Mitt arbete med den institutionella konstteorin är alltså i full gång. För att få en liten inblick i den praktiska verksamheten gjorde jag idag en konstrunda i Malmö och i Lund. Mest intresserad var jag av attpå ett bräde studera tre curatorer i Lunds konsthall: Anders Kreuger, Åsa Nacking och inbjudne Mars Stjernstedt från Index i Stockholm. Mats Stjernstedt har precis tillträtt arbetet som konstnärlig ledare av Kunstnernes Hus i Oslo. Det som skulle diskuteras var hur det är att arbeta med yngre konstnärer. När jag dök upp(med mitt sällskap) blev jag varmt välkommen. Man skall inte tro att mitt konstprojekt har skapat någon personlig missämja. I vart fall är det intressant att fundera på i vilken mån dessa tre skapar konst och konstnärer. Jag ställde frågan om alla unga konstnärer blir internationella när de curateras av dem. Mest en testfråga eftersom de knappast kan svara ja på den. I praktiken blir det ändå så eftersom det inte finns något alternativ om de inte, av ett eller annat skäl, skulle, undantagsvis, göra en rent lokal utställning. Det kröp väl fram att internationaliseringen idag är mer eller mindre självklar och Stjernstedt kunde berätta att det var i mitten på 1990-talet som han uppfattade att svenska konstnärer blev internationellt inriktade. Främst de yngre förstås.
Dickies institutionella teori har något överraskande fått en omfattande renovering. Teorin har stått stilla sedan 1984 men i fjor kom David Graves med The New Institutional Theory of Art. Hans skriver blygsamt att det är hans lärare i Tel Aviv, Asa Kasher (filosof och lingvist) och Dickie själv, som har skapat det mesta. Kasher och Graves är verksamma vid universitetet i Tel Aviv och Graves anses vara en av de ledande estetikerna i Israel. Jag har under två dagar, självfallet med stor nyfikenhet, gått genom den. Den börjar bra men slutar med en kraschlandning. Men det finns en hel del att fundera på och jag skall framöver komma tillbaka med lite utförligare kritik.
I vart fall är ett av de fasta fundamenten i teorin att konstnärer skapar konstverk som skall presenteras för konstvärlden. Frågan är hur curatorns roll skall flyttas in i denna del av teorins definition av konst. Naturligtvis har ingen av de inblandade tänkt så mycket på det. Faktiskt är den nya versionen försedd med en rejäl portion konservatism och den skulle utan vidare kunna anammas av vår tids neoklassiker eftersom Graves & Co. lyckas med konststycket att få en alldeles central plats för skönheten i den institutionella teorin.
Samtal i Lunds konsthall: Anders Kreuger, Mats Stjerstedt och Ås Nacking. I bakgrunden, ja, just det.
Han i bakgrunden skojar man inte med.. om vad som helst.
Jag såg att du (Lars) hade svarat mig om den institutionella konstteorins falsiferbarhet, men det var bara några rader som var väldigt öppna för tolkning. Du behöver ta denna fråga på mycket större allvar om du hävdar att det är en vetenskaplig och inte bara filosofisk teori. Du behöver svara på vilka observationer eller experiment som skulle motsäga teorin, hur man kan försäkra sig om att de är fria från felkällor mm. Tänk på att också redovisa hjälphypoteser eftersom teoretiker ogärna falsifierar sina (älskade) teorier utan pillar hellre i detaljer vid sidan om som inte är lika väsentliga för dem.
Det kan iofs hända att du har en annan uppfattning av vetenskaplighet där falsifiering inte ingår eller är praktiskt omöjlig pga att det inte går att göra tillräckligt konkreta tolkningar av utfallen.
Redovisa gärna detta i ett eget blogginlägg (inte för att det skulle vara nog utan för att det är en början). Å andra sidan kanske du bara vill skriva om det i den nya boken.
”tillräckligt konkreta och entydiga tolkningar av utfallen” ska det vara. Naturligtvis gör man tolkningarna innan man gör observationerna.
Mirakelpojken. Eftersom jag nu sedan en tid mera intensivt ägnat mig åt den inst t i Dickies form är det bara att säga att den på goda grunder kan visas felaktig. Full hårdvaluta går dock inte att uppnå på grund av ämnets karaktär. Men i vart fall är artefakt ett nödvändigt villkor för teorin. Detta har fört med sig att ett antal konceptkonstverk avvisats, verk som är välkända och redan ingår i den gängse konsthistorieskrivningen. Jag skall gärna skriva lite utförligare om saken.