1518: Pussy Riot, dömda

Att Pussy Riot fälldes var inte någon överraskning. Samtidigt kan man konstatera att den fällande domen har långt större politisk effekt än om de hade fått något obetydligt straff. Enligt vad som har sagts skall domaren inte ha accepterat gruppens framträdande som ett politiskt utspel utan istället gått in för det säkra kortet om religiöst hat. Kontextproblematiken har man avsevärda problem med också i västvärlden och inte minst i Sverige i känsliga ämnen, mangateckningarna, Makode Lindes tårta, ett exempel till behöver jag inte ens nämna. Det finns två saker här, dels vad som är en rimlig tolkning och dels det förhållandet att om någon anser sig kränkt (och då bortsett från vad man kan kalla för rimlig tolkning) äger denne ett företräde.

PR:s aktion erbjuder inga tolkningsproblem. Kontexten, innehållet och budskapet är givet för den upplysta världen. I den diktatoriska demokratin vill man inte se detta utan framhäver istället kränkningen av religiösa världen som drabbar de troende. Helt och hållet kan man inte bortse från detta eftersom det är gångbart även här och oftast under förutsättningen att de drabbade kan anses som svaga. Men skillnaden är ändå ofantlig, i Sverige skulle det kunna handla om en moralisk dom eller möjligen ett brott med ringa straffskala (i danska medier cirkulerar uppgiften att PR:s aktion skulle betinga ett straff på 200 DK).

Det verkligt intressanta är dock att Putin och hans regim har fått ett stort PR-problem. Man kan nog förstå att en ytterst mild dom var en omöjlighet. Den skulle ha visat undfallenhet och svaghet. Men genom att visa hårdhet har regimen fått en belastning genom en pseudohändelse som växt till en världsomspännande symbolhandling. Det är inte omöjligt att regimen ändå är böjd till eftergifter, något som kan komma i nästa domstolsinstans. För troligen är nyhetsvärdet något mindre när saken går upp nästa gång.

Som konsthandling är PR av mindre intresse. PR ger konstvärlden en doft av positiv nostalgi från en tid när konsten bokstavligen kunde spränga gränser. Nu kan sådant bara ske i länder som inte behärskas av den internationella samtidskonsten. Kanske bör man tillägga att även de nostalgiska momenten skall spränga på politiskt acceptabelt sätt. Då är det acceptabelt att det sker utan diskursiva utläggningar.