Den debatt som har utbrutit angående mitt deltagande i SION:s konferens har, inte oväntat, sina klara övertramp.
I Kulturnytts intervju förekommer denna ordväxling:
”Men SION, arrangörerna, anser ju just det att västvärlden är hotat av islam.
-Ja?
Men du anser inte det?
-Nej. Jag tror inte att de har en chans att bibehålla sina religiösa föreställningar. De är olämpliga att föra in i ett modernt samhälle.
Vilka då?
-Jag pratar om den muslimska världen. Du kan ju se hur det ser ut i Mellanöstern, och det är ju många företrädare här som har uppfattningen att man ska hålla sig till sharialagar och göra undantag för blasfemi och annat…
Menar du att muslimer inte kan anpassa sig till ett modernt samhälle?
-Jo, det finns muslimer som anpassat sig till det moderna samhället men de är ju ingen stark röst.”
Hannes Fossbo anstränger sig för att få till något obekvämt men det jag säger är inget som helst kontroversiellt. Islam och större delen av den muslimska världen styrs av en religion som inte är moderniserad utan bygger på bokstavstolkning där religion och politik inte kan skiljas. Den modernisering genom friare tolkningsutrymme som har ägt rum inom kristendom och judendom har inte nått så långt inom Islam. Mohammad Fazlhashemi har t ex diskuterat detta i sin bok Vems Islam?. Muslimer som företräder en modernisering av Islam är ännu ingen stark röst.
Lisa Irenius skriver i UNT och gör sitt allra yttersta för att få detta till något kontroversiellt:
”’Jag har sammankopplats med allting redan nu.’ Han menar att han själv inte tror att islam är något stort hot mot väst. Men i nästa sekund säger han: ’Dom är ju olämpliga att föra in i ett modernt samhälle.’ Vilka dom? Undrar reportern. ’Jag talar om den muslimska världen.’
Vilks påstår alltså att muslimer i allmänhet skulle vara ’olämpliga att föra in i ett modernt samhälle’. Det är grovt. Och det gör att det känns allt svårare att försvara Vilks i de debatter som ständigt skapas runt hans person och konst.”
Det är uppenbart att muslimer som förespråkar bokstavstolkning av Koranen och andra heliga skrifter kommer att ha svårigheter att anpassa sig till det moderna samhället. Som privatpersoner kan de ha vilka åsikter de önskar men i den offentliga och politiska världen går det inte. Om det är någonting som är grovt är det att förespråka en teokrati i en modern samhällsbildning.
Irenius får istället till den här slutklämmen:
”Hur långt får man gå? Vad är okej? Yttrandefriheten förblir en av det öppna samhällets viktigaste friheter. Samtidigt känner jag mig alltmer obekväm med att försvara Lars Vilks rätt att uttrycka sina fördomsfulla åsikter.”
Utan tvekan kommer din medverkan i SION:s konferensen sätta ny fart på rondellhundsprojektet. Det blir intressant och följa hur du kommer att sköta det hela.
Risken finns att du placeras in i facket med de andra knäppskallarna i SION och kommer att ignoreras ännu mer av etablissemanget.
Möjligheten är att rondellhunden kan röst åt en mer nyanserad bild av problemen med islam i västvärlden.
Jag hoppas på det sistnämnda men befarar det förstnämnda.
Stå på dig, Vilks! De vet innerst inne att det är du som har rätt, men de vågar inte erkänna det. Det du tillför till samhällsdebatten är mycket viktigt, för du avslöjar dessa ”goda” människor som de fega ynkedomar de är. Jag känner mig helt maktlös vad gäller hur jag skulle kunna stötta dig, så det får ske moraliskt. Jag försvarar dig alltid i alla sammanhang och jag hoppas att du känner att du har ett stöd bland gemene man, för det har du.
Att du säger att du inte tror att islam är ett stort hot mot västvärlden gör ju alla dessa politiskt korrekta ännu mer förvirrade och vansinniga.
Jag tror du menar vad du säger – vet dock inte om jag håller med dig just där (tror fortfarande att islam är ett stort hot mot västvärlden) – och hur som helst var det en intressant kommentar som liksom öppnar upp en annan dörr än den i dessa sammanhang vanliga.
Just så, där åkte hakorna ur sina gängor.
Lisa Irenius retoriska fråga är rolig men hon är faktiskt bara en i mängden som gör bort sig. Sug på den här PENnstumpen:
”Hur långt får man gå? Vad är okej? Yttrandefriheten förblir en av det öppna samhällets viktigaste friheter. Samtidigt känner jag mig alltmer obekväm med att försvara Lars Vilks rätt att uttrycka sina fördomsfulla åsikter.”
hva er det høyeste aksepterte sted for å utøve frihet? Er ytringsfriheten høyere en kunsten? Eller er det mulig å esteisere eller skape et rom som er høyere og friere og sikrere enn ytringsfriheten?