Del 175: Curatorn berättar om världens tillstånd

Den 4 november öppnar Taipeibiennalen i Taiwan under temat ”Dirty Yoga”. Ansvariga curatorer är Jun-Jieh Wang och Dan Cameron. Men man kan nog utgå ifrån att det är Cameron som styr begivenheterna. Cameron har en solid position i konstvärlden, mångårig kritiker bl a för Artforum, författare till många böcker och alltmer en tongivande curator. Mån om att framhålla sin förvärvade matsedel, ta gärna en titt på biennalens hemsida där curatorerna presenteras. Där har vi nog Storklas och Lillklas. – Men detta stämmer inte längre, när jag kontrollerade saken idag hade man tydligen upptäckt hur löjligt det såg ut och ändrat presentationen av de båda curatorerna så att de idag upptar lika mycket plats. Se själv här.

Relevant är han, Dan Cameron och han lägger ut en text som man kan förvänta sig. Det är en rapport om världens tillstånd. Han berättar en historia om hur vi västerlänningar, och andra intressenter som tillhör denna sfär av välstånd, har blivit rädda för att förlora välstånd, skönhet och hälsa. Därför söker vi oss till begäret och skapar nya möjligheter att tillfredsställa detsamma. Fördjupning och seriösa verksamheter utkommer i solkiga utgåvor (därav temat ”Dirty Yoga”). Och inte längre är det fråga om vi och dem utan en gemenskap som är slapp och förvirrande. Den västerländska rationaliteten förlorar gradvis sitt hierarkiska grepp.

Men vi har ju konstnärerna, som tar itu med dessa problem och gör dem till möjligheter genom att skapa ”hybrider” av den kulturella mångfalden, den ”tredje vägen” för att förstå världen.

Jaja, allt detta kommer att realiseras genom curatorns tongivande insikt vilken dock visar att den västerländska analysmodellen fortsatt är intakt och ohybridiserad. Men det kräver en känslig curator för att kunna formulera något sådant.

Cameron skriver ingen dålig text, inte heller någon bra text, utan en biennaltext i den slängiga stil som alltid har präglat Camerons konstkritik.

Man kan lära sig något av detta. Kulturernas (”måttliga”, får man nog ändå säga) blandning påverkar naturligtvis konsten. Konsten är inte längre estetisk i så måtto att den söker efter någon specifik form. Dagens pluralism blir därför hybridisk och handlar om livsstilar och dessas olika former. Det skiljer den från 70-talets pluralism som kännetecknades av konststilarnas blandningar.

Taipeibiennalen ligger perifert och artistuppbådet är relativt begränsat. En biennal, som det tidigare omtalats här, skall ha några gamla stötar, här är det performancelegenden Carolee Schneemann, några vanliga biennalhoppare (Bonvicini, mest meriterad av alla, 221 på artfacts, Ortega, Vezzoli och Katharina Grosse), några nyanlända till vilka vi kan räkna svensken Jonas Dahlberg och slutligen en lansering av ett halvdussin förmågor med lokal anknytning. Det blir säkert bra.

Några konstnärer tar curatorn med sig från tidigare raider.
Jennifer Steinkamp var med på Istanbulbiennalen 2003
där Cameron curaterade, här hennes Flutter Flutter 2 från 2000.