För över två år sedan hade jag och Nalin Pekgul ett animerat samtal som utspelade sig från morgonsoffan i TV4 till eftermiddagens SR-studio. Att debattera med Pekgul är inte lätt eftersom hon är djupt obenägen att avbryta sina monologer. Vid det här tillfället – det var på Jihad Janes dagar – blev hon upprörd när jag sade att invandrare måste lära sig de demokratiska spelregler som gäller här. Pekgul fick för sig att detta var förnedrande och gav sig ut i en lång harang där hon berättade om hur en konstnär skulle vara. De är lite tokiga men det gjorde inget. Och så skall de provocera oss. Och minsann inte lära någon vad demokrati är. Ett expressivt inslag i RH-projektet som tål att lyssnas på i repris.
Möjligen är det så att familjen Pekgul har idisslat sina ståndpunkter under ett par års tid för nu har Cheko Pekgul tagit till orda i Kommunalarbetaren. Han drar fram som han menar två exempel på öppet främlingsfientliga människor: Jimmie Åkesson och jag (för kompositionens fullbordan saknas blott Breivik). För Åkessons del åberopas uttalandet: ”Islam har ingen motsvarighet till Nya testamentet och inget allmänmänskligt kärleksbudskap. Dessa skillnader har också gjort att islam och den muslimska världen aktivt har avvisat upplysningen och humanismen.” Åkessons analys är kanske inte oantastlig men jag kan inte se att det är ett bra exempel på främlingsfientlighet.
För men del har han hängt upp sig på ”Ska man inte som muslim datera upp sig från den medeltida föreställningen om hunden som oren?” Ja, borde man inte göra det? Att ett djur skall drabbas av medeltida myter är väl inget som man skall visa särskild respekt för? Och vidare: ”Muslimer förstår det inte. Det är sådana saker som de måste lära sig.”
Det här med ”att lära sig” skall alltså vara ett tecken på främlingsfientlighet. Det var exakt samma sak som frammanade Pekguls utbrott 2010. Visst är det något ohövligt att vara rakt på sak. Om man önskar respekt (underförstått censur) för sina religiösa auktoriteter måste man inse en sådan önskans omöjlighet. Man får, om man inte redan fattat det, lära sig hur en västerländsk demokrati fungerar. Vanligtvis lägger man dock inte fram saken på det sättet utan krumbuktar sig med att inleda en ”dialog”. Med ”dialog” övergår man till det kryptiska diplomatspråket där den ena parten skall låtsas förhandla om en relativisering av yttrandefriheten. Att sätta yttrandefriheten över religiös respekt är alltså i vissa kretsar detsamma som främlingsfientlighet.
Pekgul avslutar sin krönika med att sänka några poetiska dimbankar över den faktiska motsättningen, ”kärlekens gemensamma källa”. Den har han tydligtvis inte själv upptäckt.
Pekguls gillar sina egna stämmor. Med rappa pekpinnar vill de dirigera alla som misshagar dem. Typiska översittare.
Vad är det för socialdemokrati de vurmar för? På riktigt.
Måttte de snart bli passé. På riktigt.
Professor Vilks utkast till humanistisk läroplan:
1. Kasta ägg på hungriga barn.
(Respekt regleras endast av storebror? mig? Kolla upp)
Jag tänkte det då, och jag säger det nu; Den killen behövs till nödvändighet.
Att vända på problemet: Det är liberal demokrati, som ideologi, det är fel på. Det är den ideologin som måste transformeras. Detta har Vilks inte riktigt fattat, eftersom han är innesluten innuti den ideologin.
anon. Och vad tänker han sig skulle ändras på i den liberala ideologin? Att införa blasfemiparagrafen?
Med risk för att upprepa mig vill jag bara uttrycka min djupa respekt för Lars Vilks
och
mitt förakt för de svenska politiker som inte vallfärdat till Lars Vilks hus för att ge honom sitt sitt stöd – med andra ord huvudparten av våra folkvalda.
anon,
På vilket sätt är det fel med den liberala ideologin som säger att yttrandefriheten för vanliga medborgare väger tyngre än religioner och ideologier?
Problemet är att ideologin, den liberala, som den ter sig idag, producerar olösliga motsättningar. Att prata om blasfemilagar är ett strawman argument för att undvika insikten om att den egna ideologin är det egna fängelset.
Det finns ingen väg runt det, det är självet som måste förändras, förgås.
Humanist: Du säger det själv. Du använder ”ideologi” två gånger, i två helt oförenliga sammanhang.
anon. Ideologier kommer man inte ifrån. Du tycks själv företräda ideologin att den liberala ideologin producerar olösliga motsättningar. Vilka andra ideologier som inte skulle producera olösliga motsättningar nämner du inte. Inte heller vad din ideologi om självets förändring skulle innebära för något slags förändringar av den liberala ideologin. Är du postmodern relativist?
Lars: Du förskansar dig i dina positioner. Och nivilerar begreppet ideologi så som du inledningsvis beskriver min position. Allt är inte ideologi.
Och det finns såklart en rad ideologier som inte bygger på olösliga motsättningar. Kommunism tex. Det borde du veta.
Angående förändring, kanske är självets performativitet en bättre beskrivning, där vi frigör oss från skansen.
anon. Undrar just vem som förskansar sig. Numera är det ytterst svårt, för att inte säga omöjligt att begagna sig av ett generellt tankesystem utan att det får politiska konsekvenser, alltså ideologiserat. Det partikulära kan möjigen undkomma genom att vara strängt partikulärt. På vilket sätt menar du att den liberala ideologin skapar olösliga motsättningar medan kommunismen inte gör det. Den senares framgångar inom detta område har inte varit påfallande. Och vad innebär ”självets performativitet”? Eller är det bara en förskansning i dimridåer?
anon,
Kommunism utan motsättningar? I din teori kanske, men inte i det stora folkflertalets. En omöjlig politisk ekvation. Död och begraven dessutom överallt där fri tankverksamhet tillåts.
Så, varför hackar du på Lars?
Anon, på med foliehatten.
anon,
Jag är för gammal för att förstå vad ”strawman argument” betyder, och å andra sidan gammal nog för att veta att det heter ”nivellerar”. Och vad har ”skansen” med det hela att göra? Något med allsång kanske? Hursomhelst, jag känner igen en humbug när jag ser den. Lars är i varje fall inte en sådan.
Någon har tagit nånting.
Du svarar inte på min fråga: ”På vilket sätt är det fel med den liberala ideologin som säger att yttrandefriheten för vanliga medborgare väger tyngre än religioner och ideologier?”
Oj, det verkar som om jag gjort en Muhammedhund här. Vad lätt ni blir provocerade…
Humanist: Jag har inte sagt att det nödvändigtvis är fel på yttrandefriheten. Vad jag sagt är att den liberala demokratin producerar olösliga motsättningar. Och att Lars har byggt in sin världsåskådning innuti den ideologin.
Här en kul artikel om det liberala:
http://copyriot.se/2010/08/24/tolv-teser-om-liberalismen/
anon. Tydligen är du mest ute för att trolla. Men dina inlägg är ändå intressanta. Man kan skapa ideologier som har konsistens – teoretiskt. Det lilla problemet är att de skall tillämpas. Om vi t ex säger att kommunismen upphäver skillnaden mellan det privata och offentliga så blir det förstås ett problem om de människor som skall inordnas i ideologin har behov av en sådan skillnad. Demokrati är i och för sig också konsistent, majoriteten bestämmer. Men mellan majoriteter och minoriteter skapas spänningar som inte låter sig definieras bort.
Och ändå ser man inte röken av hot eller fula ord riktade mot anon… Hen får nog komma med bättre försök än hyllande av kommunism för att provocera skribenten och läsarna av denna blogg.
Anon: Men du svarar ju inte på ditt eget påstående. Du är helt enkelt ingen trovärdig debattör när du påstår något utan att ange några skäl?! Jag anser därför att du är en vänsterdebattör som brukar den sortens ohederliga retorik.
Pekgul blir kränkt av vilks rondellhund. Hon måste samtidigt stå upp för yttrandefriheten. Såklart det blir elavbrott. Man kan inte sitta på två stolar samtidigt. Svårare än så är det faktiskt inte.
Johan: Exakt, tänk att det kan formuleras så enkelt. Liberal kortslutning. Både försvara OCH ta avstånd samtidigt. I detta förskansar det liberala in sig innuti sig själv. Och i detta bygge finns även du Lars.
Alla andra: Detta har inget med vänster att göra. Jag kan byta ut kommunism ovan mot facism, utan problem.
Att åberopa sin frihet, sina Rättigheter, är att erkänna sig som slav under Lagen, som ju reglerar rätten – Orätten – den enda verkliga av de båda motsatserna.
Detta är en förbannelse som alla stater, till höger och vänster, kommer att dras med.
Ack, endast en chimär är mänsklig frihet.
anon. Frågan om motsättningar får man i praktisk politik alltid dras med. Kommunismen kan vara entydig eftersom alla som opponerar sig blir avlivade genom proletariatets diktatur. Slå ihjäl eller förhandla, vilket är det tredje alternativet?
Lars: Det finns andra sätt att diciplinera sina medborgare på än att avliva dem. Skolgång, litteratur o teater, utfrysnig eller uppskattning.
Om vi inte erkänner de maktordningar som finns innom den liberala demokratin, och hur den utesluter varje yttre anspråk på delaktighet, så kommer det liberala ytterst att producera våld.
Men denna feministiska maktanalys är kanske för magstark för detta samtal…
anon. Jodå, visst disciplinerar staten sina medborgare även med mildare metoder. Att den liberala modellen har en framträdande roll beror just på att den kompromissar och förhandlar. För vilka alternativ menar du finns? I dina uttalanden rör du dig hela tiden med abstraktioner och jag väntar att du skall landa i något mer substantiellt. Sjävlklart finns det maktordningar i liberalismen och varför skulle det vara något problem att erkänna det? Men vilka konsekvenser får det? Igen: Vilka är alternativen? Vad är det man skall disciplinera medborgarna till för någon ideologi?
http://tidningenkulturen.se/artiklar/debatt-mainmenu-91/kultur-mainmenu-147/11817–en-kultur-i-skuggan
Ännu en intressant artikel.
http://di.se/Artiklar/2012/4/3/263507/Naturbarn-i-fel-element/
Fet slutsats av Johan och snyggt upplägg av dig Anon, man bara bugar, det är som om tiden sprungit förbi den gode samtidskonstnären, vilken paradox!
Pekgul kan väl knappast betraktas som Liberal så länge
hon hänger sig till religiösa dogmer.
Diktatur – Demokrati – aldrig mötas de två.
Att inkvotera muslimer som Pekgul i ett demokratiskt parti – som en slags företrädare för alla invandrare – måste naturligtvis sluta i en intellektuell härdsmälta.:-)
Och i vilket utopiskt bygge befinner du dig själv i anon?
CeDe,
Anon befinner sig bestämt i ett luftslott av feministisk tankegods.:-)
mohammad, med tanke på vad du böjer knä för så är väl den bugningen inte mycket att hänga i julgranen. Eller
om man så vill lägga i påskägget.
Jag har just hört din diskussion på radio med Nalin Pekgul. Det är ju fantastiskt, att hon blir så upprörd över att du säger att muslimerna skall uppfostras till att förstå yttringsfriheten och demokratin! Och så bevisar hon, att du har rätt, genom att kräva speciell hänsyn till muslimska känslor. Det är ju det som är så ynkligt: de KRÄVER, att bli behandlade som barn, som inte ska behöva utsättas för obehagliga krav eller upplevelser. Och när du säger, att de måste lära sig, att tåla och acceptera isvindarna från Europas ofta brutala, groteska, obscena karikatyrtradition, så pockar hon på rätten, att befrias från den ”lektionen” – känslig muslim (barn) som hon är, ja.. så ? vad ska vi göra
Det ligger nära till hands att citera Lars Ekborg; ”Bunt ihop dem och slå ihjäl dem….” med en viss modifiering förstås.