Medborgaren, makten och moskén är Thomas Nydahls senaste bok. Boken är en sammanställning av ett antal nyredigerade texter som har publicerats vid skilda tillfällen. Vad som håller samman texterna är hans islamkritik. Nydahl har fått känna av följderna av att en sådan kritik mycket lätt övergår i uttalade misstankar om främlingsfientlighet. Författaren insisterar heroiskt på att det utan vidare skall vara motiverat och legitimt att bedriva religionskritik. Och hans ”fall” är komplicerat eftersom han vägrar att ingå i några bestämda sammanhang. Vad som har blivit följden av detta kan nog sammanfattas med ”Alle gegen Nydahl”, solitären som, ständigt skrivande, blir en obekväm röst. Nå, i vår tid, löser man sådana problem med ett enkelt alexanderhugg och alltså Nydahl ut i kylan. Naturligtvis hjälper det inte att han i sin nya bok förklarar sig, diskuterar definitioner av t ex fascism och rasism. Visserligen ger han sin röst åt en egentligen inte särskilt uppseendeväckande ståndpunkt: Islam har inte moderniserats och blir därför en form av ideologi som bör analyseras med omsorg, både vad gäller dess teser och dess konkreta framfart.
Så står solitären där och befinner sig i strid med en tid som vill förvandla analysen till ett propagandistiskt redskap. Nydahls bok lär inte generera någon större mängd recensioner, med sitt insisterande på att inta en position mellan stormande ytterligheter, tillhör han ingens intressesfär.
På sin blogg har han idag förklarat sitt ställningstagande gentemot Avpixlat och Dispatch International. Men, som det heter, misstankarna kvarstår. Nydahl borde ändå kunna vara nöjd med den plats han intar: Som en Odysseus mellan Skylla och Karybdis, fastspänd kring sin mast, lyssnande och skrivande.
Det är bara att säga; Lycka till Thomas Nydahl med förhoppningen att både kunna äta upp kakan och ha den kvar!
Lämplig insändare till dagens bloggtext:
http://www.avpixlat.info/2013/07/19/debattklimatets-forfall/#more-64493
All respekt till TN och hans utanförskap. Det är inte min omedelbara hållning, men jag har förståelse för den; inte omöjligt att den tillslut är den enda vägen ut ur eländet. Och all respekt för Lars Vilks recension och analys, knappast någon annan skulle ha gjort det bättre. Lysande. Ser fram emot att mottaga TN:s bok i brevlådan endera dan.
”Nydahl borde ändå kunna vara nöjd med den plats han intar: Som en Odysseus mellan Skylla och Karybdis, fastspänd kring sin mast, lyssnande och skrivande.”
Ett litet påpekande bara. Det var när han seglade förbi sirenernas ö som Odysseus var fastsurrad vid masten. Skylla och Karybdis passerade han frigjord från repen och i högsta grad rörlig, och jag hoppas detsamma gäller hans nutida like, Nydahl. Även om liknelsen med den mytiske hjälten är smickrande kan det ju bli en smula problematiskt för en skribent att utöva sitt yrke med händerna fastbundna.
LH,
Tror att Lars kanske slant på tangenterna och tänkte sig ett ; efter Karybdis?
För övrigt så är väl dramatiken alldeles utomordentlig bra?
Han har ungefär samma inställning till islam som du har Lars. Och samma samtidskritik, enligt SB:s analys av din utställning. Det som jag tog upp och förmedlade i min förra kommentar. Gå gärna in och kolla där. Det är mycket intressant och fascinerande att läsa. Jag rekommenderar det verkligen.
Tintin på nya äventyr är väl ok. Däremot, Nydahl på nya äventyr känns som en något nedvärderande påannonsering.
Läsvärt.
http://www.va.se/special/folkvandringar-i-ett-krisdrabbat-europa-525906
Nu ska det stämma. Här det läsvärda. Ta bort de tidigare två försöken Lars.
petterssonorg.files.wordpress.com/2013/07/utrikes-fc3b6dda.jpg
Ja, det sista stämmer, fast det inte blev en länk av det.
Ytterligare en mycket intressant, fascinerande artikel att läsa, om ni vill.
Om ords definition och användning in i nutida absurdum, så att allt faller på eget grepp.
http://avpixlat.info/2013/07/19/sila-nyspraket/
Jag förstår inte varför ni som skriver här kallar er ”islamkritisk” eller ”islamfientlig”. Visserligen kan man förmodligen hävda att islam är den av de tre stora religionerna som behöver moderniseras mest (speciellt när det gäller synen på kvinnor och barn) men man behöver ju inte leta speciellt långt för att hitta galna idéer/utövare inom både kristendomen och judendomen också.
Själv betecknar jag mig som ”fundamental ateist”/”religiöskritiker” och anser att religion är människans dummaste idé (bland många andra).
” Nå, i vår tid, löser man sådana problem med ett enkelt alexanderhugg och alltså Nydahl ut i kylan.”
Med tanke på att Nydahl nyligen fått ett arbetsstipendium från det högst etablerade Sv. Författarfond kan jag knappast se annat än att Nydahl har fått lämna kylan för idel härlig sommarsol i skön gemenskap. Misstankarna var alltså inte värre än så. Stipendiet kom någon vecka efter det att han avbrupt meddelat sitt avsked från Dispatch International, en tidning han strax innan höjt till skyarna.
Att Nydahl själv kallar sig för solitär innebär inte att han är det. Men frånsett detta är jag övertygad om att han skrivit en nödvändig bok om ett nödvändigt ämne och jag delar Vilks farhågor om att boken kommer att gå svenska kultur- och samhällsredaktioner oläst förbi och enbart diskuteras i bloggosfären.
HA,
HA, ha förståelse för att de två äldsta religionerna genomgått löpande revideringar medan islam stått still i 1.400 år. Galningar finns väl överallt men kritiken riktar sig ju till politisk islam som nog i galenskap överträffar det mesta.
Hassel, det du skriver är i kategorin ren dumhet. Jag har i mitt sextioettåriga liv aldirg anpassat mig till stipendienämnder eller arbetsgivare. Jag fick stipendiet – liksom många förut sedan 1975 – från författarfonden för att jag utgivit tre böcker sedan sist: Kulturen vid stupet, Sextio år senare och i fjol Black Country. Du saluför en av alla dessa hopplösa konspirationsteorier som ingen människa lär sig något av. Min brytning med DI hade en mycket konkret orsak, och hade du ansträngt dig det minsta att ta reda på fakta hade du också sett vilken den var. I min blogg finns alla fakta redovisade. För övrigt höjer jag aldrig något till skyarna, jag är pragmatisk i allt jag medverkar i. Kanske herr Hassel har en möjlighet att inhämta denna kunskap? Fan vet.
Fakta i saken: den 22 maj avslutade jag mitt medarbetarskap i Dispatch. Se min avskedartikel här:
http://nydahlsoccident.blogspot.se/2013/05/ett-kvartal-med-dispatch-international.html
Den 29 maj, alltså 7 dagar senare, fick jag mitt stipendium. Stipendieansökan behandlades ungefär tre veckor tidigare, och styrelsen för författarfonden fattade sitt beslut denna dag.
Den som tror att Sveriges Författarfond fattar beslut utifrån vad författare skriver i sina bloggar lever i en absurd drömvärld.
Fakta om fondens beslutsunderlag kan inhämtas här:
http://www.svff.se/
Om arbetsstipendierna sägs följande:
”Det grundläggande kriteriet är att stipendium ur biblioteksersättningen kan ges till författare, översättare, tecknare eller fotograf som är representerad i folk– och skolbibliotek med litterära verk. Detta gäller författare som utgivit litterärt verk på svenska eller som har sin vanliga vistelseort i Sverige, översättare som översatt litterärt verk till eller från svenska, samt tecknare och fotograf som har sin vanliga vistelseort i Sverige. De s.k. konstnärsbidragen kan också sökas av kulturjournalister men inte av tecknare och fotografer. För dessa bidrag gäller mer allmänna krav på den litterära/journalistiska verksamhetens kvalitet och omfattning, utan direkt koppling till förekomsten av böcker på biblioteken.
Inför beslut om stipendier och bidrag väger styrelsen samman en rad olika synpunkter: i första hand den litterära kvaliteten men också behov. Störst vikt läggs vid omfång och kvalitet i den sökandes litterära produktion efter det att han eller hon senast fick ett stipendium från författarfonden. Kraven på den sökandes bokproduktion och verksamhet blir högre ju större stipendiet ifråga är. Konkurrensen är oftast mycket hård; andelen ansökningar som kan bifallas ligger normalt på 15-20 %.”
Jag fick mitt första arbetsstipendium 1975, två år efter debuten. Under åren som fått sedan dess har jag fått ett rätt stort antal stipendier, både arbetsstipendier och resestipendier (utan det senare hade jag inte kunnat genomföra mitt Black Country-projekt). Om man är yrkesverksam författare med låga inkomster och en produktion som håller nivå och omfång, så får man dessa.
Alla nättroll som tror att arbetsstipendier är något slags ”belöning” för att den utövande författaren skulle ha de rätta åsikterna borde se sig själva i spegeln och skämmas.
Jag skriver det jag vill. Jag är alltjämt en aktiv motståndare till det som sker i europeiska länder, inte minst vad beträffar islamismen och den allmänna nivelleringen.
Kasta smuts kan man göra. Men om vinden vänder får man den själv i ansiktet. Tack för kaffet
Thomas Nydahl,
Du är gubbig och grinig och humorlös. Lär av Vilks, det motsatta!
TN svar bekräftar det jag tidigare påstod, nämligen att TN inte alls är ute i någon kyla utan tvärtom. TNs gedigna författarskap har inbringat flera väl förtjänta arbetsstipendier.
Jag önskar TN all framgång, och varmt välkommen ska han vara i den gemenskap han aldrig varit ute ur. Min lilla kritik riktade sig alltså snarare mot Vilks presentation av nämnde TN, ej TN själv, men jag får nog konstatera att det ligger något i vad CeDe skriver här ovan.
Själv tack, kaffet bjuder jag så gärna på. Ta gärna en kaka till.
Det är verkligen tur för oss att andra att det finns så griniga kärringar med så mycket humor som du. Jag skrattar flera gånger varje dag åt dina sofistikerade inlägg. Du är rolig också när du inte avser att vara det och du kommer säkert på något riktigt spirituellt och humoristiskt svar på det här med. Gratulerar till allt du lärt dig. Du tycks vara en outsinlig källa här hos Vilks. Ibland får jag nästan intrycket att det är din och inte hans blogg. Från en grinig gubbe till en grinig kärring, i sommarsolen.
Hassel, jag tackar för din replik och ber om ursäkt för att jag övertolkade ditt originalinlägg. Men det fanns utrymme för en sådan tolkning. Jag avstår från kakan men tar gärna en kopp till i den ljuvliga sommarvärmen!