I was lost, and the cost
was to be outside society.
Jimi Hendrix was a nigger.
Jesus Christ and Grandma, too.
Jackson Pollock was a nigger.
Nigger, nigger, nigger, nigger,
nigger, nigger, nigger.
Outside of society, they’re waitin’ for me.
Outside of society, if you’re looking,
that’s where you’ll find me.
Outside of society, they’re waitin’ for me.
Outside of society. (Repeat)
Ni har säkert hört den förut, men den tål att lyssnas på igen. Det är inte det uttalade som är saken utan kontextmedvetenheten. Patti Smith här.
Mer att titta på finns här. I dagens bittra nordvind fick jag med mig lite publikbilder och annat från det kyliga Ladonia. Resultatet här.
Med tiden har jag åstadkommit en liten kollektion med egna filmer. Hela samlingen här. Lägg märke till att särskilt min musikvideo om Hamas har fått ett gynnsamt mottagande av marknaden.
”Polisen är en lågdiskursinstitution”
Gjorde mig på gott humör, tack för det.
Graffiti som konstart är ett otillåtet ingrepp i det offentliga rummet som inte har föregåtts av ett demokratiskt eller äganderättsligt beslut. Konstnärlig frihet betyder knappast att graffitikonstnärer har någon rätt att påtvinga andra vilken typ av estetiska upplevelser vi ska möta på offentliga platser.
Hej!
Vad konstituerar ”konstvärlden”, om inte summan av dess medlemmar. Den kategori av konstnärer som du Lars tillhör karaktäriseras hellre av effektsökande ambitioner, inte sällan radikala, eller brister och undermåliga kunskaper snarare än ett intresse för någon slags ”högdiskurs”. Ni slår in öppna dörrar och urvattnar redan pågående diskurser. ”Högdiskursen”, som närmare går att likna vid en masspsykos, präglas av ett intensivt mått av omedvetenhet som grundar sig i ett ointresse rörande frågor som kräver djupare engagemang. Detta återspeglas bäst i löst och onyanserat tyckande som här. Det är lätt att i all enkelhet svänga sig med ord som demokrati och mänskliga rättigheter, svårare att fördjupa sig och utveckla värden och i slutändan samhällen. Jag föreslår med respekt att du läser nedanstående akademiska (och lättlästa) artikel i tryck, i vilken dina argument sakligen och grundligen förgörs, om än bara på några rader, då dess principiella fokus ligger på rättighetsdiskursens fråga om fri- och rättigheter i konflikt. Artikeln är på 10 sidor och skriven på ett sätt som gör det möjligt för mer eller mindre alla att läsa och förstå den, inte bara masterstudenter i ämnet som ägnar sig åt demokrati och mänskliga rättigheter på heltid, som jag själv.
Den heter ”Kolonialistiskt helgon i rättighetskatalogen. En reflektion över yttrandefrihetens status”, är skriven av Elena Namli och går att beställa via Uppsala Universitet.
Bästa hälsningar
MR
Ps. Elena Namli är för övrigt inte konstnär, utan forskare i etik.
Mänskliga Rättigheter: ”Ni slår in öppna dörrar och urvattnar redan pågående diskurser.”
Kan du inte förklara lite närmare vilka öppna dörrar som Lars har slått in, eller menar du kanske att man bäst värnar de mänskliga rättigheterna genom en blasfemilag?
Jag är bara lite nyfiken på vad en expert i mänskliga rättigheter har att säga om detta.
VG
Nu fick Du till det Lars Vilks. Texten ”I värdegrundens tid”, det mest betydelsefyllda i konstens namn som nedtecknats på denna blogg på flera veckor… snacka om filosofiskt djup i samhällsdebatten!
Behöver du hjälp med att snickra en polisstation i Ladonia, polisskrået en nutida svag grupp med ett sargat varumärke – Mejla mig. En målare kunde måla fastigheten i rosa!? Polishunden kan du väl själv skulptera?
”Konstvärlden är ödmjuk och förstående inför de svaga grupperna, utmanar de makthavande och är aktiv för att skapa en rättvisare värld.”, Lars Vilks. Riktigt bra uttryckt om konstens roll i samhället.
Bless Ladonia.
Christer: Medger svenska språket formen ”slått”? Fast du kanske är anarkist. Som de där hemska graffitimålarna.
R
Nej, svenska språket säger naturligtvis ”slagit”, men i bloggvärlden är det inte helt ovanligt att man blandar talspråk med skrivspråk. Men det gör mig förstås inte till anarkist och egendomsförstörare som de där hemska graffitimålarna som tror att de kan stjäla det offentliga rummet.
Christer. Angående graffiti. Tvingar sig på…det lär vara svårt att agera på annat sätt om man vill något som är obekvämt. Frågan om lagligheten är också komplicerad. Det offentliga rummet kan köpas och förses med t ex reklam och annan kommersialisering som inte är särskilt önskvärd.
MR. Istället för att orera om förgörandet av ”mina argument” (vore bra att veta vilka du avser) kunde vi diskutera sakfrågor.
Om det är något jag har sagt är det att diskussionerna om mänskliga rättigheter är en akademisk produkt som alltid utgår ifrån den västerländska högdiskursen med dess värderingar. Den kan aldrig ifrågasättas eftersom även ett ifrågasättande vilar på den.
Precis som i konsten uppstår de verkliga problemen när seminariediskurserna skall ta sig ut i den verkliga verkligheten. Där råder inte högdiskurs. Skall högdiskursen vika för vidskepelse? Eller är det bäst att högdiskursen för interna strider om hur den bäst skall formuleras?
Det snackas om Kolonialismen?!
– Är det den sedan 700-t pågående arabisk-muslimska kolonialismen av 57 länder (motsvarande en tredje del av jordens beboeliga yta), som det syftas på; månntro?!
Lars
I fallet Anna Odell så var jag för eftersom jag köpte argumentet med ”wallraffandet”, men när man hör att det kostar 100.000:- bara för att rengöra en tunnelbanevagn då är jag inte med längre. Det måste trots allt betecknas som en marginell grupp som uppskattar den här formen för konstnärligt skapande eftersom man exempelvis i Stockholm har en noll-tolerans mot graffitimålning. Hade det istället varit en majoritet av svenskarna som gillade konstformen skulle det väl snarare finnas ett politiskt flertal för att legalisera graffiti på alla offentliga platser?
Jag vet inte helt vad du lägger för innebörd i termen ”obekvämt” men jag tror inte att du själv har ”trängt dig på” någon utställare eller media när du har exponerat dina egna högst kontroversiella rondellhundar. Inte heller tycker jag att man kan ursäkta graffitimålning med att det finns oönskad reklam i tunnelbanan eftersom den åtminstone är med och betalar andras biljetter, på samma sätt som vi accepterar reklamfinansierade TV-kanaler eftersom det då blir billigare för oss konsumenter.
Det främsta skälet tlll att jag är emot graffiti är emellertid att man har antagit principen att använda sig av andras egendom för att tjäna sina egna syften, vilket i sin förlängning kan betyda både bilar och bostadshus. Jag håller därför på Kant när han skrev: ”Handla endast efter den maxim om vilken du samtidigt kan vilja att den upphöjdes till allmän lag.”
För den som vill lära något nytt om samtidskonsten rekommenderar jag föredraget om: ”Dystopier, heterotopier och egotopier i 2000-talets samtidskonst, vad är det ?”
Det är Sinzina Ravini, curator, som reder ut begreppen inom den senaste samtidskonsten, med återblickar till 80- och 90-talets konstscen, i Konsthallen – Bohusläns museum, Uddevalla, den 17 februari, kl 18.30.
Christer. Lite sortering i graffitin. Det finns inte en utan många sorter, somliga helt oskyldiga, några mera skyldiga, andra mest och somt är bara klotter. Emellertid reagerade kulturministern på en video och vi får börja med den. Är det fel att visa en sådan? Galleristen Brändström menade att det kunde vara intressant att diskutera graffiti med den som startpunkt. Så långt är det väl rimligt?
Lars. Jag är helt enig i att graffitin måste debatteras, som alla andra viktiga ämnen, för att lyfta fram argumenten och rensa bort felaktigheter, och gärna med en konkret video som utgångspunkt.
Lars och Christer E, vad tycker ni då om att ett konstverk nu skall användas som bevis för att
ett brott har blivit begånget. ? Står inte konsten över sådant, ett konstverka är val ”bara” ett
inlägg i en ständigt pågående samhällsdebatt, har väl överhuvud taget inget ”bevisvärde” ?
SL skall ju nu med Videon som bevismaterial stämma ”Grffitimålaren” på 100.000SEK för
skadegörelse av deras vagn. Eller var det kanske Konstfack som skulle stämmas ?
Om nu en åklagare skulle driva målet, och få den ”utövande” konstnären fälld, med bara Videon
som bevismaterial, vilka möjligheter skulle då inte öppna sig för konstvärlden att få en ”korrekt”
värdering av ett konstverk. Storleken på utdömt skadestånd = värdet på konstverket ?
Hur kommer nu relationen att bli mellan dess två ”konstnärer”, den Graffiti utövande och den filmande, fortfarande vänner ? eller delar dom på solidariskt skadeståndskravet ?
och Kul-tur ministern är upprörd över vad hon fått se på en Video film.
Tänk då vad upprörd hon måste bli om hon fick ser en ”äkta” Graffitimålning på en husvägg.
eller tågvagn. Men det är väl som vanligt inte ”själva konstverket” som drar till sig uppmärksamhet, utan konstnärens beteende, att våga utmana och ifrågasätta som upprör mest.
“We shall fight on beaches”
“We shall not flag nor fail. We shall go on to the end. We shall fight in France and on the seas and oceans; we shall fight with growing confidence and growing strength in the air. We shall defend our island whatever the cost may be; we shall fight on beaches, landing grounds, in fields, in streets and on the hills. We shall never surrender and even if, which I do not for the moment believe, this island or a large part of it were subjugated and starving, then our empire beyond the seas, armed and guarded by the British Fleet, will carry on the struggle until in God’s good time the New World with all its power and might, sets forth to the liberation and rescue of the Old.” Audio -Winston Churchill, Speech before Commons(June 4, 1940) (tegning: Gregorius Nekschot)
http://snaphanen.dk/2009/02/17/broder-nokia-og-muhammed/
Vet inte riktigt var den här frågan bör läggas, men när det gäller socialkritikens ambition att avslöja makthavare (och möjligtvis provocera), har man någonsin gjort något konstnärligt verk av kriminella gäng typ Original Gangsters? Som också riskerat provocera dem? I OG:s kommunikation som läckte ut på nätet framgick att de blev oerhört arga när någon tipsade dem om att en som inte tillhörde gruppen kanske hade tatuerat in deras symbol. Här finns ju stora möjligheter till både social kritik, konceptkonst och även vanlig bildkonst.
Jag kan dock tänka mig att en del konstnärer skulle framhålla dessa som offer (invandrare, white trash mm), även om det inte kan motivera att inte göra något konstnärligt alls av saken.
Mirakelpojken. Jag antar att det är riskabelt för konstnärer att ge sig in i samarbete med kriminella gäng. Dessutom brukar konsten inte ägna sig åt att studera den direkta brottsligheten. Jag tror inte heller att eventuell invandrar eller lågsocial bakgrund är tillräckligt för att väga upp deras beteende.
Pingback: Gränsöverskridarna härjar igen « Börjes konstblogg