Nu är det kallt och runt huset ligger de snötäckta fälten. Förkyld har jag också lyckats bli. Den mordhotade kan säkert ta det lugnt.
I P1:s Medierna, där jag medverkade, kunde man igen höra kraven på lagstiftning mot kränkning. Reportern frågade några muslimer och de menade att det skulle finnas en lag som förhindrade sådant. Ingen nyhet, det har diskuterats i stora sammanhang på fullt allvar. Kontentan är alltså att det som är tillräckligt heligt får inte kränkas. En intressant tankegång där lagstiftarna får bestämma sig för vad som är ”tillräckligt heligt”. I praktiken kan det inte bli annat än att man återgår till den gamla blasfemilagen. För det var inte så länge sedan Gud och Jesus var skyddade mot kränkning. Så är det fortfarande i Polen. Irland har infört en sådan lag dock med undantaget att om kränkningen har ett konstnärligt värde skall detta beaktas.
Istället kan man luta sig mot självcensuren. Överträder någon den principen kommer endast att skyddas av en något urvattnad yttrandefrihet. Den som t ex gjort någon ”dum teckning” (som det heter) borde veta bättre. Ur vissa synpunkter blir det största problemet med ett mordhot att det är främlingsfientligt eftersom det skrämmer upp medborgarna och ökar deras avoghet mot vissa befolkningsgrupper. Den mordhotade får en hel del sympatier från bestämda delar av omgivningen men blir också besvärlig. Även om risken att något sker inte är stor finns ändå möjligheten ”det kan inte uteslutas”, och det gör att den mordhotade blir ett obekvämt besvär.
Det vore på tiden att det blir en förändring. Alltför många människor som annars kan visa skarpsinne och klokhet har drabbats av politisk enfald.
Men tills vidare nog tjatat om detta. Jag skall återvända till konstvärlden där den aktuella frågan handlar om vad som är samtidskonst.
Bra Lars, du är en hjälte!
Jag lyssnade på radioinslaget men förstod inte vitsen med att endast fråga muslimer om vi ska ha blasfemilagar eller inte. Om det bara är avgörande vad de religiösa själva tycker i frågan så är ju svaret givet på förhand. Men jag tänkte också på din egen säkerhet. Kan det inte vara en god ide att bygga om ett rum i ditt hus till ett s.k. ”panic-room” med alarmknapp till polis och brandkår, som finansieras av polismyndigheten, i likhet med Kurt Westergaard?
Svensk media och P1 i synnerhet är otroligt förutsägbara. Även om man tillåter fritänkare att komma till tals så ska dessa ”motbevisas” av andra som uppbär de ”rätta” åsikterna. Kontentan blir alltså att P1 redaktionen gör allt för ge sig själva rätt – hur orättfärdiga än deras egna värderingar är. Hade det svenska radiomonopolet slagits sönder hade de förlorat ett stort antal lyssnare som förvånat tagit del av ”andra” sanningar på andra frekvenser.
Jag tillhör alldeles bestämt en bestämd del av omgivningen. 🙂
Käre Christer! Sådana lyxinrättningar har jag ingen möjlighet att få. Men jag har en intressant garderob som kan blockeras med en mycket kraftfull gammal säng. Det håller nog i varje fall ett tag.
Det är tydligt att Danmark värnar mer om både människors yttrandefrihet och medborgarnas krav på personlig säkerhet.
Läs denna härligt uppfriskande uppmaning från andra sidan Öresund: http://blogs.jp.dk/denlitteraerejaeger/2010/01/11/fak-m%c3%b8h%c3%a6mmed/
Aftenposten har fått kritik för att de publicerar Muhammedjarikatyrerna nu, men redaktionen gör bara det som är nödvändigt, en ständig test av om ordet och trycket är fritt.
Det finns ingen annan robust metod för att hålla oss uppdaterade om vi fortfarande är fria att uttrycka oss.
Att vi i teorin är fria att uttrycka oss är just bara teori.
Och då det gäller om religionen ska få vara helig får var och en avgöra för egen del. För när Muhammed ska särbehandlas så handlar det bara om att skydda makten, och göra det styrande prästerskapet legitimt.
Det finns paralleller till de flesta kungahus, även det svenska, högmålsbrott är extra allvarligt, lagen är till för att skydda och bevara ”det upphöjda” som av egen kraft inte klarar att vinna respekt.
Här är faktiskt det norska kungahuset ett föredöme med sin tillgänglighet.