Idag var det Valborgsmässoafton. Så också i min hemort Nyhamnsläge. Jag hade fått äran att hålla ”talet till våren” som det brukar heta. Den starka torkan hade fört med sig att flertalet majbål i Kullabygden fick förbli rishögar. Men Nyhamnsläge befann sig på västsidan och där kunde bålet tändas precis som vanligt.
Jag har talat tidigare vid Valborgsmässoafton. Mest slående är att talaren faktiskt inte har något intressant att meddela. Talaren skall berätta att vintern har tagit slut och att sommaren kan förväntas; uppgifter som inte precis har något stort nyhetsvärde. Det går också att nämna den heliga Valborg, engelsk prinsessa på 700-talet samt att kungen har födelsedag men inte ens dessa tillägg är särskilt upphetsande. Men det finns en del intressanta saker som berör detta talande. Man kan nu köpa sina tal på nätet. I prisläge från 89 kr till 149 kan man få tal av varierande längd och innehåll. Efter att ha undersökt talens uppbyggnad fann jag fyra varianter: Det korta talet på vers, kan klaras av på 45 sekunder, är en möjlighet. En annan är det högtidliga talet som har en längd på 3 – 4 minuter och som smyckar ut vårbudskapet med formuleringar som ”träden spricker upp i skir grönska”, ”öppnar oss mot ett friare liv och varandra”.
Ett intressant tal är det expressionistiska: ”Nu skriker jag mitt vårskrik” – vilket för med sig att vi blir ”liksom lättare inombords”. 488 ord och 139 kr kostar det. Särskilt populärt i Vätterntrakterna.
Dessutom har vi tal med skämt. Där skall vårvindarna svepa upp med avgaser från de tyska motorvägarna. 3 minuter tar ett sådant och kostar 149 kr.
Sammanfattningsvis är Valborgstalet i sig betydligt intressantare än dess innehåll. Det påminner egendomligt nog om konsten…
Här kan alla intresserade få vara med en kort stund vid fäladen i Nyhamnsläge.
Lars. Gratulerar till ditt ”tal om våren.”
Och säkert håller väl den gamla textmelodin från 1800-talet samma goda kvalitet.
Vintern rasat ut bland våra fjällar,
drivans blommor smälta ned och dö.
Himlen ler i vårens ljusa kvällar,
solen kysser liv i skog och sjö.
Snart är sommarn här i purpurvågor,
guldbelagda, azurskiftande
ligga ängarne i dagens lågor,
och i lunden dansa källorne.
Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,
ut till landet, ut till fåglarne,
att jag älskar dem, till björk och lindar,
sjö och berg, jag vill dem återse,
se dem än som i min barndoms stunder
följa bäckens dans till klarnad sjö,
trastens sång i furuskogens lunder,
vattenfågelns lek kring fjärd och ö.
Lyssna vill jag, huru vinden susar
uti halvutspruckna björkars lund,
spegla mig i sjön, där anden krusar
med sin köl det mångbeglänsta sund,
och i famnen av naturen drömma
vårens dröm, som ingen tröttat än,
och min sorg i jaktens lund förglömma,
fri som skyn där uppå himmelen.
Forsen kastar sig i havets sköte,
se, hur vild, med vilken stämmas dån!
Är det ej, som hela Mälarn göte
åter på en gång sitt rika lån?
Och han är likväl så hög om kvällen
som om morgonen, och tusen år
fylla honom kanske än från fjällen
lika rik och härlig varje vår.
Och med varje maj hans holmar gunga
sina kronor i dess klara våg,
och i varje vår hans fåglar sjunga
lika ömt med lika eldig håg.
Skulle jag, när hela världen svärmar,
sköna vår, blott jag ej le med dig!
Och en snöbäcks sorl, den klippan härmar,
var dock fordom nog att locka mig.
Nej, åt landet, bröder! Tjädern knäpper
nu var morgon i sin furulund.
Vad, om jägarn kopplet varsamt släpper
blott till ögonfägnad på en stund?
Låt oss njuta, låt oss vara glade!
Friskt och härligt hornens toner gå.
Den som hjärta nu att jaga hade
endast på en timma eller två!