Som sagt var är de senaste dagarnas debattflora en fängslande läsning för den litterärt intresserade. Men inte bara det, äntligen tycks man kunna skönja svenskheten grundpelare. I denna förnyelse av nationalromantiken framspringer svensken som den ödmjukt överlägsne. Svensken, dvs. alla de ämbetsmän (vilket må vara ett gemensamt namn för dem som agerar i den tänkta godhetens namn) som med förtvivlans mod söker förklaring och förståelse genom analys framstår därmed som det typiskt svenska: Vi har inte gjort något fel och ändå blir det så här. Vi är överlägsna sådana fascistiska stater som t ex Norge, för att inte tala om Danmark. Vi förtjänar på intet sätt detta och det måste finnas en förklaring som befriar oss från skuldbördan.
Ett icke oävet uppslag är att söka svaren i historiens vingslag. Lars Lindström (Expressen) följer denna möjlighet och menar att upplopp inte är ovanligt i Sverige. Sådana sker, menar han, regelbundet och utan att det har något att göra med invandring. Så sent som 1956 var det ungdomskravaller, ett talande bevis på den rika frekvens med vilken ungdomsfrustrationen söker sitt utlopp. ”Den obehagliga sanningen är att ingen vet varför det händer” är rubriken på hans artikel; historien, som han ser det, berättar inte varför den pulserar med sina utbrott. – Om jag själv skulle lämna ett obetydligt bidrag till denna stora fråga citerar jag Freud: ”Ibland är en cigarr ingenting annat än en cigarr”.
Den historiska linjen följs också upp av Oisin Cantwell (Aftonbladet) som emellertid drar saken ett steg längre och betraktar kravaller som något typiskt svenskt. Med andra ord är förortsröran ett exempel på en lyckad integration. De handlingskraftiga ungdomarna i förorterna agerar svenskt snuddande risken att hamna i assimileringsprocessen. Om jag har förstått skribenten rätt.
För övrigt kan jag bjuda på en kortversion av debatten i förra veckan i Köpenhamn. Den kan ses här.
Snart brinner bilarna på östermalm vasastan och kungsholmen. När polis och brankår anländer så kommer kommer en dåligt uppfostrad polis att skrika svenne till ngn. Vilket såklart blir orsak-verkan till bränderna i medieprusseluskornas värld.
Varför finns det inga intellektuella i gammelmedia som vågar utmana den pinsamma och sjunkande journalistnivån?
Allt annat olika så påminner det lik väl om de intellektuellas tystnad i Sovjet bortsett från en och annan dissident. Är nätet vår tids radio free europa?
Du sa det själv Gråkappan.
Stockholm brinner. Vår huvudstad. Hur sunt är det. Det är näst intill löjligt absurt. Syrien frodas i vårt land mer och mer dag för dag, och inget görs för att ändra på det, förrän. Syrien är förevigat i vårt land.
Bra skrivet – och sant. Att dra paralleller med historien är väl på gränsen till idioti.
Att pursvenska kravaller har bedrivits i flera hundra år fråntar väl inte migranternas rätt till sina dito.
Om förortsröran är tecken på lyckad integration är vi gärna utan den.
Jaa, Elina. Läs mig i förra inlägget får du se.
Det enda som krävs att folk inser, och erkänner, att dom har haft 100% fel.
”The limitation of riots, moral questions aside, is that they cannot win and their participants know it. Hence, rioting is not revolutionary but reactionary because it invites defeat. It involves an emotional catharsis, but it must be followed by a sense of futility.”
Rev. Dr. Martin Luther King, Jr.
Så sprack då den mytiske ballongen till sist – 21 bränder på en timme? Svårslaget i väst!
NU ÄR DET KRIG.
Bruno G. Det finns inget att göra nu. Det är försent för diplomati, eller argumentation. Det blir som det blir nu. På gott och ont. Men aldrig ”lugna gatan” mer. För:
NU ÄR DET KRIG.
Stora skadestånd för häktningstiden till de tre konstintresserade jihadisterna vid Röde Sten.
Hur mycket skadestånd får Lars Vilks, kan man undra, som tvingas leva under begränsande villkor.
Har du läst det Lars? Här är länken.
http://avpixlat.info/2013/05/25/stora-skadestand-till-jihadister-frikanda-for-forberedelse-till-mord-pa-lars-vilks/
I dessa tider när det ibland diskuteras vem som skall eller inte skall inbjudas till diskussion och vad som är lämpligt eller inte lämpligt att diskutera kan följande citat vara värt att stanna upp och reflektera över.
”One of the most effective devices is to encourage debate, but within a system of unspoken presuppositions that incorporate the basic principles of the doctrinal systems. These principles are therefore removed from inspection; they become the framework for thinkable thought, not objects of rationale consideration.
On Power and Ideology – Noam Chomsky
Res er för Husby och polisen!
http://www.youtube.com/watch?v=z_iOeOlV0_M