Jag har fått en välbehövlig upprustning av min blogg. Några kommentarer har tillfälligt försvunnit men kommer snart tillbaka. Gårdagens inlägg försvann också och därför lägger jag in det på nytt:
Värt att studera närmare är Anna Brodows inlägg från igår på hennes blogg. Hon för ett sansat resonemang om konstvärldens relation till rondellhunden. Jag skulle vilja göra ett par tillägg.
Brodow skriver: ”I och med detta kan man säga att även Dan Jönsson bekänner färg. Han bekräftar att det finns ett samband mellan politisk korrekthet i konstvärlden och vänsterfrågor. Detta samband har Vilks klarlagt.”
På detta får man säga att det visste vi redan från början. Nyhetsvärdet är obefintligt. Snarare är poängen vad som händer när man utför ett konstprojekt som ligger utanför den korrekta agendan. Visserligen skulle man tycka att rondellhunden kunde läsas som relevant socialkritisk: Hur ser islamismen och nyreligiositeten ut? Hur skall dess religiösa symboler hanteras? Men, som bekant, det går inte alls – och därmed kommer en intressant inskränkning av vad som får torgföras inom samtidskonsten fram. I det sammanhanget dyker också misstanken upp att Vilks kanske befinner sig på de konservativas spelplan med ett inspel som bara är förklädd rasism. Och det är då Dan Jönsson vill att Vilks skall lägga korten på bordet och deklarera var han står. Jag ser inte att det är någon bra idé. Hur skulle för övrigt en sådan deklaration göra? På ”heder och samvete”, skriftligt? I konsten skapar betraktarna verket och konstvärlden agerande i frågan är en av rondellhundens tyngdpunkter.
Anna Brodow är inte helt förtjust i den institutionella teorin som för mig är ofelbar. Hon menar:
”Hans verk pekar också på svagheten i hans egen teori: den institutionella konstteorin. För att bedöma om det här är ett bra verk eller inte måste vi bedöma dess kvaliteter, oberoende av om det är accepterat, konsakrerat av en konstvärld eller ej. Bara ett verk som vänder sig i provokation mot konstinstitutionens normer och värderingar kan klarlägga detta förhållande.”
Jag har tjatat en del om detta. Konst som inte är kvalitetsbekräftad av konstvärlden är tills vidare inte någon kvalitetskonst. Men den kan naturligtvis bli det eftersom konstvärlden ofta ändrar sin uppfattning. Den enskilde iakttagaren har därvid möjligheten att tänka i prognos, ”konstvärlden kommer längre fram att se det här som kvalitet”. Mot detta står en helt annan möjlighet: Att det finns en kvalitet som konstvärlden aldrig förmår att se. En sådan syn är då baserad på en minoritet som anser sig förstå vad som är bra konst bättre än alla erfarna sakkunniga i konstvärlden. Denna ”vi som vet bäst-teorin” är självklart en betänklig historia.
Men förskjutningen av uppfattningar om vad som är bra handlar bland annat om att argumentera för t ex ett visst konstverks kvaliteter. Sådant kan påverka konstvärlden.
Brodow har också en del funderingar kring rondellhundsteckningen. Nog för att man kan förstå att själva teckningen inte är huvudsaken men oväsentlig är den inte heller. Det handlar om att objektet borde vara värdigt en så omfångsrikt och allvarligt konstprojekt. De som har avvisat den som dålig är mestadels inte konstvärldsrepresentanter. Jag menar att det inte är något större fel på denna teckning. Något teckningsmästerverk är det inte men så var det inte heller tänkt. Som tecknare är jag vältränad. Jag tecknar praktiskt varje dag och rondellhunden har t ex inga direkt ”slappa” linjer. Den bygger på ett antal förstudier och försök. Brodow nämner att jag har arbetat med att teckna utan att se på papperet. Med den tekniken har jag utfört åtskilliga hundratal teckningar. Efter hand blir det möjligt att styra proceduren vilket kan vara både fördel och nackdel. Teckningar, gjorda på detta sätt, får dock en annan karaktär än rondellhundens.
Teckning ”Den dansande, emotionelle mannen” 2001. Utförd utan att se på papperet.
Jag har aldrig talat om en kvalitet som konstvärlden inte har förmåga att se. Jag talar hela tiden om kvaliteter – i plural – som man måste argumentera för. Dessa kvaliteter kan var av hantverksmässig art eller som i ditt fall, konceptuell.
Tack för din synpunkt, Anna. Fler borde kunna bidra till denna diskussion.
Om man vill tala om kvaliteter i pluralis hamnar man omedelbart i att bestämma vilka som primära och vilka som är sekundära. Kan kvalitet samlas under en identitet? Jag tänker på konstens (tidigare) givna ”estetiska identitet” och vad som bygger upp den. Men också vad som kan vara avgörande. Steget från estetisk identitet till konceptuellt är strängt taget inte dramatiskt: Om varje konstverk är det möjligt att ställa frågan: Vad handlar det här om? Vilken idé bildar det mest grundläggande i detta projekt? Ingen konst är ”ren” idékonst. Den måste ha en form för att kunna avläsas. Och hittills har det inte varit möjligt att tänka sig att formgivningen skulle vara avgörande.
Frågan ovan är en smula lömsk eftersom konstvärlden redan har bestämt sig om vilka idéer som är gångbara och konstnärerna är också en del i detta.
Underordnade kvaliteter kan få betydelse. Jag tänker t ex på hantverksskicklighet. Konstens breddning till en lång rad nya teknikmöjligheter skapar onekligen ”newness” och påverkar kvalitetsomdömet. För jag tror inte att kvalitet bestäms genom argumentation utan genom en generaliserande uppfattning: Det här ligger rätt i tiden just nu (vilket innebär att det skall ligga lite före).
Modellerna är som sagt redan utmejslade och väntar egentligen blott på att bekräftas. För att något skall förändras bryts det här mönstret emellanåt men i regel med små förskjutningar.
Nej, en sådan markant skillnad mellan hantverksmässig och konceptuell kvalitet menade jag inte heller.
Vi har olika intressen du och jag, vilket vi har kommit fram till många gånger tidigare. Du ser konsten utifrån ett fågelperspektiv medan jag sjunker in i den – kontemplation är väl inte så dumt? Jag vet inte varför det ordet har fått en sådan negativ klang. Är det bara för att det har betraktats som borgerligt? Ha, ha.
Konst för mig handlar mer om vad jag upptäcker och vad jag känner igen – då talar jag om identifikation och att konsten berör en själv på något sätt, det dialogiska. Det är väl det ideala, men knappast något som sker jämt. Många gånger får man ju skriva om konsten s a s utifrån.
Jag vill däremot mena att det är mer fruktbart att utgå ifrån kvaliteter än Kvalitet (konstvärldskvalitet) när man bedömer konst och gör estetiska värderingar.
Samtidigt ger jag dig rätt i att värderingen av dessa kvaliteter har med konstvärlden att göra. Vilken rangordning på kvaliteterna har vi där? Det har varit mycket konceptuellt, socialkritiskt ett tag, men det verkar som om hantverksmässighet har börjat komma tillbaka.
Hej Lars!
Jag vet inte mycket om dig, men jag vet att du har sabbat svenskarnas/skandinavernas rykte i den muslimska omvärlden. Jag kan inte åka till ett muslimskt land numera utan att vara orolig för vad de tycker om mig. Jag har inget emot dina bilder, jag tycker det är bra med humor. Men om någon tar illa upp borde man lyssna på det. Yttrandefrihet ger inte någon moralisk rätt att vara respektlös. Jag är inte troende, men jag tar väldigt illa upp över att du inte kan medla fred med muslimerna. Jättetråkigt att du låter en sådan grej bli så stor. Men i efterhand så kanske du njuter av den PR du får. Ännu mindre moraliskt. Mvh Svenne-Tomas
Svenne-Tomas. ”Jättetråkigt att du låter en sådan grej bli så stor.” Hur naiv får man vara? Det är väl inte jag som har gjort den stor? Har du hört om mediernas betydelse och hur man skapar respons från nyhetskonsumentera?
Kontentan är att inte reta upp någon för att du skall kunna resa i ett muslimskt land. Om man skall visa förståelse för att homosexualitet och feminism är sjukdomar för att du skall kunna ha din semester i lugn och ro?
Underbart Lars! Så där skall du ryta ifrån.
Svenne-Tomas inlägg påminde mig i varje fall om vikten av att lösa medlemsskap i SKP innan jag reser till Peking nästa gång för att inhandla 30 kg piratkopierade märkeskläder, utifall de skulle förväxla mig med en förespråkare för demokrati och mänskliga rättigheter.
Hej igen!
Du/Ni gav mig en bra tankeställare. Tappade bort mig själv i smala tankar.
När jag tänker efter önskar jag att alla ska vara sams och denna värld ska bli bättre. En skön dröm. Värd att leva för.
Då ska jag inte heller angripa dig med mina arga ord. Ursäkta mig.
De andra religionerna/regimerna gör ju samma sak mot oss mellan varven, fast vi är mycket mer toleranta och där har de något att lära.
Det låter säkert ännu naivare som inte ens kunde tänka så långt eller ta reda på mera fakta innan jag skrev det första inlägget.
Jag har bara haft en tuff tid och så trillade jag in i detta via media. Många glömmer medias influens.
Du startade en intressant tankeverksamhet hos mig. På riktigt.
Mvh Tomas
Hej Tomas. Vanligtvis brukar den som en gång går ut med en uppfattning till varje pris hålla fast vid den. Du har ju visat att du förmår att tänka i flera banor. Bara att applådera.