Jag kan inte säga annat än att jag så här långt är nöjd med utställningen. Det som hade befarats med våldsamma islamister och indignerade protester har hittills uteblivit. Istället för politik har utställningen uppmärksammats i konstvärlden. Konstvärlden har fortlöpande levererat sina kommentarer men det är först nu som den har fått en möjlighet att ta ställning på det ordinära sättet, alltså genom objekt på ett galleri. Som jag redan har redovisat har kritikerna inte kunnat hålla tillbaka sin pyrande harm. Något som är helt normalt när konsten agerar överskridande; så brukar det gå till och reagerar inte konstvärldens representanter är det inte mycket till överskridande. Lika självklart är att affekterna fördunklar förnuftet vilket lämnar plats för lite av varje. Carl Larsson-målningen blev något av en favorit eftersom man där fick för sig att man inte kunde värja sig mot en möjlig pedofilpolitisk tolkning. Dessutom misstänkte man att det var för mycket Sverigedemokrater och att hela utställningen skulle förankra projektet i de ondas led. Allt detta är naturligtvis rent struntprat, verken är inte lämpliga för enkelt politiskt knep och knåp.
Anna Brodow har under hela rondellföreställningen följt dramat med bibehållet lugn men så bär hon heller inte på ett osaligt behov av att vid varje tillfälle manifestera rättrådighetens rekommenderade trossatser dem som sedan länge ersatt Fader Vår. (Brodows blogg)
Man får inte glömma att konstvärldens dom har fallit över projektet, det är olämpligt på alla sätt och naturligtvis inte bra konst. Förmodligen kommer den historieskrivningen att ändras en del men det kommer att ta tid. Konstvärldsrepresentanterna kan inte utan vidare slå till reträtt. Men argumenten är inte många så det gäller att leta efter några nya halmstrån.
Se t ex det här inslaget av en känd kritiker som uttalar sig utanför spalterna:
”Men varför inte bara lämna konstperspektiv och -teorier därhän, kasta glaspärlespelet över ända och fokusera på projektets insats för yttrandefrihet, för intellektuell frihet?
Jämför med tex Snowdens avslöjanden om allseende digital övervakning eller Mannings beklämmande öde.
Kvar blir – i mina ögon – en provinsiell performance i sturighet och konsten att vara obstinat.
PS! Går det för övrigt att bortse från att det tycks finnas ett icke ringa mått av inte enbart bekräftelsehunger utan masochistisk njutning i V:s självpåtagna martyrskap?”
Den harangen var inte dålig som kompositionsdetalj i processverket. Jag lider visserligen av att se skribenten nedteckna det förfärliga ordet ”fokusera” men i övrigt är fantasin i livlig rörelse. Se bara tanken att dra bort konsten från konstprojektet. Om man drog bort konsten från alla konstprojekt skulle man sannerligen inte få mycket att tala om. Inte heller om man t ex tog bort politiken från politiken. Ändå är slutsatsen känsloladdad när textförfattaren skall genomföra sin personliga katarsis. Är ”provinsiellt” en särskilt väl beskrivande term? Vi ser också att författaren faller för den populära förklaringen ”han vill bli känd” innan han framkastar en djuppsykologisk teori: Konstnären är masochist. ”Självpåtaget martyrskap” är något gåtfullt eftersom min totala insats fram till utställningen i Malmö har bestått i att göra den där teckningen 2007. Men här skall vi inte kräva logik, det är en frambrusande känsloström som dock är mycket mera läsvärd än strategiska dispositioner.
”Förmodligen kommer den historieskrivningen att ändras en del men det kommer att ta tid. Konstvärldsrepresentanterna kan inte utan vidare slå till reträtt. Men argumenten är inte många så det gäller att leta efter några nya halmstrån”.
Och ett halmstrå eller snarare bjälke i ögat är ett i mina ögon rättfärdigt argument av konstvärlden, att du har kommit att bli betraktad som lierad med SD och liknande. Det är en bromskloss för projektets framgång och spridning.
Jag vet att du inte har gjort något aktivt för att hamna i ”deras knä” utom möjligtvis din medverkan i den där konferensen i USA, som kanske inte var så lyckat sett i efterhand. Jag inser också att det skulle vara svårt för dig att aktivt distansera dig utan att tappa integritet. Men din ”rating” skulle stiga och historieomskrivningen skulle påskyndas, för jag tvivlar inte på att en omvärdering redan har börjat.
Bekräftelsebehov och provokationsbehov är uttjatade och verkningslösa argument från dina motståndare. Men Lars Vilks som Sverigedemokraternas (ofrivillage) marknadsförare är det som starkast hindrar din konst och intelligens att komma igenom.
Krister,
Jag tror även att Sverigedemokraternas historieskrivning kommer att revideras.
Krister,
SD är bara en del av problemet eftersom området med de ondsinta och rasistiska krafterna har en långt vidare spridning. Samtidigt är det just detta dilemma som gör projektet verksamt. Skall det inte vara möjligt med en motiverad kritik även om en sådan kritik av en eller annan kan uppfattas som islamofobisk eller vad man kan få för sig? Att inte kunna hålla isär sakfrågorna är vad man brottas med.
Så kan det också sägas;
http://avpixlat.info/2013/07/12/konsten-att-sla-ned-ett-spett/#more-64267
Jeg skjønner ikke hvorfor rundellhunden er plagsom for noen. Selv for svensker og svenske kunstkritikere? Hvordan er det mulig for kritikerne å unngå å se hvor konservative de er i møtet med Lars Vilks kunst? Dette er fremtiden, folkens! Islam er bare enda en totalitær ideologi.
Og videre til kunstkritikerne: Forstår dere deres egen rolle i samtiden?
Kasta glaspärlespelet över ända!? Den som kan sin Hesse vet att glaspärlespelande går ut på att förena allt vad perspektiv heter inom de sköna konsterna till ngt djupt insiktsfullt. I ngn mån så är det ju det Vilks projekt går ut på.
Krister@ Om sd på sitt sätt deltar i Vilks projekt, so what? Det är väl intressant, särskilt då övriga partier duckar, väl värt att reflektera över.
Föreläsningen för div. republikaner i USA? Vad var det för fel på den? Får Mankell åka båt till Hamas gazaremsa? osv.
Är Vilks ok först när anpsslighet etablerats?
Oj, oj.
Kanske GG gav mig en flashback?
För plötsligt såg jag det enkla.
Säkert i var mans sinne i snar framtid?
Aj nu förstår jag!
Vi har nu nått dithän, att nuet är allena rådande.
Zen-tillvaro för alla till slut!
Lars, jag har nu lagt ut min artikel om din utställning:
http://nydahlsoccident.blogspot.se/2013/07/jag-kan-inte-saga-annat-att-jag-sa-har.html
Thomas Nydahl,
En gedigen, kunnig, intressant och mycket läsvärd artikel om utställningen Thomas Nydahl.
Det enda frågetecknet jag har är meningen ”Vilks är en konstnär som med ytterst medvetna strategier för sitt projekt vidare”.
Vi får se om det rätas ut.
Krister,
Din tilltro till Vilks val och handling är svag. I stort allt vad Lars företar sig ifrågasätter du baserat på din egen rädsla. Du kan nog lugnt koppla av. Vilks har full koll och han vet sannerligen vad han gör.
CeDe,
Det har blivit ett stort och viktigt konstprojekt av rondellhunden och större och viktigare kommer det att bli. Men den lilla spretiga teckningen i Nerikes Allehanda 2007 var inte en ”ytterst medveten strategi” och jag tror inte att det har varit så därefter heller utan ett agerande ad hoc med omgivningens reaktioner, omgivningens medskapande. Och för det mesta väldigt skickligt manövrerat, (undantaget konferensen i USA i mina ögon).
Hur det är med den saken vet ju blogginnehavaren bättre. Men om det är så att omgivningen påverkar projektet så har ju jag en liten möjlighet att påverka konstnären att distansera sig ifrån fanatiska, hjältedyrkande, fundamentalistiska lakejer som avsagt sig sitt kritiska tänkande för att (för)följa sin frälsare.
Krister,
Och vilka skulle dessa fanatiska, hjältedyrkande, fundamentalistiska lakejer som avsagt sig sitt kritiska tänkande vara, som Vilks inte utan din påverkan skulle förstå att distansera sig ifrån?
Krister,
Krister, jag menade förstås inte hur allt började en gång med hunden, utan hur hanteringen sett ut sedan dess.
Thomas Nydahl,
Ok Thomas, hursomhelst var det väl skrivet såsom övrigt på din blogg som jag ofta läser med behållning.
För mig kunde de vara islamister.
Alldeles riktigt CeDe, de ÄR ju per definition islamister.
Och det gör väl Lars ändå Krister, genom det han gör. Frågan är om de vill det.
Stefan Edlund,
I ögonvrån anar jag dock att det var annat Krister hade i tankarna som han skulle hjälpa Vilks att distansera sig ifrån.
Krister,
Även jag läser Thomas Nydahls blogg med stor behållning. Länkade för övrigt här till den för ett bra tag sedan, just för att jag tyckte att den var så läsvärd.
Befriande och ifrågasättande. Lite pekpinne ibland, men inget besvärligt som inte har mest har något gott med sig?
En vecka tills Lars utställning i Malmö avslutas. Lite trist är det att jag inte fick möjlighet att se målningarna. Hoppas dock att den genererat många röda prickar och kanske nästa utställning blir i Stockholm.