Den stora manifestationen av Picassos storhet som fram till i september äger rum i Madrid på Pradomuseet och i Reina Sofia kan inte lyckas med allt. Trots att uppgiften är överkomlig. Picasso är redan rankad som en mästare i de gamla mästarnas fotspår. Guernica är sedan länge allmängods och sevärdhet; det finns knappast några avvikande meningar. De talrika förstudierna till Guernica är daterade med en precision som tillrättalagd för konsthistorikerna.
Men allt man hittat på är inte övertygande. På Reina Sofia har man ställt Goyas Avrättning den 3 maj 1808 mot Guernica. Och den rankingen är väl rimlig. Men dessutom har man prövat att väga Manets Arkebuseringen av kejsar Maximilian mot Picassos Massakern i Korea. Där är det nog uppenbart att modernismens store hjälte drar det kortaste strået.
I Guernica har Picasso hållit sig otydlig, vilket är en avgörande vinst. I Massakern i Korea (1951) blir han småtråkigt illustrativ.
Manets Arkebusering av Maximilian (1868-69) är en långt intressantare bild. Med uppenbar nonchalans låter han exekutionspatrullen på alltför nära håll avfyra en väldig salva som omöjligen kan träffa den stackars kejsaren. Manet glider skickligt undan från illustrationen.
En klar 3 – 0 seger till Manet. Den gubben går inte.