Odd Nerdrum har uppmärksammats av skattemyndigheterna vilket omedelbart har väckt frågan om konstnärer som är tillräckligt bra skall behandlas mildare än vanliga medborgare. Odd säger själv att han finner det helt felaktigt att först betala 50 % till galleriet och sedan ytterligare 50 % av det som blir över till staten. Dessutom menar han att hans konstnärskap inte får belastas med sådana trivialiteter som siffror och papper:
”Det er umulig for et moderne menneske å male gammelmodige bilder med de tall og papirer som blir belastet den vanlige borger i dag. Jeg setter pris på matematiske ligninger i min malerkunst, men tall generelt er ikke min sterkeste side.”
Nerdrum hävdar också att det finns ett samband med beskattningen och att några av hans målningar har drabbats av teknisk kollaps (Dagbladet). Betydande summor skall ha bevarats för att möta eventuella klagomål. Läs också E24.
Idén om konstnärens speciella begåvning som romantiskt geni lär nog aldrig kunna försvinna. Tyngdpunkten kan förskjutas från konstnären till konstprojekten. Det framhålls ständigt att dessa är ”speciella” och att de på ett ogripbart sätt är ”alternativ kunskap”. Och det brukar fungera åtminstone så långt att konstnärer uppnår vissa fördelar i rättsprocesser. En viktig faktor är att konstnärer inte brukar agera i ont syfte. Om detta skall gälla även i skatteärenden får vi snart veta.
Min version av Nerdrums aktuella självporträtt. I vanlig ordning betraktar sig Nerdrum även som förföljd.
Verkar som att vägen för den store traditionalisten och skiktmålaren i viss mån är slagen i bojor och järn.
http://www.dn.se/kultur-noje/konst-form/nerdrum-doms-till-tva-ars-fangelse
Den stora konsten har sina sociala begränsningar.
Blir inte riktigt klok på vad jag tycker om Nerdrum som teoretiker. Kul att han tvålar till lite modernister och postmodernister i runda slängar.
Men bäst blir väl om han mer sakligt berättar om skillnad i hantverksuttrycket klassiskt/modernt. Att det expressivt moderna penseldraget är liksom ett barn som hoppar runt okontrollerat och det klassiska är den mogna människan kroppsspråk….
Hans skatteaffärer… 50% till galleristen. Konstnärer har väl i alla tider kunnat sälja ”från ateljen”? Har galleristen kontrakt på att ALLT ska gå genom honom? Hur funkar det?
Bastion. Nerdrum är mycket till teoretiker. Särskilt konsekvent är han inte heller. Expressionisten Munch har han inget emot. Att galleristen tar 50 % är inte mycket att säga om. Det är besvärligt för en konstnär att sälja från ateljén och att få kontakt med köpintresserade. Sådant sköter galleristen. Och det är ofrånkomligt att när galleristen blir marknadsförare kräver han att allt skall gå genom honom.
Var det inte Damien Hirst som började med att skippa galleristerna och gå direkt till auktionshusen, Sotheby’s i hans fall.
Kapa mellanhänder är ju populärt och lönsamt i många branscher, särskilt om de tar 50%.
Undrar varför inte fler konstnärer gör samma sak.
Krister. En superstjärna som Hirst kan (och det är ändå undantag) göra en sådan sak. Annars är det besvärligt att administrera och iaktta kundvård och köpslå för en konstnär som brukar vara mer intresserad av ägna sig åt konsten och utställningar.