Del 948: Konstolympiader och vinterprotest

I dessa olympiska tider; var är konstens plats? Jag medverkade för någon vecka sedan i P3 där jag fick frågan om konsten skulle kunna medverka i en olympiad. Fram till och med 1948 fanns det konst på programmet. Emellertid var det inte precis några imponerande bidrag som vann medaljer. Det konstnärliga inslaget framstod som allt mer löjeväckande och det var därför man tog bort det till 1952 års olympiad.

Kanske är det dags för en comeback. Den internationella samtidskonsten skulle utan vidare kunna medverka på fullt seriösa villkor. Faktiskt har man redan en motsvarighet i sin egen olympiad i Venedig. Alltsedan 1895 har priser delats ut – med ett avbrott mellan 1968 – 1986. Priserna tas på fullt allvar vilket man kan se inte minst genom kritikernas ivriga rapportering och den stora uppmärksamhet som tillkommer prisutdelningen. En svensk nationell stolthet kunde dessutom hämtas hem i fjor när Nathalie Djurberg vann ett silverlejon. Inga som helst reservationer från kritikerna.

Det finns alltså inga formella hinder för ett olympiskt deltagande från konstens sida. Svårigheten finns i finansieringen eftersom det måste till en omfattande mönstring om man skulle visa upp en kvalitet motsvarande den man har i Venedig.

Vinterolympiader skall förläggas till platser där snö och kyla råder. På andra platser må man följa spelen utan att för den skull ha samma bistra förutsättningar. Men eftersom just detta olyckliga förhållande råder vill jag avsluta med att rikta en flammande protest mot vinterns överdrifter.