Jag känner mig föranledd att skriva några ord om Kurt Westergaards teckning som skapat intensiv debatt i Danmark. Teckningen med sagomotiv skänkte han till en auktion som genomförs till stöd för Haitikatastrofen. Auktionshuset Lauritz.com valde dock att säga nej tack och hänvisade till säkerheten. Beslutet har kritiserats av den danska regeringen och som man kan förstå har händelsen blivit ett politiskt objekt. Man kan mena att Lauritz.som har agerat fegt och man kan ha åsikten att deras beslut får respekteras (se artikel i Politiken).
Men hur man än vänder och vrider på saken kan man konstatera att terroristerna har vunnit ännu en väsentlig delseger. Yttrandefriheten är inte längre vad den var. Det går att bagatellisera händelsen. Ett enskilt fall, en obetydlig inskränkning av det fria ordet. Och det finns mer gammalt stoff som ständigt återkommer: Yttrandefriheten skall inte missbrukas. Eller som jag igen läste på en kommentarsida på danska TV2: ”Westergaard borde ha tänkt sig för innan han gjorde teckningen.” Till slut hamnar man precis där: Den som kränker Islam får faktiskt skylla sig själv.
Kurt Westergaards symbolvärde är så stort att vad han än gör framstår han som den evige kränkaren. Mitt eget motsvarande symbolvärde är mycket mindre men långtifrån marginellt som det har framgått av den senare tidens händelser. Men en sak är det direkta hotet från terrorister, en annan och betydligt värre är hotets ekoeffekter. En dödshotad är ingen önskegäst. För människorna tror på hotet som en akut fara. Jag kan t ex inte utan vidare anlitas som föreläsare. Hur skall en arrangör göra en riskbedömning och ta hänsyn till publiken? Väljer man att följa något slags rutiner kommer det ofelbart att hamna i den alltid lika gnisslande meningen ”Det kan inte uteslutas att det föreligger en viss risk.” Alltså bör särskilda åtgärder vidtas, vakter inkallas eller att man ställer in.
Ingenting får så lätt fäste i folksjälen som skräcken. Det har terroristerna lärt sig. Med den metoden vinner de enkla poäng från ett samhälle som i ett sådant läge hellre retirerar. Att hävda att det rör sig om oansenliga begränsningar av det öppna samhället är inget gott argument. Hela strategin från terroristerna går ut på att finna just enskilda fall.
Kurt Westergaards teckning
Är man så rädd för att hantera en teckning av en konstnär som så att säga har en viss grad av problem förknippat med sitt namn bör man nog fundera över vad det är för typ av artefakter och verksamhet man sysslar med. Att hänvisa till säkerheten känns aningen långsökt, jag får känslan av att det snarare kan vara så att man är orolig för sitt rykte. Detta dock sagt utan någon vidare insikt i vare sig debatten eller händelsen i sig.
Det är för djävligt och de kärringar av alla kön som sitter och hukar på våra kulturredaktioner, historiens dom, som vi trots allt måste hoppas på, kommer att bli hård.
Lysande, Lars. Stå på dig textuellt och var försiktig generellt. (Att detta tillrop naturligtvis INTE ska uppfattas som något slags förtäckt hot känns sjukt och dystert att alls behöva påpeka, och bekräftar samtidigt med tydlighet din tes, tyvärr.)
Slutsatsen är alltså att alla sagomotiv numera är att betrakta som blasfemiskt. Stackars Harry Potter.
”..Jag kan t ex inte utan vidare anlitas som föreläsare…”
Upplever du indirekt en försiktighet också från SVT, SR och tidskrifter, då det gäller att ha med dig i någon form?
Tänker också på om det skulle kunna vara på något annat sätt. Om det du idag vet om hotbild och stress, skulle det kunna göra dig mer försiktig – förmodligen inte.
Det finns kanske inte en försiktig, trevande väg fram för att försvara yttrandefriheten för dig, Muhammedsaken är en given del av ditt konstnärsskap.
Några av oss andra här ute, som inte drar alls samma lass som dig och Westergaard, åker i princip snålskjuts på era insatser för yttrandefriheten.
Jag driver frågan om ”Muhammedsaken” bland de jag möter, och även om det inte är meningslöst så blir det inte någon riksangelägenhet alldeles omedelbart – frågar därför, hur kan vi bäst ”kompensera” er som sätter ert liv i pant och driver även vår fråga?
Om Reinfeldt precis som du ser sammanhangen mellan kampen för yttrandefrihet och hot som en direkt följd, så skulle han förmodligen inte vilja riskera sin familj.
Frågan är då om skapandet av en anonym site: http://www.yttrandefrihet.org skulle kunna driva frågan, eller om du eller någon annan måste vara martyr.
(MIssa inte 2 inslag om Muhammedsaken i onsdagskvällens Kulturnyheterna)
Och svensk media går som katten kring het gröt, om den ens ids kommentera förhållandet. Som t.ex. Kulturnyheterna i SVT igår, där den startade rättegången mot Geert Wilders uppmärksammades. Dock inte ur ett, som man skulle kunna tro, kulturperspektiv (rätten till yttrandefrihet och rätten att kränka och var gränserna kan gå) utan ur ett politiskt, dvs vilka fördelar detta kan medföra för Geert Wilders parti och hur han eventuellt politiskt kommer att kunna tackla ett nederlag i rättegången.
Kulturnyheterna lyckas alltså med två saker: nämna händelsen, samt kringgå frågan om vad den egentligen handlar om.
Jag uppfattar det som en typiskt opportunistisk, och räddhågsen kulturbevakning, på samma sätt som i frågan Westergaard och Vilks.
Joanna. Jag kan inte säga att medierna intar någon försiktighet när det handlar om min medverkan. Det jag skrev var den mer generella rädslan. En sådan finns inte hos medierna som inte tror att de kommer att råka ut för något.
Kenneth. Jag tycker inte att Kulturnyheterna gjorde fel om Wilders. Vad vi har där är en politiker och i den avdelningen är det raka rör: Hur skaffar man sig fler röster. Hans strategi har hittills visat sig framgångsrik. Bedömningarna om utspel i yttrtandefriheten bör naturligtvis alltid se på vilka motiv som finns med. Ibland är de uppenbara.
Jo men det är väl en fråga om överlevnad eller ej för ett politiskt parti och den självklara nödvändigheten att föra ut detta sitt budskap? Intentionen är i detta fall att fokusera på partiets hjärtefrågor – extremismens grumliga och våldsamma metoder kontra öppna kort i en demokrati. Dessa självklara åsikter är nödvändiga att framföra utan att misstänkliggöras för att ha dolda motiv vilket jag ser som osannolikt då själva spörsmålet berör huruvida vi kan vidmakthålla levnadsvilkoren rådande i ett fritt och demokratiskt samhälle. Frågan överskuggar de flesta politiska villospår vare sig man är medveten om det eller ej.
Jag tror inte att någon misstänker Winders för dolda motiv. Hans linje är rak, enkel och onyanserad. Budskap som alla kan förstå och som kan vinna väljare. Vill man på ett seriöst sätt diskutera extremismen kan man göra det på ett nyanserat sätt.
Du är klok Lars, inte minst i det senaste inläggets sista mening. Men varför diskutera en partipolitiskt fråga i Kulturnyheterna; är det inte sånt som vi har otaliga nyhetsprogram till för? Den lilla kvart som ges kulturen borde väl då få handla just om detta, kultur. Och dit tycker jag inte att Wilders eventuella baktankar omedelbart hör hemma. Jag är medveten om att jag drar upp en onödigt skarp skiljelinje här, men Kulturnyheternas val av sätt att kommentera Wilders visar på, misstänker jag, att de inte vågar ta tag i kärnfrågan – yttrandefriheten.
Att Kulturnyheterna skulle utreda frågan om yttrandefriheten går nog inte in i ett sådant program. Det rör sig om korta nyheter. När det gäller Wilders är frågan om yttrandefriheten sekundär. Jag skall också säga att jag själv har blivit väl behandlad. Kulturnyheterna har inte dragit sig för att visa upp rondellhunden i bild vid flera tillfällen.
Lars, är inte enig med dig. När det gäller Wilders är inte yttrandefriheten sekundär. Det är hans politiska agenda, i denna fråga, som är sekundär. Bra att Kulturnyheterna behandlat dig väl, men inslaget jag refererar till vill jag påstå var lamt och satte fokus på fel sak. Tror att det handlar om Wilders kontroversiella status. Men det ska väl inte styra våra grundläggande principer?
Okej, är klar över att jag kanske övertolkar Kulturnyheternas inslag, men tror fortfarande att jag har en point. Att det är ett tecken på att inte våga ta tag i kärnfrågan.
I dagsläget brinner det dessvärre i knutarna så det nyanserade mötet med mörkrets krafter finns det varken tid eller förutsättningar för. Den enda nyansen ljus som här finns är de tusentals bärare av en högt hållen flamma -för frihetens budskap, ett oundvikligt val i denna den kanske sista striden i mänsklighetens historia innan vi går in i en ny mer medveten era. De räddhågsna samhällsdebattörer som sprungit upp på läktarna för att peka finger åt den otacksamma rollen hos en anfallsspelare – utan stöd av teamet bakom – går härigenom miste om värdigheten som ligger i att göra ett medvetet val – valet mellan total underkastelse kontra frihet.
Kenneth. Jag förstår vad du menar. Frågan är naturligtvis om man i yttrandefrihetens namn skall kunna göra sådana utspel som Wilders. Skall främlingsfientlig hets vara tillåten? Och jag kan förstå att Kulturnyheterna inte tycker att de vill gå in på den.
Venus. Jag kan inte se att problemet är av den storlek som du menar. Man kan räkna med att västvärlden efterhand blir mindre fascinerad av allt koranrabblande. Jag tror inte heller att man kan fortsätta med att dra alla kritiker över en kam.
Du befinner dig i yttrandefrihetens frontlinje, tillsammans med Kurt Westergaard! Ni är vår frihetsmoral förkroppsligade!
Det är otroligt ynkligt av politikerna att inte högljutt stå upp på er sida! Reinfeldt är ynkedomen förkroppsligad!