Manifestationerna mot rasism avlöser varandra. Aftonbladets kampanj ”vi gillar olika” har samlat upp emot 300 000 röster. Ett nedslående resultat eftersom det innebär att 97 % av svenskarna antingen är rasister eller struntar i vilket.
Min konstnärskollega Dror Feiler, som är riksdagskandidat för vänsterpartiet, ondgör sig över hur konstnärerna hellre ägnar sig åt att genom politiska projekt samla artfactspoäng än att påverka världen utanför. Dror Feiler (34.686) är välkänd aktivist och i sin konst brukar han vara konstnär och aktivist samtidigt. Han är dessutom främst musiker och i den åberopade texten ger han exempel på hur han har politiska motiv i sin musik.
Har konsten den möjlighet som Feiler vill tänka sig? Exempel finns men det rör sig nästan uteslutande om författare. Författare kan belysa politiska fenomen och skriva debattböcker. De kan också formulera sig. I bildkonsten uppstår stora problem om någon får för sig att bli opinionsbildare. Konsten blir oundvikligen illustrerande och förenklad om den skall kunna tjäna sitt syfte, något som naturligtvis minskar dess värde i konstvärlden. Och konst som riktar sig till världen utanför, vad är den värd? Den blir varken eller.
Paul Chan (349), välkänd amerikansk konstnär – och aktivist, gör förmodligen rätt när han bestämt sig för att inte blanda dessa båda roller.
På torsdag kommer denne föreläsare (här tecknad i rasistisk stil) att tala om konst och yttrandefrihet i Oslo.
Man skulle kunna skratta åt eländet om inte situationen vore så allvarlig. Nu respekteras inte längre den parlamentariska demokratin, utan tabloidpressen hetsar mot ett parti, som endast önskar korrigera den svenska invandringspolitiken till en normal europeisk nivå. Kommunistledaren hotar med pöbeln (”utomparlamentariska aktioner”), och ”statsministern” tycker att de som tycker annorlunda än han får skylla sig skälva om de blir misshandlade. Det som är statens första skyldighet, att värna den inre säkerheten, fallerar. Detta bådar inte gott. För övrigt är jag imponerad av Din skicklighet som tecknare.
Jag sökte av vissa skäl återigen efter Paul Jacobys Atomligan på nätet. Utan relevanta resultat. På plats 9 kom min eget inlägg från 2007 i Lars blogg…
På nätet är mest mycket nutida nyheter förhärskande – eller rent klassisk, äldre historia. Men den nutidshistoria som är bara ett eller ett par decennier bort – den finns bara inte – samhällsdito i alla fall.
Paul Jacobys uttalande i den filmen som var mycket ”stor” då – visades t ex i alla skolor och under Palme-utredningen mm mm – har för mig mycket med rasism/samhället att göra. Han talade om trögheten i samhällsutvecklingen, som en oerhört viktig faktor för att ha en slags balans i hur allt går vidare.
Ungefär. 🙂
Och när jag då läste i den ”gamla” bloggen från 2007, så slog det mig hur annorlunda den var, än dagens diskussioner…
För den som är nyfiken:
https://www.vilks.net/2007/10/03/del-410-profeten-guillou-och-pastadd-pedofili/
Inte bara förundrades jag över att mina egna tankar, syntes mig bra mycket intelligentare än vad jag tänker idag – utan att hela fokus på ”livet”, tycks ha förskjutits så mycket. Igen.
Igen? Ja, det är ju inte första gången kanske…?
Arvid, Aftonbladets kampanj och andra manifestationer gör inte slut på SD, tvärtom. Efterhand kommer etablissemanget att ta reson och ta tag i frågorna som så länge varit tabu.
Om Reinfeldt vägrar tala med SD får Åkesson mer stöd, och om Reinfeldt tar några av SDs frågor på allvar får SD ett erkännande och betalt för det i form av fler röster.
Vad Reinfeldt än gör så växer SD, vilken fälla vår statsminister hamnat i.
Här krävs intelektuell spänst.
Vilken magisk blick herr Laurentius, men jag hade
beskurit bilden strax under hakan, då jag tycker den
nedre delen ger lite långvårdsvibbar.
Arvid:
Korrigera? Du måste skoja?
”statsministern” är också kul.
För övrigt tycker jag att vi själva – vi som betalar skatt, bör bli skyddade mot det mesta. Åtminstone det som vi inte gillar.
PS. Dror har nog en poäng?
Konsten och Politiken
Den latinamerikanske författaren Eduardo Galeano var nyligen i Sverige för att ta emot årets Stig Dagermanpris. Påpassligt har man då gett ut hans ”Omfamningarnas Bok” på svenska, en sorts små berättelser kallad mikroprosa. En av dessa har rubriken ”definition av konst”.
Här berättar Eduardo om en konstnär som under 30-talets jakt på kommunister måste fly till Montevideo. Vid samma tid skulle Uruguays intellektuella kommunister ta ställning till socialrealismen varför man bad om konstnärens åsikt.
Efter mycket övertalning svarade till slut den motvillige konstnären:
”Det enda jag vet är detta: Konst är konst, annars är det skit.”
Jättesnygg teckning igen, gratulerar hjärtligen till den nya konststilen.
Artfacts behöver man nog inte bry sig om på sikt. Det är konstens nyliberalism – helt jämförbart med Idol på tv. Artfacts idol #1 är en bananmålare och de är inte ens värda ett besök på internet. Mitt tips är att riktiga konstnärer (verkshöjd..) kommer organisera sig och spola ut detta konst-Idol på bara 3 år från nu.
Så min namne Chan gjorde skillnad mellan aktivism och konst? Själv gjorde jag aktivist-konst av årets val då jag eldade upp röstkortet i protest mot att alla partier numera är korrumperade.
Chaan – tycker Lars ritade bättre innan!
Å andra sidan – är det ju bättre att fler är nöjda, som nu. 🙂
Spännande med Artfacts varande förresten.
Jo självklart rasister är vi allihopa, allihopa du me och ja me… det kan bli vår nya sång runt midsommarstången 😉
Chaan. Artfacts är inte konstens nyliberalism. Det är bara en organisering av konstnärernas cv. Alla ”riktiga” konstnärer är också med. Eller kan du tala om vilka ”riktiga” konstnärer som skulle vara bättre än de ca 100 000 som finns på artfacts? Och vilka konstnärer skulle vara för dåliga för att platsa. Vad är det t ex för fel på Paul Chan? Gå in på hans hemsida, den är värd ett besök.
Cecilia, ”ritade bättre förr”. Varken förr eller senare är senare eller förr. En konceptkonstnär använder tekniker som passar till ett visst ändamål. Just nu talar tiden för rasistisk stil.
CeDe. Vi är alla på väg till långvården. Vi är olika långt därifrån. Men den närmar sig hela tiden. Så har vi undsluppit döden och istället vunnit långvården. Livet slutar med ett väntrum.
Chaan. En lista på tio riktiga konstnärerna efterfrågas hjärtligt.
A H Rudberg,
Tack! Du gav mig dagens första skratt.
Paul Chan är ingen folkets man; han är inte med på svenska eller engelska wikipedia. Han verkar heller inte ha en egen hemsida, utan bio och liknande finns på ett konstnärskollektivs gemensamma – http://www.greenenaftaligallery.com/artist/Paul-Chan
Där hittade jag ett roligt absurdistiskt tangentbord – i övrigt verkar han inspirerad av Christo och andra ljussättare/förvandlare av byggnaders fasader. Det finns numera mycket avancerade ljusspel som specialkomponeras så gillar man belysta fasader så finns det bättre på Youtube.
Artffacts.net:
Lars Vilks 1946
Rank (2010): 14 033.
Rankingen är väl inget att säga om, men Graphen är intressant…rondellhunden 2007 som en skjuts upp för den dalande karriären.
Hehe…!
Lars: Tack för det koncisa o poetiska inlägget om livets väg mot döden! Tänkvärt! Påminner om Tranströmer men lite spetsigare formulerat. Kan man ana lite Schopenhauer också kanske?
Apropå att GILLA OLIKA. Om jag skulle tvingas välja mellan att leva i ett samhälle som tillåter olika kulturer och ett samhälle som tillåter olika åsikter, väljer jag utan tvekan det senare. SDs politik medför emellertid att Sverige kommer att innehålla olika kulturer även i fortsättningen. Vad man däremot med oro måste undra är vad Moderaternas och övriga partiers agerande innebär för rätten till olika åsikter. I synnerhet som Sveriges två största tidningar samtidigt piskar upp en stämning som skulle fått Goebbels att applådera.
ehm, skitprat, en kampanj gjord av aftonbladet? Nu är det ju så att inte alla människor i Sverige varken läser eller gillar aftonbladet, 80% av alla svenskar har säkert aldrig hört talas om kampanjen, OM hela Sveriges befolkning skulle rösta så skulle jag tippa på att närmare 85% om inte över 90% av befolkningen röstar för.
Paul Chans hemsida: http://www.nationalphilistine.com
Agneta: Det ena ger det andra, utan min fyrkantiga kommentar om Lars kala halsparti, hadde vi inte fått
detta poetiska utlägg om hädangången. Men det är ju heller ingen som har ifrågasatt den processen.
CeDe: Tack till dig med! Allt har ju sin förklaring i dominoeffekter. Utlägget om långvården som slutdestination borde vara uppsatt i riksdagen precis som memento moripåminnelsen fanns i romerska senaten.
Ang aktivistdiskussionen: Konstnären och författaren vill gärna uppfatta sig själv som betraktare och stå utanför samhället för att kunna göra en s k objektiv analys av sin samtid. Tyvärr är objektivitet en chimär. Verkar dock vara strategiskt klokt att inte vara politiskt aktiv o konstnär samtidigt.
Värt att begrunda kanske?
”Cecilia, ”ritade bättre förr”. Varken förr eller senare är senare eller förr. En konceptkonstnär använder tekniker som passar till ett visst ändamål. Just nu talar tiden för rasistisk stil.”
Ja, ibland går det fort i samhället.
Och då får man ju bara hoppas på att det leder till något man gillar. För när det går fort, så händer det ofta oanade saker.
PS. Gillar rubriken!
Mohammad. Rondellhunden gav ingen som helst skjuts. 2007 fick jag en liten puff genom Artapex i New York. Den som inte handlar korrekt kan inte klättra på artfacts…
ehm. Intressant tanke att starta en folkomröstning angående rasist eller ej. Naturligtvis skulle man ha tre valmöjligheter a) Rasist b) Inte rasist c) Vet ej
Jag röstar på b).
Förstås.
Bra artikel: http://www.dn.se/ledare/kolumner/saps-vagval-1.1176779
Tack David. Bra.
Sen kan man ju också undra varför det är så lugnt här. Inte har det väl att göra med att det är den 25:e?
Hur är det lugnt här? Jag läser här varje dag som vanligt.
Inga inlägg på länge. Folk shoppar kanske nu när lönen kommit?
Det vore ett val byggt på ”en lättfärdig lek med ord och ett missbruk av språkets ofullkomlighet”. (Hjalmar Söderberg).
Och för ett travestera samme författare – Det är naturligt att en lydig medborgare tror vad etablissemanget säger vara sant.
Det kommer kommentarer varje dag? Om du menar Vilks bloggposter går det väl inte att skriva inlägg av resonerande typ varenda dag. Dessutom är det rätt svårt (men möjligt) att göra en teckning per dag. Men jag kan svara på frågan L Vilks ställde tidigare om det kan tänkas liva upp. Frågan var ”vilka konstnärer skulle vara för dåliga för att platsa” och svaret är ”alla som inte gjort ett enda verk av högsta verkshöjd” det vill säga det kan röra sig om raffinerad konst som ändå är snarlik all annan raffinerad konst. Nu vet jag visserligen mindre om konst än musik men det har jag förstått att det finns inte många Philip Glass, Mike Oldfield eller Beethoven inom konsten heller. Det är ett litet fåtal musiker och konstnärer som gör verk som ingen annan hade kunnat komma på. Under toppskiktet finns det sedan tusentals musiker (och vad jag sett hittils, konstnärer) – som visserligen inte är kopister – men som bara gör mindre variationer från ett inslaget mainstreamtema. Sedan finns det både musiker och konstnärer (finns det fortfarande kopister?) som lever på att göra just kopior (covers i musikfallet) men det är inte dem jag talar om. Jag menar upphovsmän/kvinnor som har en bra hantverksskicklighet men som inte hittar på något nytt. Förhoppningsvis kommer upplysningstiden vi lever i (internet osv) skipa rättvisa i detta men det kan ta årtionden. Artfacts ger jag dock lika kass prognos som Facebook, tre år innan det faller ihop. Jag har sett andra internetklubbar ”där alla ska få vara med” falla ihop (tappa nybyggarandan och falla till föga) på ett par år från sin höjdpunkt. Faktiskt har jag studerat dem rätt noga och vet en del om skedena de går igenom. Artfacts vet jag dock inte vad det har för status bland konstnärer själva, om det finns någon hype eller inte. Hype är garanterat självmord på nätet. Sättet som rättvisan kan skipas på är att allmänheten får något att säga till om. Föreställ er till exempel en omröstning där allmogen inte behöver tycka till med något intellektuellt, utan bara rösta på verk, om vilket som anses vara mer unikt än andra. Detta skulle jag vilja se hända. Problemet med konstvärlden ser ut att vara likadant som inom musikbranschen vad jag kan se – den ägs av institutioner (företag osv) som varje gång tar det säkra före det osäkra och bara publicerar/festivalbokar det som avviker minimalt från det som fungerade förra gången. På ett eller annat sätt kommer internet bryta ner detta. I musikfallet har man börjat använda omröstningar på nätet om vilka band som ska få spela. Det är en början. Folk lär sig att få tycka till. Nya beslutsstrukturer kommer oundvikligen komma till. För att det ska hända som jag förutspår behövs både intelligens och respekt för folkviljan – något som knappast funnits tidigare i musik- och konstvärldarna. Det finns ju många platser på nätet som förändrar saker och ting, dessa tycker jag absolut kan delas in i nyliberala och icke nyliberala. En del av dem icke nyliberala, som alltså inte skövlar och tjänar pengar till varje pris, utan har en idé man utgår ifrån, förändrar faktiskt saker och ting. Som halvt obildad (inom konst) men allmän besserwisser/konnässör, och stående hittils helt utanför konstscenen (mina fans från musiken gillar även mina teckningar och målningar), har jag i alla fall inga problem med att ta i när jag klagar på det som ser fel ut när jag nu börjar förstå 🙂 Bor själv i Stockholm och har inte gått på en enda konstutställning under den tiden, men har tagit långa omvägar för att besöka Nimis när jag varit i Skåne. Det finns väldigt mycket som nästan är intressant och väldigt lite som verkligen är.
Haha ja det är genialt att de lägger valen söndag före löning. Folk får snabbt annat att tänka på istället för att börja ifrågasätta valresultat, röstningsmetod (vem som helst kan ogiltigförklara röster typ), och regeringsbildning!!!
Nja, lite mer långsiktiga saker är nog ändå avgörande. Som t ex just komsumtion. 😉
Chaan. Jag tror du missförstår artfacts. Vad man gör där är att ge en värdering av konstnärernas cv. Sättet att mäta detta kan man inte klaga på. Och jag har svårt, mycket svårt, att tro att man kommer till en punkt när cv, alltså hur en konstnär är bekräftad och vilka referenser som finns, inte skulle betyda något. Då skulle vi få: alla får vara med.
Men artfacts är färskvara, den säger inget om vad som står sig. Däremot kan man vända sig till äldre konstnärer och se hur de har klarat av historien. Där är marken mycket säkrare.
Synd att Dror Feiler är så arg jämt,gör honom mer till agitator än konstnär och i mitt tycke förminskar hans konstnärskap eftersom han genom sin aktivism blir förutsägbar!
för övrigt längtar jag tillbaka till den tiden då Vänsterpartiet höll sig med riktiga trubadurer.
Saknar Vreeswijk & Åkerström !!!