Vernissagen blev en lugn tillställning med stor publiktillströmning och en överväldigande polisbevakning. Men frågan är hur utställningen kommer att påverka RH-projektet. Conny C-A Malmqvist, kritiker i KvP, är bekymrad. En av hans synpunkter är att jag har blivit ensidig i min religionskritik. Här undrar jag om han nyss har fallit ned från månen. Min teckning från 2007 utlöste den reaktion som blev RH-projektet. Där är inga andra religioner inblandade. I de tidigare teckningar som Malmqvist talar om ingick också en med ett kritiskt inslag gentemot Kristendomen. Som vi dock vet är Kristendomen en moderniserad religion och om någon bråkar om något kritiskt infall mot denna blir verket utställt i den svenska riksdagen. Religionskritik som berör Islam behandlas inte efter den mallen. Och inte minst får man komma ihåg att det inte är jag som har varit pådrivande när rondellhunden har förts till osannolika höjder.
Naturligtvis är det betraktaren som skapar verket och dess tolkningar. Malmqvist lämnar flera intressanta bidrag:
”Hundens kropp är realistiskt återgiven. Så frågan är om det inte är Muhammed som hund som avbildas, alltså inte en rondellhund. En rondellhund är en skulptur, medan hunden är ett orent djur. Åtminstone enligt islam.
Realismen i måleriet har förstärkt bildernas blasfemiska laddning.”
Nu får man säga att om en vettig människa skall se profeten i dessa bilder krävs det en hel del fantasier. Ta t ex den bild som han särskilt hänger upp sig med en hund i Carl Larssons barnkammare. Är det rentav en pedofil? Hundkroppen är William Hogarths älskade hund Trump, huvudet är hämtat från en tysk 1800-talsmålning. Om man skall se profeten blir det en figur i en ständig metamorfos eftersom hundar och huvuden ständigt förändras i de olika framställningarna.
Men det är inte på den analytiska vägen som blasfemireaktioner skapas. Det är värt att påminna sig om att den utlösande faktorn i rondellhundsdramat var Nerikes Allehandas publicering av en ledare som sakligt diskuterade rätten att kränka en religion. Då artikeln var illustrerad av teckningen blev detta grunden till en stark reaktion från en liten del av Örebros muslimer. Härifrån kontaktades andra delar av den muslimska världen vilket ledde till demonstrationer och slutligen till den beramade fatwan från al-qaida. En fatwa har ett stort nyhetsvärde och det skapades en världsnyhet. En del, får man nog säga, mindre pålitliga bedömare, menade att jag på förhand hade räknat ut allt det här för att jag drevs av ett hejdlöst behov av uppmärksamhet.
Malmqvist har också en idyllisk efterhandslösning på hur allt hade kunnat undvikas:
”Vilks utveckling är bara att beklaga. Han befinner sig nu vid vägs ände, ivrigt påhejad av islamfientliga krafter. Jag tror att det var ett misstag att de ledande institutionerna och gallerierna i Sverige inte gav Vilks sitt fulla stöd då han blev censurerad och sedan mordhotad. Om exempelvis Moderna Museet eller något tongivande galleri låtit ställa ut de religionskritiska men humoristiska teckningar som han gjorde till ’Oh my God’ så hade verkligheten sannolikt sett annorlunda ut. Det hade varit en hård markering mot islamistiska fanatiker: Med hot kommer ni ingenstans! Dessutom hade Vilks kanske sluppit hamna i knäet på SD och andra islamfientliga grupperingar. Men nu är det tyvärr för sent. Nu vandrar han i dödsskuggans dal omgiven av sina livvakter.”
Bortsett ifrån den helt orealistiska tanken att MM skulle ha ställt ut teckningarna (där endast de islamkritiska skulle ha väckt något uppseende) är det som sagt inte så det går till. Det fanns inga aktuella hårdföra fanatiker att bemöta, dessa dök upp först efter rondellhunden vars poäng var att markera konstvärldens obenägenhet att röra vid Islamkritik. När fanatikerna dök upp var det mindre aktuellt än någonsin för konstvärlden att markera för yttrandefriheten. Malmqvist förbiser också att det inte bara är fanatiker som reagerar. Moderata muslimer reagerar liksom större delen av den svenska debattbaletten. Dessa skulle ha kastat sig över MM om något hade knystat från det hållet (vilket alltså är lika otänkbart som en rondellhund i riksdagen).
Malmqvist rundar av med en vacker elegisk slutfras om den konstnär som är omgiven av idel ondska och ohjälpligt förlorad. Men från min sida vill jag bara säga att man inte behöver vara så pessimistisk. Utställningen på Rönnquist och Rönnquist med tillhörande moralpredikningar (se också KvP:s ledare) är inte alltför avvikande inslag i konstprojektet som ännu inte har nått vägs ände.
Vernissagedag
I all ära, men allt för mycket går igen. Om RH-projektet ännu inte nått vägs ände så är det halvhalt i det stora hela. Energilöst är känslan.
En vernissage syftar till att få klirr i kassan, allt annat oräknat. Så vad blir utfallet av dessa i mitt tycke alltför inramade och inglasade alster?
Kanske dags att 3D-printa ut nya konstruktioner à la Nimis eller varför inte Lars Vilks in perona som Rondellhund? För allt har väl ett pris, så även konsten!
Imamernas makt är komplett. De styr med järnnävar över upplopps vara eller icke vara. Allt utifrån maximala vinstperspektiv.
Sant. Men under Ramadan är de försvagade. Och just nu har de annat att tänka på just därför. Då den ju startar på tisdag.
Men glad att utställningen verkar ha blivit lyckad i alla fall. Mycket positivt. Men det kanske är Rondellhundens klimax detta. Sen kanske du bör kläcka nån ny brilliant islam -eller PK-kritisk ide´ att utveckla till ett konsprojekt, Lars.
Tror inte det är så Lars jobbar. Förr är han en anhängare av ”carpe diem…” i Horatius förlängda tolkning(fånga dagen, lita ej på morgondagen).
Men det är väl rätt sant egentligen. För på så sätt förutser man ju morgondagen. Och det kan man ju göra med ett konstprojekt som har nuet i sig, men ändå lever vidare genom att det genomförs. På så sätt motverkar man morgondagens lynnighet.
Han fångar drivveden och han fångar mohammedbilderna. Sen följer han dem dit de leder honom – Romantiskt!
Show solidarity with Egypt’s Copts!
http://www.youtube.com/watch?v=8qqH1ssvmJg
Morgondagen skapas väl idag?
Carpe diem är väl en tanke, om att man kanske ska sluta upp med att göra det? (blink)
En grupp muslimer har visst besvarat din utställning med en egen utställning:
https://www.youtube.com/watch?v=gMVRzoVyzTk
http://www.profeten.nu
Lever man för dagen, så tar man ju vara på den, och skapar automatiskt en positiv morgondag.
Cissi,
Vem var det han rapade om som var så förträfflig och var kvinnornas hjälte?
Ensidig religionskritik? Mohammedanismen är ju hoprört av katolisism, judendom och gammal arabisk vidskepelse.
Där fick vi med det mesta. Det hela verkar lite rörigt just nu där nere i arabländerna. Få se om allah reder ut det.
Mohammedismen, är enbart Muhammeds irrfärder, utan minsta förnimmelse med religionerna. Därav röran. Religionerna har inget med Muhammeds sjuka lära och påhitt att göra. Den är helt hopkommet av en vansinnigs bizarra fantasier. Religionerna däremot, har en sund relevans för balans.
Jag förstår inte på vilket sätt det skulle vara försent för Moderna Museet, eller något annat tongivande galleri, att ställa ut lite rondellhundar?
Som nordmann kan jeg si at Sverige virker å være enda mer bundet på hender og føtter av rasisthysteriet enn Norge. Hvorfor i all verden skal islam eller noen som helst annen ideologi være unntatt kritikk – kunstnerisk eller politisk? Det eneste som burde interessere Moderna Museet og andre viktige gallerier, er kunstnerisk kvalitet. Og provokasjon har lenge vært en viktig kvalitet i så måte. Lars Vilks’ bilder treffer midt i blinken.
Stefan Edlund,
Förnimmelse?
Sen mest nyfiken – är du religiös (religiöst religiös)?
Jag nämner bara religion och icke-religion. Religiöst religiös, vet jag inte om jag är. Men jag tycker inte religionerna är lika negativa som islam. Som ju är en katastrof. Förresten, vad menar du exakt med religiöst religiös Cecilia?
Stefan Edlund,
Tillhörande ett religiöst samfund; definierat som sådant.
Alltså inte politiskt, marknadsföringsdito, tidsbundet i åsikt-samfund eller andra dito; dvs alla de som är lika svåra att undvika som livet själv.
Nej. Samfund som samfund tycker jag. Politiskt eller ej. Och inget ska man vara, eller känna sig tvingad till. Sen är det upp till var och en. Men ALLT går att undvika eller bejaka Cecilia. Som Vilks utställning exempelvis. Jag bejakar den förfullt i mitt hjärta. Även om jag inte, tyvärr, kunde närvara. Men ALLT är val Cecilia. Och den värsta religionen man kan bejaka, eller känna sig tvingad till, är PK-ismen. Men den går att undvika den också. Lars Vilks utställning däremot skulle vara närmast en religiös upplevelse att vara på i positivaste bemärkelse, med allt vad det innebär, medan en Moskévistelse, skulle vara en dödsupplevelse, och inte alls nåt med religiösa förtecken.
Stefan Edlund,
Du är rolig du – Moskévistelse…
Stefan Edlund,
”Och den värsta religionen man kan bejaka, eller känna sig tvingad till, är PK-ismen.”
Det du kallar PK-ismen, är väl det som alltid varit samhället i nuet?
Trist att du inte kunde komma til Lars vernissage – det vore dig väl förunnat att ha en närmast religiös upplevelse.
Jag var inte där heller, men av andra skäl; jag är redan övertygad (dubbelblink).
Stefan Edlund,
PS. Och en gammal och lat en dessutom.
Pk-ismen är inte någon homogen företeelse i nuet. Samhället är i högsta grad splittrat. Kanske att du trots din höga ålder och din lättja skulle ha nytta av att uppdatera dig till hur Sverige ser ut idag.
Historia CeDe, kunskap om historia är väl A och O?
PK-ismen har haft otaliga namn/företrädare. Man skulle väl till och med kunna säga att den i dess alla olika former, har varit en en bärande kraft under rätt bra många år.
Lite spännande, är väl att det som ses som konservativ ”i detta nu”, är det som tycks vara det samhällsdrivande” för tillfället? Eller vad tror du…?
PS. Är du inte själv en vardande PK-ist, om utifall omvärlden skulle tycka som du?
Cecilia. Du verkar inte förstå det här med PK-ism. Det är ett dogmatiskt påtvingande synsätt, som vänstern använder sig av. Ja, det har varit det förhärskande under lång tid, som den enda vägen att kunna tycka på för att accepteras av etablissemanget. Närmast en förrödande religion. Fast det är fel det också egentligen. Mer en förtryckarlära som islam. Och förtrycket har eskalerat mer och mer som en sanning, omkring vilket inget annat tillåts, fast det bara är ett ideologiskt tänk. Det är förrödande för demokratin, att inget annat tänkande tillåts komma fram, eller godtas som relevant. Det finns ju en annan ådra också. Jag tänker exempelvis på national -och socialkonservatismen. Sen kan det ju finnas hur mycket annat tänkande som helst, som nu trycks ner
p g a en vald konsensus om vad som måste gälla enligt PK-profeterna, för ”den rättlärige, och för att bli godtagen av makten som befinligt relevant.
Stefan Edlund,
Och du verkar vara fångad i nuet…? (blink)
Nuet är allt vi har. En ögoblicksblink som bara finns när den finns.
Men bortsett från det, så är inte det som varit, bra, bara för att det varit, eller hur. Det som är påtvingat, är påtvingat, inte sant. ALLA perspektiv och ståndpunkter måste vara lika fria och accepteras som lika relevanta, utan motstående dogmatism. Åtminstone som sökande utkast i början, och inte dömas ut på förhand
p g a fördomsfullhet.