I Expressen uttrycker Nils Forsberg en viss oro för utvecklingen av den konceptuella konsten: ”Nu är det medierna som utnämner konst till konst. Och det kan konstvärlden aldrig acceptera i längden.” Detta med anledning av den falska kungaenkronan. Medierna har lärt sig ett och annat om konceptkonst liksom publiken. Men jag tror inte att det är något större problem. Med den generösa uppfattning om vad som kan vara konst kan konstvärlden inte annat än att bekräfta sitt samtycke. Men bara ifråga om klassificeringen. Konstvärlden bibehåller exklusivt sin rätt att avgöra kvaliteten och det är helt avgörande. Dålig konst är också konst och det kan man alltså inte bråka om. I det här fallet blir också omdömet negativt från konstvärldens sakkunskap. Forsberg bekräftar projektets uppenbara tafatthet liksom Sophie Allgårdh i SvD. Även mera lyckade provokationer som får konstvärldens välsignelse har sina begränsningar. Engångskonstnärer som inte lyckas komma vidare blir vanligtvis inte mer än kuriosa.
Socialkritiken håller väl alltjämt sin ställning även om den inte är allenarådande. Igår besökte jag Bonniers konsthall för att se på utställningen ”Mer än ljud” som får sägas handla om konstens breddade uttrycksmedel. Och inte heller São Paulobiennalen går i något av de vanliga politiska spåren.
Mitt lilla projekt trampar dock vidare i det socialkritiska och kan även kallas för konst som aktivism. Visserligen med friheten att tillämpa en ur konstvärldens synpunkt negativ agenda men likafullt. Det är möjligt att nå utanför konstvärlden, något som konstvärlden ständigt brukar sätta högst upp på önskelistan. Reservationerna mot verkets allra senast del är omfattande. Igår, när jag besökte Robert Aschberg, var han välvilligt inställd till det mesta av vad jag hade gjort. Men konferensen, menade han, var inte alls bra. Visserligen får man samtidigt tillägga att just konferensen var orsaken till att vi alls sammanträffade, men det är förstås en bisak. Han menade som många andra att jag genom mitt deltagande legitimerar SION:s verksamhet. Jag har tillbakavisat detta med argumentet att mitt namn inte säger särskilt mycket i USA. Mitt deltagande får väl främst ses som ett underhållande bidrag i detta sammanhang. I Sverige, och det är där uppmärksamheten på mitt deltagande är att räkna med, är det tveksamt vilken status jag egentligen representerar. Nej, jag tror inte det är någon större sak. Betydligt intressantare är att ambassadör John Bolton står på talarlistan. Bolton som tillhört Bushadminstrationen och som varit verksam i FN är rådgivare till republikanernas presidentkandidat Mitt Romney. Man kan tycka vad man vill om Bolton och republikanska partiet men det är klart att en sådan uppbackning utgör en reell legitimering. Vad det blir av detta skall bli intressant att följa.
Härmed blir det några dagars uppehåll i skrivandet.
Med Robert Aschberg i Radio 1.
Ja CeDe, nu prövas tilliten, jag gillar inte vad jag hör och ser.
Vilks verkar trivas i New York;
Tog en pubrunda kvällen innan konferensen/ invigningsceremonin med sin kompis Tommy Robinson från English Defence League.
(källa: Tommy Robinsons egna Twitter)
Mysigt.
mohammad, det finns mycket de senaste dagarna att behöva en ”icke gilla” knapp att trycka på – brinnande
ambassader i Nordafrika som exempel.
och Gudrun, du har nog bara denna sommar gjort fler pubbesök än vad Vilks har kunnat åstadkomma under flera år. Så låt grabben komma ut och se världen om så bara för ett minimum av en stund.
0
mohammed. En tillit är inte förhandlingsbar. Antingen har du det det eller också inte. Och har du inte haft tillit till Lars tidigare så lär inte det här äventyret göra någon skillnad.
Kanske borde du helt enkelt begrunda tilliten till ditt egna omdöme.
cede. Det är Lars Vilks egen tillit som avses, DEN är uppenbart förhandlingsbar.
mohammad, Lars tillit till vad?
Lars, din resa låg verkligen i tiden.
Sanningen, halva sanningen eller inget annat än den sanning som tjänar egna syften:
http://avpixlat.info/2012/09/12/islam-the-untold-story/
Vad är problemet med SION? Mordhotar de konstnärer och/eller spränger barn, kvinnor och moskéer i luften? Att de är kritiska till Islam som maktfaktor är ju alldeles utmärkt, Islams primitiva uttryck kommer undan kritik alltför lätt, den interna kritiken verkar dessutom väldigt marginell alternativt stendöd. Så SION behövs.
http://www.youtube.com/watch?v=Wt7FzZhmTfA
Mo SKINKA tycker dock att SION och Lars Vilks är problemet. Säger det inte nåt om Mo SKINKA?
Nyheter från New York:
http://atlasshrugs2000.typepad.com/atlas_shrugs/
Skrålla ner till underbar bild på de två utsända politiska reportrarna i Uppdrag Granskning, småbladigt minglande på ultrahögerkanten.
Den militanta Sionismen har sin charm.
Tänk er en värld utan religion och nationalism. Vilken underbar plats!
Börja med att lägga ned Olympiska spelen!
Tycka vad man vill om både religion och nationalism och även olympiska spel. Men de finns där som viktiga delar i den pågående evolutionen. I annat fall hade fenomenen
överhuvudtaget aldrig uppstått. Hav tålamod!
Till Stigfinnaren från CeDe.
Jag fick just en telepatisk överföring från en god vän, del Grotto, eremit och orakel som fastnat med sin aktuella utsaga i ett konstkritisk filter:
”Nyheter från New York:
http://atlasshrugs2000.typepad.com/atlas_shrugs/
Skrålla ner till underbar bild på de två utsända politiska reportrarna i Uppdrag Granskning, småbladigt minglande på ultrahögerkanten.
Den militanta Sionismen har sin charm.”
Stigfinnaren har helt rätt. Öl, vin och partynätter håller ungdomen borta från den farliga idrotten:-)
Men vi kan i alla fall glädja oss åt de höjda anslagen till trossamfunden i budgeten. En ljusglimt i höstrusket
Är du inte lite smått både missundsam, samt framförallt kanske dogmatisk nu? Alla som är fredliga i sin tro kan väl få lite stöd – får ju t ex diverse potatisodlare i EU också?
Cecilia,
Jag trodde att det var vissa trossamfund som var dogmatiska och inte CeDe. Men du kanske inte läser tidningarna och ser på Uppdrag Granskning, Cecilia?!
Var och en är lycklig i sin egen tro. Säkert potatisodlare såväl som de som inte kan skilja på olika sorters trossamfund.
PS. Nej, jag ser inte på TV.
Tack Gudrun, det var som väntat bra. Få har den elegans och fingertoppskänsla som Lars Vilks.
Cecilia, förstår att du blev lite konfunderad, jag glömde ju tillägga att de höjda anslagen till trossamfunden exkluderar Svenska kyrkan.
Svenska kyrkan är mycket rika. Anslagen är antagligen behovsprövade, dvs ekonomiskt betingade. Som press-stödet en gång var.
Oavsett det – nu tycks du ju ha gjort ”det hela”, till en fråga om att inte tolerera andra än de som tycker som du? Ser inte sådär speciellt sympatiskt ut…
Eller menar du kanske att det eventuellt finns tillräckligt med oljepengar bakom några grupper, så att man därmed kan frångå normala demokratiska principer? Eller tycker du kanske bara som jag, att statliga bidrag bör riktas mot på lite mer fundamentala saker?
Då får man väl prata om statliga bidrag i gemen, om hur man tycker att de ska ”fungera”?
För att inte tala om EU-bidrag… nu talar vi pengar!
CeDe,
PS. Eller försöker du prata bara till ”vissa” kanske? (blinkis…)
Cecilia, det drar iväg för dig gumman. Vi får väl hoppas då på en konsekvent hållning så att barnbidragen inte höjs för de rika familjerna.
Det var väl inte så värst konsekvent resonerat av dig?
Ett exempel mer i paritet, är väl att man t ex inte får socialbidrag, om man har en inkomst.
CeDe,
PS. Glömde ju att kalla dig för gumman!
När ska du gå maktspråk 2.0? (jättekul det här…)