Jag insåg snart att ej heller idag kunde jag dra till skogs, till berg och hav, till virkessläpning och spikandet. Inte heller var det möjligt igår när jag hade National Public Radio på besök. Ingen anledning att klaga, när det kör starkt är det möjligt att få sagt något i det ständiga försvar som jag får hålla på med. Jag förstår att mina motståndares problem är mitt företags ovärdighet. Att hålla på med en kränkande rondellhund. Har inte mänskligheten något bättre att komma med? Fast en rondellhund kan, trots att den tillhör en svag och utsatt grupp, räcka långt, i varje fall verkar det så. Ikväll höll jag också en föreläsning om gammal och ny konst i Helsingborg. Jag skall också göra ett inhopp i underhållningsbranschen. Mer om detta senare.
En kommentar som jag har funderat på är den här från signaturen Maja:
”…men allting är inte så enkelt, att det som är för oss med västvärderingar är ok. i resten av världen. Är det västs uppgift att uppfostra resten av världen?”
Jag tror att svaret är enkelt. Det är de facto västs uppgift. Ser vi på alla våra kära debattörer och intellektuella är deras budskap alltid västbudskap. Vilken politisk hållning föreslår man för resten av världen? Ja, inte är det mångkulturella. Visserligen talar en hel del för mångkultur men det konceptet är genuint västerländskt. Debattörernas sätt att debattera och deras syn på sin egen roll är självklart västerländskt. Auktoriteterna som åberopas är den västerländska kanon av filosofer, författare och andra markanta profiler. I denna är ingenting absolut givet, det går att välja och man lägger nya namn. Jag antar att man också tänker sig att så skall det gå till – som det går till i väst.
Väst har naturligtvis problem med sig själv eftersom uppfostrandet inte bara gäller resten av världen utan också det egna folket och de antiintellektuella strömningar som ständigt dyker upp.
Sannolikt har konstteoretikern Boris Groys rätt när han skriver att Cultural Studies är en genväg till att expandera västerländskt tänkande och västerländska värderingar. Genom att studera och möta andra kulturer blir det enklare att komma fram till hur de skall anpassas till väst. Inte så att man skall ta bort vanor och traditioner. Dylika företeelser stör inte den västerländska utbredningen utan ger tvärtom lite färgstark formförnyelse.
Jag vet att det minst av allt är politiskt korrekt att komma med detta påstående. Men det finns redan i startögonblicket när de västerländska representanterna berömmer en främmande kultur. De främmande kulturerna brukar inte lovprisa den västerländska utom när de redan har blivit frälsta.
Adel Abdessemed Also Sprach Allah 2008
Sammanhållningen inom Fokus.se tycks vara orubblig när också chefredaktören, Martin Ahlquist, går i försvar för Ulrika Knutsson.
http://www.fokus.se/2010/03/fokus-gilalr-ulrika/comment-page-1/#comment-17122
Majas kommentar är tankeväckande, Lars! jag är mångkulturell och vill lära mig av alla kulturer och har lärt mig enormt mycket från den arabiska. Västvärlden har massor att tacka araberna, tex att den klassiska kulturen från Platons och Aristoteles tid överlevde medetiden.
Men den arabiska renässansen skapade inte demokratin, även om en massa annat bra kom därifrån.
Själva idén att en konstnär, eller en privatperson ska få säga vad han eller hon vill och att STATER ska byggas upp på grundval av medborgarnas åsikter, är västerländsk.
Så på ett sätt hamnar de som säger att ”vi måste respektera allas rätt att tänka och tro som de vill” och därför inte pådyvla andra kulturer ”västerländska värderingar” i en lustig paradox. För själva antagande att alla har rätt att tänka och tro vad de vill ÄR I SIG en västerländsk värdering!
För övrigt anser jag numera att lagen om religionsfrihet är en onödig lag. Lagen om yttrandefrihet, mötes- och församlingsfrihet räcker mer än väl. Varför ska religioner ha särställning. EN politikers och en prästs ord borde bedömas på samma sätt.
/Torbjörn
Läste DN idag:
”Men vad jag då inte kunde tänka mig var att Lars Vilks verkligen hade ett personligt intresse av att kritisera islam. Det var, inser jag i efterhand, en förhastad bedömning. Som andra redan påpekat har Vilks i olika uttalanden låtit förstå att hans projekt ”har en udd mot islam” och mot en kultur han ser som i behov av, som han skrev på bloggen häromdagen, ”en anpassning till ett västerländskt tänkande”.
Den sortens trista, besynnerliga självmål har gett ett sjaskigt drag åt projektet, som i ett slag förvandlats från en ironisk, konstfilosofisk grimas till frågan om en man och hans kulturella fördomar.”
Skulle han säga samma om någon som i konsten var kritisk mot kristendomen?
Knappast!
Som jag skrev i förra inlägget. Enbart det faktum att han uttalar sig för yttrandefriheten i sig, visar att även skribenten (Dan Jönsson) uttalar sig helt från ett Västerländskt perspektiv!
Om jag tolkar Maja rätt så ställer hon återigen en rent moralisk fråga, …med vilken rätt? osv.
Precis som hon gjorde till mig gällande TRO.
Svaret hon får av Lars Vilks är,om jag tolkar honom rätt, ett konstaterade av fakta.
Så här ligger det till!
Man kan vara hur politiskt korrekt man vill.
Och det är det ju många som vill!
Men om man som Lars Vilks, vågar se sanningen i vitögat, så är allt han påstår i ”White man´s burden”,faktiskt,tämligen oemotsägliga fakta.
Så här ligger det faktiskt till!
Lars besvarar inte alls frågan huruvida ”Det går an” eller ej,han konstaterar enbart fakta.
Eller?
Det är faktiskt högst intressant i sammanhanget att han efter alla dessa påståenden sedan infogar konstverket ”Also sprach Allah”
Jag måste säga att det är det kanske mest spännande jag hittills läst och sett i detta konstprojekt.
Torbjörn Jerlerup´s svar ovan med den egentligen så självklara paradoxen ,inflikad, är klart intressant precis på samma sätt som Vilks återigen är helt konsekvent i sitt utifrån/ ”von oben” betraktelse perspektiv.
Men när Torbjörn Jerlerup utan att gå in i några detaljer, svepande säger att han lärt sig enormt mycket av den arabiska kulturen och att vi har massor att tacka araberna för, te.x att Platon och Aristoteles överlevde medeltiden,önskar jag att han kunde ge mig och tror jag flera andra som undrar, fler exempel.
Och gärna förklara på vilket sätt den arabiska kulturen räddat Platon och Aristoteles åt eftervärlden?
Han nämner också att mycket bra kom från den arabiska renässansen?
Detta inte sagt som kritik av den arabiska kulturen, utan av ren kunskapstörst.
Enlighten me,please.
Avslutningsvis håller jag helt med Torbjörn att i ett sekulärt samhälle borde egentligen religioner inte alls ha någon som helst särställning.
Religiösa friskolor är t.ex enligt min uppfattning, inget annat än statsfinansierad religiös indoktrinering av försvarslösa barn och ungdomar! Och strider väl egentligen emot FN´s Barnkonvention?
Något att bita i för bl.a KD/SD/M och förstås alla de föräldrar som med våra aningslösa politikers goda minne,fortfarande tillåts avskärma sina barn från det svenska samhället genom att sätta sina barn i både kristna och muslimska friskolor!
Ett växande samtidsproblem är ju just,att de religiösa, med Islam i spetsen ständigt ”flyttar fram sina positioner” och kräver mer och mer av just särbehandling.
Det är ju så att säga ”Des Pudels Kern” här och nu i denna debatt.
Till Christer Fredriksson
Islam som den utövas på många håll är inte i första hand en religion. Islam är ett skruvstäd, ett verktyg för makten att kontrollera och trycka ned. Hårt hållna muslimer har inget annat är långskäggens diktat att hålla sig till. Angrepp på de enda förhållningssätt man känner blir därför med automatik en lömsk kniv i ryggen.
Islam är inte en privat angelägenhet, islam är staten, livet, tanken, kulturen, bildningen, underkastelsen, skammen, belöningen, kärleken, meningen – allt. Det är en hjärntvätt från vaggan till graven. Med vilken rätt kan ett långskägg kapa ett liv och bestämma hur det ska levas?
Den frågan är central.
Här någonstans kan modern informationsteknologi, snabbare än något annat vi känner, utklassa skruvstädet och de som tagit sig rätten att dra åt.
Upplysning är svaret på många låsningar. Och om en stor grupp muslimer, vars enda sanning är en av långskäggen godtyckligt tolkad koran, initialt känner sig främmande för nytt tankegods, så kan den naturliga mänskliga nyfikenheten ändå ta in historien till en början med.
En stark identitet tänker och värderar själv och kan ta vilka smällar som helst, även ett taffligt tecknad rondellhund med ursprung från den magra taigan i norr.
• I ett inlägg för något år sedan påminde jag om den toleranta, arabiska högkulturen på den iberiska halvön under vår vikingatid.
• Vi kan också lära mer om Mesopotamien – civilisationens vagga – där ett stort antal civilisationer verkade sida vid sida och avlöste varandra. De efterlämnade en stor variation av exempelvis konstverk och byggnader som bildar grunden för kulturen efter dem.
• Och varför inte fördjupa sig i den för tillfället nedtryckta, men annars ända in i vår tid oerhört intressanta persiska kulturen.
Alltsammans finns där för den som vågar.
I en diskussion om en kulturs eventuella tillkortakommande måste vi anstränga oss att hitta också det som kan vara av betydelse, eller har varit. Det är vid sidan av en självklart respektfullt agerande, i nuläget också en pedagogisk självklarhet – man tar inte den sista slickepinnen från en som hungrar.
Ett länkförslag; http://sv.wikipedia.org/wiki/Al-Andalus
Tack Joanna! Väl skrivet.
Var det inte en dansk som i början av 1900-talet hittade några mögliga, helt bortglömda papper någonstans i Istanbul (gamla Konstantinopel) som visade sig vara oändligt viktiga beräkningar utförda av Arkimedes himself?
Arabisk renässans.. (??!) Jag vill veta mer.
Jag vill också att Nalin Pekgul sätter sig ned NU och skriver en uppsats (på sin extremt dåliga svenska) om renässansen i Västeuropa och om hur Upplysningen har påverkat oss. Tanten är visst politiker, hon borde ju veta, eller…??
Hej Johanna,
om jag inte tar helt fel, har det väl även i ett historiskt perspektiv förhållit sig ungefär just så som du mycket riktigt påpekar vad gäller Islam idag?
Så vitt jag vet har ”långskäggen” alltid styrt inom Islam?
Jag känner faktiskt bara till ett ganska unikt undantag. Akbar i Indien,kejsaren som grundade Fatepur Sikri och skapade den nya och för den tiden,unika religiösa syntesen Deen Ilahi.
Före Akbar under den största delen av den så kallade
Mogulepoken,la ju Islam stora delar av den indiska halvön under sig och några av historiens absolut värsta blodbad ägde rum mot den tidigare hinduiska befolkningen.
Jag har ännu inte läst den, men Salman Rushdies senaste roman handlar bl.a om detta så tidiga och unika försök till förening och försoning istället för Jihad.
Det är alltså helt fel om vissa gör, att ro att Jihad är något nytt inom Islam.
Det handlar idag snarare,sett ur ett historiskt perspektiv, om en renässans för militant Jihad.
Det gjordes också en Bollywood Blockbuster som hette Akbar and Jodhabai härom året, som naturligtvis fick Fatwor och visningsförbud i en icke sinande ström över sig i flera indiska delstater,främst i sådana med högt antal kränkningsbenägna.
I de flesta muslimska länder är filmen helt bannlyst.
Vad gäller den toleranta arabiska kulturen på iberiska halvön under vår vikingatid kan jag mycket väl föreställa mig att den var att klart föredra framför vikingarnas plundringar. Men jag för dåligt påläst för att ha någon klar åsikt och ber att få återkomma.
Men jag tror vi vikingar har kommit en bit på väg sedan den tiden eller?
Det är betydligt mer tveksamt hur långt den muslimska världen har kommit sedan dess?
Ett område där jag är lite bättre påläst är just när det gäller de tidiga hinduiska och buddhistiska högkulturer som i vågor mer eller mindre utplånades av just det alltid så politiska Islam, sedan tidig medeltid.
Du minns kanske hur Talibanerna i Afghanistan övade prickskytte i bergen på världarvslistade Buddhastatyer för inte länge sedan?
Till norra Indien kom de redan på 900-1100 talet.
Både dagens Pakistan och nuvarande Afghanistan t.ex var under flera århundraden buddhistiska.
Sedan kom som alltid,med svärdet i hand, Islam och den närmast pacifistiska buddhismen är ett minne blott i denna del av världen.
Båda länderna står idag ,vid sidan av, Iran ,Iraq och tyvärr de flesta arabländer,som skräckexempel på hur fel det kan bli om man tar profeten Muhammeds budskap på alltför stort allvar.
Läs t.ex nobelpristagaren V.S Naipauls ”Among the Believers”. Den har några år på nacken nu, men är ännu mycket läsvärd.
Nellie nämner i sitt inlägg Istanbul.
Hur många känner till att en av världens största moskéer och sinnebilden för just Istanbul,egentligen var en kyrka från början?
I övrigt vill jag bara tillägga att jag egentligen instämmer med vad du har att säga och tror och hoppas på försoning,upplysning och dialog istället för ständig konfrontation.
Men jag tycker absolut inte, att vi ska ge upp några våra äntligen uppnådda mänskliga fri och rättigheter i denna process.
Om man nu ska tala om blodbad…
Ett ganska flagrant exempel på muslimsk ”bullshitting” (som de ju enligt Koranen gärna bör ägna sig åt) utövades av en turkisk journalist när han ståendes precis utanför EU-parlamentet på nyheterna förklarade att eftersom Konstantinopel (nuvarande Istanbul) i över 1000 år ju var en kristen stad, så hade vi nåt gemensamt, och av den orsaken bör Turkiet få vara med i EU.
Och det var ingen som sa emot honom. Hm.
Okej, Konstantinopel grundades av Konstantin den Helige på 330-talet och blev kristendomens absoluta centrum. Konstantin var den förste, kristne romerska kejsaren. (Han jammade loss en del i Yorkshire innan han hamnade i Byzans.) Man byggde Den Heliga Sofiakyrkan som, måste man väl säga, var den kristna kyrkans absoluta medelpunkt. 1453 attackerades Konstantinopel av turkar. De mejade ner hela stan. De dödade i princip ALLA i hela staden. (De var väldigt numerärt överlägsna.) Blodet lär ha nått upp till knäna, enligt ögonvittnen. Och så lyckades de lura de kristna prästerna och munkarna i en ”fälla”. Prästerna tilläts göra en sista procession genom staden, och när de hade samlats i sin Sofiakyrka, så ställdes de upp på linje och halshöggs framme vid altaret. Turkarna använde sina välkända, böjda svärd. Och Den Heliga Sofiakyrkan gjordes sedan om till moské. (Lite ”jihad” sådär…)
Om gänget i EU-parlamentet inte känner till den där lilla händelsen, så är det kanske nåt som är fel.
Eller vad tycker ni?
Det är dags att uppdatera Wikipedia-artikeln om ”satir”, nämligen om att den kan handla om vad som helst ”utom islam”…
Nå, i vilket fall som helst är det givetvis beklagligt att både invandrarfientliga och Europafientliga grupper får vatten på sin kvarn, men det är samma sak med skvallertidningar och allt som drivs av konflikter – man kan inte ge efter för påtryckningar av varken politiskt eller våldsamt slag. Att förvänta sig att samma tabuer skulle gälla hos oss som i Mellanöstern är lika tanklöst som att förvänta sig ett muslimskt land att respektera vår Stefan Sundström eller vår Krist, Oden eller kvinnliga bilförare.
Jag förstår till viss del de svenskar som tycker Vilks endast vill skapa konflikt och sensation, men det går inte att bortse från att enligt islam är Sverige ett syndens näste, inte bara vad gäller religion men även kultur och livsstil.
Så, hur var det nu – satir har brukats offentligt i Sverige sedan 1700-talet. I början av 2000-talet kom den att omformuleras till att kunna omfatta ”alla religioner utom islam”.