Vad kan man vänta sig av konståret 2014? Antagligen blir det inte några större omläggningar av programmet. Den internationella samtidskonsten håller dock samman konsten. Det finns en konsensus om vad den handlar om även om åsikterna går en smula isär. I maj är det dags för Berlinbiennalen och den tillhör den verkligt ambitiösa sektorn av biennalsystemet (som konstvärlden är utled på men ingen har kommit på något bättre). Curatorn Juan A. Gaitáns tema är att “bring together a range of local and international artistic positions that explore the intersection between larger historical narratives and individuals’ lives.” Mycket mer än så intetsägande är knappast möjligt att deklarera. Den förra biennalen, som ville iscensätta konsten som politisk aktivism, lyckades inte riktigt med det. Det kunde ju ha varit konstens nya framtid, att förändra världen, men som vanligt blev det konst istället. Man får därför nöja sig med att göra ett projekt som har relevans inom befintliga ramar. I en intervju med Gaitán nämner frågeställaren några av de vanligaste inriktningarna som curatorerna brukar ha: “There are curators known for a particular interest, for example, in activism, social issues, archives or historical research, performative expressions, or poetry and beauty, others in the ”spectacle” aspect of a Biennale.” Den sammanfattar väl hur samtidskonsten ser ut idag om man tillfogar att aspekterna också kan blandas. Den högra ordningen i detta spektrum är den aldrig vikande tilltron på att konsten är utomordentligt nyttig för allmänheten genom att erbjuda ett alternativ. Man kan alltid avläsa detta i curatortexterna och det är mer än bara en nödvändig marknadsföring. Att konsten är ett alternativ är nog så riktigt, eftersom konsten är ett alternativ som är ”konst” vilket skiljer det från alla andra uttryck. Det betyder att konsten åberopar sin tradition som överskridande kulturbildning men just i vår tid är det svårt både med överskridandet och med relationen till traditionen vilken man – på gott och ont – har överskridit. Problemet är dock att det är svårt att säga något om vad för slags alternativ – förutom alltså att vara konst – som det skulle röra sig om.
Innan Berlinbiennalen går av stapeln går ridån upp för en av de gamla biennalerna, Sydneybiennalen. Den har däremot aldrig spelat någon annan roll än att vara ett eko av vad som pågår tillrättalagt för det isolerade Australien. Curatorn Juliana Engberg visar i vanlig ordning att även om man inte har något särskilt att komma med kan det låta intressant:
”You Imagine What You Desire is an evocation celebrating the artistic imagination as a spirited describing and exploration of the world through metaphor and poesis. It makes enquiries into contemporary aesthetic experience, and relates this to historical precedents and future opportunities to imagine possible worlds. It seeks to understand the need artists have today to create immersive and expanded environments, and locates this activity as part of an art historical trajectory, and as a pursuit into the issues of human consciousness, and their psychological, cognitive and corporeal imperatives.”
Inga stora förhoppningar om några intressanta vändningar i samtidskonsten. Men det kan vara tillräckligt att man håller ställningarna och fortfarande tänker sig konsten som en enhet med möjlighet att överskrida de rådande konstnormerna. Eftersom det självfallet är omöjligt att vänta på ett verkligt överskridande (som förmodligen redan har skett, men det måste formuleras för att bli verklighet) får ersättningsfaktorerna sättas in: Skandaler (portade på biennaler), sensationer, evenemang eller behjärtansvärda socio-politiska projekt.
Den lista som jag tidigare har länkat till ”De hundra mest ikoniska konstverken 2007-2012” kan skänka en liten funderare. På rak arm kan jag inte säga något om vad 2013 skapade för några ikoniska verk, men listans tre högsta nummer för 2012 är 9) Pussy Riot (ja, ni vet vad) 14) Michael Heizer Levitated Mass (uppställning av ett enormt stenblock efter en skiss från 1969) 52) Cecilia Gimenez (kvinnan som försökte bättre på en Kristusmålning med ett säreget resultat). Skandal (rätt sort), en klassiker och en outsider.
Topplacerad outsiderart 2012