Biennalernas kris har varit påtalad länge. Någon ny ordning finns dock inte i sikte. Biennalerna är fortfarande samtidskonstens språkrör. Felet med biennalerna är att formen och innehållet har blivit alltför givet. Konstnärerna blir inbjudna och beroende på budgeten blir det fler eller färre kända namn. Alternativet att satsa på en billigare variant med huvudsakligen mindre namnkunniga konstnärer har också prövats. Skillnaden blir inte stor. Kända och mindre kända, gamla eller unga, de gör ungefär samma saker. Curatorn kommer med sitt socialkritiska tema och skriver sin curatoriska text med citat och hänvisningar till några gångbara teoretiker och oundvikligen tilläggs att biennalen vill diskutera och problematisera högst väsentliga frågor om samhället.
Jo, det blir med tiden enstavigt, bortsett från Venedigbiennalen som är för stor och alltför splittrad för att kunna passa in i det ordinära biennalkonceptet. Konstvärlden vet om allt detta och som man kan förvänta sig har den börjat reflektera över biennalen som utställningsform (man reflekterar inte över konsten eller konstvärlden, vilket kanske kunde ha gett snabbare resultat, men det är en annan historia).
I alla fall reflekterade man i São Paulo i fjor, det var också var curatormöte om saken i Italien. I år är det Sharjahbiennalen som drar igång den 16 mars med ett seminarium om biennaler, särskilt med tonvikt på hur de arabiska konstnärerna kommunicerar med den samtida arabiska identiteten och samhället.
Bergen har bestämt sig för att starta en biennal, men inleder, får vi nu säga, ”tidstypiskt” med ett seminarium – om biennaler.
Jag har svårt att tro att det kommer att leverera några större nyheter. Intressantast är nog själva företeelsen.
Dock ger sig som bekant inte alla. Nicolas Bourriaud har ju gått ut hårt med sin Altermoderntriennal på Tate Britain. Enligt hans fasta ståndpunkt torde Sharjahbiennalen inte behöva fundera på om hur de arabiska konstnärerna kommunicerar. Alla samtidskonstnärer är numera, som han understryker ”global from scratch”. Men man inser att det är en fransk dröm påeldad av en vig och delvis övertygande retorik. Matthew Collings har skrivit – i sin oefterhärmliga stil, där han konstant balanserar på något som verkar vara naivitetens gräns – en recension av triennalen som är värd att läsa. HÄR.
Mer nyheter finns det att beakta: Filosofen ut på gatorna. Astra Taylors film ”Examined Life” drar ut filosoferna som får utgjuta sig i miljöer utanför seminarielokarna. Peter Singer ondgör sig över shoppandets etik, Zizek går runt på en byggarbetsplats och talar om att kärleken är att göra det imperfekta perfekt, Judith Butler talar gående om gåendet. Visas på IFC Center i morgon. Trailer här.
Nu pratar vi inte om biennalernas kris, ty nu pratar vi om kronprinsessan Victorias förlovning.
Du har alldeles rätt Joel, den ekonomiska krisen försvann plötsligt. Men du har skapat en otrolig möjlighet genom att i samma mening kombinera konstbiennalen med kronprinsessan förlovning. Nästa biennal bör få temat ”Kronprinsessan Victorias förlovning”, en undersökning av vårt mediala behov av att, med Slavoj Zizeks ord, göra det imperfekta perfekt.
Blir det någon film om kronprinsessan och gymägaren, Lars?
Vad finns det för mystiker idag? Socialkritik och problematisering av samhället i all ära, men har konstnären bara blivit en påhittig journalist? Jag tror inte det, men de förnuftiga som styr konstvärlden silar bort allt som de ännu inte kan sätta ord på.
Synd bara att konstnären börjar dansa efter deras pipa. När det borde vara tvärtom.
…idag såg jag faktiskt ett gäng towelheads på Lindex!
Nicolas Bourriaud?
Är efternamnet franskt eller arabiskt-nordafrikanskt?
Hans teser skulle nog komma i en annan dager (ett annat mörker) om man kunde lista ut hans gener!
23.57. Nejnej, det är värre än så. Konstvärlden styr tillsammans och inkluderande, konstnärerna är naturligtvis med på det hela. Några kritiker finns det, faktiskt är konstvärlden kritisk till situationen vi har, men vilken är medicinen? Att kalla in mystiker skall man akta sig för. Det finns alltför många tomar och troll som väntar i kulisserna.