Tidens mäktigaste nöje marscherar naturligtvis alldeles fritt omkring i kulturrecensionerna. Det uppiggande omdömet (SvD) om von Triers film Nymphomaniac ”en god ansats, men även äckliga anspelningar på pedofili, rasistiska tendenser och sexism” visar hur man kan få in rätt mycket i en mening. ”Rasistiska tendenser” är det intressantaste som varande det allra säkraste. I den framstormande extremismen har spridningen nått den kokpunkt där intet går fritt för underförstådd, möjlig eller tanklös rasism. Påtaglig rasism är av mindre intresse eftersom sådan inte är sofistikerad såsom den kan te sig i avancerade kulturprodukter. Även om rasismfebern sedan länge nått fram till standardfraseringen och det retoriska blomsterspråket kommer den att fortsätta ett bra tag till. Ty den kittlar alltjämt.
Denna åsiktsstafett dyker också upp i konstrecensionerna. Något oväntat har Frans Josef Petersson (Aftonbladet) axlat det stora ansvaret när han varnar för Goshka Macugas film Non-consensual act, censurerade filmer från Kabul. Filmen visas på Index i Stockholm men sannolikt lär den också dyka upp i Lund när Macuga kommer till Lunds konsthall om några månader. Våldtäktsscener ingår. Resonemanget som Petersson för är inte imponerande:
”Men det är värt att fundera över hur Macuga förhåller sig till dagens situation, där rasismen tar sig in i samhället på olika nivåer.
Den muslimske mannen som hot mot (västerländska) kvinnor är ju som bekant ett favoritmotiv för de ljusskygga rörelser som är på frammarsch i den europeiska politiken. Och denna bild återkommer faktiskt i Macugas verk. Hade det varit möjligt för bara några år sedan?”
Sålunda menar han att – i dessa hemsökelsens tider – kan den fåkunnige missförstå saken och dessutom gynna de ondskefulla varvid vi i det minsta har att göra med en rasistisk tendens. Inte trodde jag att Petersson skulle sälla sig till sällskapet som stampar mask i kvicksand.
Goshka Macuga är en högt kvalificerad (rankad 800) socialkritisk samtidkonstnär från Polen. Hennes genombrott kom på Birnbaums Venedigbiennal 2009.
Man ska nog ha klart för sig att kvinnorna inte är helt oskyldiga i det muslimska våldet.
CeDe,
Utveckla
Lars skrev: ”Ty den kittlar alltjämt”.
Så enkelt är det nog, eller hur.
Från graven,
Ja, det är väl inga hemligheter.
Båda föräldrarna i muslimska hem fostrar sina barn med olika grad av våld, och de har väldigt svårt att förstå hur det skulle gå till utan.
Tyvärr så tar man med sig den traditionen till vuxen ålder.
Mer specifikt har man kunnat läsa om den afghanska muslimska familjen där föräldrarna inte var överens med dotterns val av pojkvän. Man beslöt därför att mörda honom ock lyckades också bla genom att hälla kokande olja i hans hals.
Och vittnesmål finns väl många om de flickor vars föräldrar sanktionerar våldtäkt på dottern av den man som de utsätt att hon ska gifta sig med men som hon vägrar. I och med våldtäkten tvingas hon till äktenskap för familjens heder.
Att övergreppen inte tar slut i och med giftermålet, är bara en vild gissning.
CeDe,
Tack